2,3 miljoner kontrollerades 69 sökte asyl - Klockan är 15. 55 och arbetsdagen är på väg mot sitt slut på Nestlés Nordenkontor i Ørestad. Fredrik Jönsson har hämtat sin lilla Skoda i företagsgaraget och kör ut bilen framför Irmabutiken på Edvard Thomsens vej.
Där väntar arbetskamraterna Joe Tamburro och Pim Quist. Han bor i Malmö, hon i Laröd.
De tre är en del av en ny samåkningsgrupp som bildats enbart för att komma runt de pendlingsproblem som gränskontrollerna har skapat.
- Tågen är så osäkra. Genom att samåka med bil sparar jag 1,5 timmars restid per dag, säger Fredrik Jönsson.
- Jag jobbar egentligen i Helsingborg. Jag är bara här på huvudkontoret ibland. Men det är mycket smidigare att ta sig hit när jag kan samåka med Fredrik, säger Pim Quist.
- Tidigare skröt jag för mina vänner hemma i Australien att det känns som att vara i ett och samma land att jobbpendla över Öresund. Det gör jag inte längre. Nu känns Sverige och Danmark som helt olika länder när jag visar passet varje dag, säger Joe Tamburro.
Det var för precis ett år sedan som gränsstrulet började för Fredrik Jönsson och 16 000 andra Öresundspendlare. Det var då gränskontrollerna började.
För att ta sig till sitt jobb som logistikexpert i Köpenhamn promenerade Fderik Jönsson varje morgon från bostaden på Slottshöjden i Helsingborg ner till Knutpunkten för att ta ett direkttåg till Örestad.
Arbetsresan kunde knappast vara bekvämare. Resan från Helsingborg C till Ørestad tog en timme och åtta minuter. Hemresan på eftermiddagen en timme och åtta minuter. Varken mer eller mindre. Under hösten hade han visserligen sett allt fler flyktingar röra sig på perrongerna när han passerade Malmö Central och Hyllie, men någon flyktingström märkte han inte av ombord på tågen.
- De som reste till Sverige för att söka asyl var smarta nog att inte resa i rusningstid. Det var mer enstaka familjer som kom på tåget samtidigt som jag, säger han.
Fredrik Jönsson sampendlade till jobbet med fyra kolleger. Tre av dem hoppade på tåget vid Ramlösa eftersom de behövde parkera sina bilar. De åkte alla i första klass för att kunna arbeta ostört längs vägen.
Gränskontrollerna blev den första störningen. De innebar att hemresan från Köpenhamn kunde dra ut 10-15 minuter på tiden. Men snart skulle störningarna förvärras.
Polisen för detaljerad statistik över de gränskontroller som under ett års tid genomförts på sex olika platser i Sverige. Också den danska polisen registrerar noggrant sina gränskontroller.
Under åtta veckor i augusti och september kontrollerades 3 800 färjor i Helsingborgs hamn, 692 i Trelleborgs hamn, 239 färjor i Göteborgs hamn, 3 393 tåg i Hyllie och 636 766 fordon på Lernacken i Malmö.
Detta ledde till att mer än 2,3 miljoner personer kontrollerades, till att 67 personer frihetsberövade som brottsmisstänkta, till att 69 personer uppgav sig vilja söka asyl och till att 367 personer avvisades från Sverige.
Om man mäter gränskontrollerna i effektivitet ligger den svenska polisen i lä. Trots att dansk gränspolis kontrollerar betydligt färre personer så avvisar danskarna fler.
Under samma åtta veckor kontrollerade den danska gränspolisen 668 233 personer, varav 698 avvisades och 34 frihetsberövades som misstänkta för människosmuggling.
Den danska polisen använde sig av polisresurser som motsvarar 450 heltidsanställda polistjänstemän. I Sverige arbetade 190 polisanställda heltid med gränskontrollerna.
Både i Sverige och Danmark talar man om stickprovskontroller. Ingen gränskontroll är heltäckande. Graden av stickprov varierar dock. Vid Travemündefärjorna i Norra hamnen i Malmö kontrollerades under augusti och september 0 procent av de resande. Där gör gränspolisen besök bara efter tips från besättningen om att asylsökande kan finnas ombord.
Vid Lernacken har gränspolisen kontrollerat 96 procent av resenärerna, i Helsingborgs hamn 85 procent, i Trelleborg 23, i Hyllie 20 och i Göteborgs hamn 8 procent av de resande.
"Fokus har legat på att utföra gränskontroll vid Lernacken", heter det i gränspolisens senaste rapport till regeringen.
Gränskontrollerna i Hyllie ligger under långa tider nere. Att de finns kvar beror på att svenska staten vill ha en kontrollfunktion för att det inte slarvas med id-kontrollerna på Kastrup.
Trots att bara ett av fem tåg kontrolleras har alla broresenärer tvingats till en lång paus i sina pendlarresor på Hyllie station.
När id-kontrollerna infördes den 4 januari blev jobbpendlingen besvärlig för Fredrik Jönsson.
Han hade ju märkt att flyktinginströmningen till Sverige fortsatt under november och december även med gränskontrollerna. En del sena Öresundståg på väg mot Sverige var fyllda av ensamkommande afghanska ungdomar. När gränspoliserna gjorde sina passkontroller vid Hyllie kunde de tömma hela järnvägsvagnar på passagerare.
Med id-kontrollerna på Kastrup blev det slut på flyktingtrafiken. Men också på den smidiga arbetspendlingen.
- När id-kontrollerna började blev jag på hemvägen tvungen att byta tåg på Kastrup. Det blev enorma förseningar och ofta ett extra byte i Malmö. På väg hem från jobbet blev det ofta ett påslag i restiden på 45 minuter, säger Fredrik Jönsson.
- Känslan på Kastrup blev otroligt stressande. Det var jobbigt att efter en full arbetsdag behöva springa från en perrong till en annan. Det var inte heller särskilt behagligt att aldrig vara säker på att få plats på nästa tåg.
Det blev näst intill omöjligt att arbeta ombord på tågen. De få platserna i första klass fylldes med passagerare eftersom Öresundstågen blev både färre och kortare. Ofta fick Fredrik Jönsson stå under längre delen av hemresan.
Snart justerade DSB och Skånetrafiken sina tidtabeller. För den resa som tidigare tog 1:08 timmar utökades den officiella restiden till 1:40 timmar. Men på grund av gränskontrollerna på Hyllie och extrapauser på Malmö C sprang den verkliga restiden ofta upp i två timmar.
Fredrik Jönsson insåg snart att han måste hitta ett nytt och snabbare sätt att ta sig till och från jobbet.
Sverige har av Amnesty och andra människorättsgrupper anklagats för att ha åsidosatt asylrätten genom id-kontrollerna vid Öresund.
De flyktingar som har pass att visa upp kan fortfarande åka tåg till Sverige för att söka asyl, men för en stor grupp asylsökande framstår den resan som omöjlig: de ensamkommande flyktingbarnen.
Det tycks också vara den grupp som regeringen varit mest angelägen om att bli av med genom gräns- och id-kontrollerna.
I fjol var Sverige det EU-land som tog emot överlägset flest asylsökande barn som anlände hit utan sällskap av en vuxen person. På fyra månader sökte mer än 30 000 ensamkommande ungdomar asyl i Sverige - mer än dubbelt så många som under samma period kom till Tyskland.
I år har antalet ungdomar minskat dramatiskt. Under årets första tio månader sökte 1 996 ensamkommande flyktingbarn asyl i Sverige. I år har det kommit fler flyktingungdomar till fyra EU-länder - Tyskland, Italien, Österrike och Grekland - än vad som kommit till Sverige.
Sedan id-kontrollerna införts ligger Sverige på ungefär samma månatliga siffror som Danmark och Nederländerna.
När gränsstrulet skapade allt större irritation bland Öresundspendlarna bestämde sig Fredrik Jönsson för att byta färdväg. En enkel sökning på Skånetrafikens reseplanerare visade att vägen till jobbet i Örestad via Helsingör var betydligt snabbare än vägen via Malmö.
- Därför bytte jag färdväg och tog färjan till Helsingör och tåget ner mot Örestad. De tågen visade sig vara betydligt mer tillförlitliga än tågen över Öresundsbron, säger han.
Under några veckor hoppade Fredrik Jönsson av Öresundståget vid Nørreport för att där byta till en metrovagn mot Ørestad.
Nu blev den officiella restiden 1:35 timmar. Den stora fördelen var att restiden var samma både till och från jobbet. Det var inte lika trångt på tågen, förseningarna var inte lika vanliga som på skånsk sida av Öresund, de inställda tågen gick att räkna på den ena handens fingrar.
- Det var rätt bra att åka tåg på den danska sidan av Sundet och i