40 000 kvinnor i Sverige är könsstympade - Närmare 90 fall av kvinnlig könsstympning har anmälts i Sverige, vilket har resulterat i endast två fällande domar. Det typiska scenariot är att dagispersonal uppfattar att ett ingrepp skett.
- Det är bra att personalen är uppmärksam, men de ser också det som inte finns, säger professor Sara Johnsdotter.
Närmare 40 000 kvinnor är könsstympade i Sverige i dag - vilket motsvarar det totala antalet invånare i Hudiksvall eller Enköping - varav cirka 7 000 är flickor under 18 år. De flesta kommer ursprungligen från Somalia, Eritrea, Etiopien, Egypten och Gambia. I princip samtliga har genomgått könsstympning innan de kom till Sverige, rapporterar Socialstyrelsen.
- Diskussionen fastnar ofta där, huruvida könsstympning sker eller har skett här, trots att det varken finns bevis eller empirisk forskning som styrker teorin att flickor stympas i Sverige. Det förklarar Sara Johnsdotter, som redan 2002 skrev en avhandling om hur somalier i exil omprövar sin syn på kvinnlig omskärelse. Och hon har sedan dess skrivit ett flertal böcker och publicerat vetenskapliga artiklar i ämnet.
Samtidigt kan inte heller hon med säkerhet utesluta att unga flickor fallit offer för denna mångtusenåriga sedvänja även inom vårt lands gränser. 1982 förbjöds kvinnlig könsstympning enligt lag i Sverige, vilket innebär att om det skulle ske så är det en lika ljusskygg som förbjuden handling.
- Många säger sig veta att det händer här, men de har hittills inte kunnat lägga fram några som helst bevis, säger Johnsdotter.
Hon har nu i forskningssyfte gått igenom de 86 fall som polisanmälts och i knappt 70 av dem har förundersökning inletts. En stor majoritet gäller svensk-somaliska flickor‚ en i det här sammanhanget både känd och utsatt grupp då 98 procent av kvinnorna i Somalia utsätts för någon typ av könsstympning. Men det visade sig också att i Sverige är dagispersonal de vanligaste anmälarna, trots att det enligt Sara Johnsdotter inte finns en enda bekräftad stympning som upptäckts av anställda på förskolor.
- Ett typiskt fall är att dagispersonal vid blöjbyte tycker sig se en förändring av en flickas underliv och som anmäler detta, varvid systemet går igång med full kraft. Det görs en genital undersökning på den lilla flickan - som i alla fall hittills varit utan anmärkning. Det här är svårt att se, eftersom vi ser lika olika ut där nere som vi gör i ansiktet, säger Sara Johnsdotter.
Att vi i Sverige bara har två fällande domar, vad säger det?
- Det visar att systemet är alert och att det tar det här på allvar och svarar med full kraft. Det finns säkert ett mörkertal, men det är inte stort eftersom anmälningsbenägenheten är hög. Systemet skulle helt enkelt träffa rätt oftare om det fanns ett utbrett problem, något som många antytt, men aldrig kunnat bevisa.
Och varför skulle någon vilja påskina det?
- Av politiska skäl, uppmärksamhet, möjlighet till forskningsanslag. Och det går bevisligen att komma undan med väldigt hårresande påståenden, utan empiriska data.
Hon nämner programmet "De glömda flickorna" som visades på SVT 2001, där kvinnor påstods komma till Sverige och tjäna stora pengar på att stympa flickor. Och nyheten som 2014 spreds långt utanför Sveriges gränser - att alla i en klass med 30 flickor hade könsstympats inom loppet av några månader. Programmet fick hård kritik och nyheten visade sig inte alls handla om en klass, utan en särskild grupp flickor som satts samman för att prata om barns rättigheter och hälsa.
- Medierna får helt enkelt bättre genomslag genom att tala om svenska köksbordsstympningar, säger Sara Johnsdotter.
Medier, okunniga politiker och sakkunniga med olika agendor. Könsstympningsdebatten har varit infekterad och blåst upp många gånger genom åren, varför man samtidigt inte längre kan tala om ett tabu i Sverige. Att problemet finns är numera välkänt, men vad man bör göra åt det är inte lika självklart.
Anissa Mohammed Hassan är sakkunnig vad gäller könsstympning på Länsstyrelsen i Östergötland och hon berättar om ett kraftigt ökat inflöde av samtal till den nationella telefonlinjen för hedersrelaterat våld och förtryck. Bland annat könsstympning.
- Oftast är det vuxna som hör av sig - lärare, personal på boenden för ensamkommande som möter flickor med besvär. Det är viktigt med kunskap för att kunna agera korrekt och inte bara tro att de här flickorna är lata om de inte vill delta i idrottsundervisningen.
Och varför skulle just idrottslektionerna vara ett bekymmer?
- Flickor som är ihopsydda har ofta jobbigt att kissa - det svider och tar lång tid. Därför undviker de exempelvis aktiviteter när man blir svettig och måste dricka, förklarar Anissa Mohammed Hassan.
Beteckningen "kvinnlig könsstympning" rymmer också flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna och klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål tills det kommer en droppe blod. Den grövsta formen kallas infibulation eller "faraonisk omskärelse", vilket innebär att både klitoris, de inre och de yttre blygdläpparna avlägsnas. Huden sys sedan ihop och kvar lämnas endast ett litet hål, där urin och menstruationsblod ska passera. Den sistnämnda varianten praktiseras ofta i exempelvis Somalia. Och flickor som är i hopsydda vittnar om ihållande besvär med allt från svåra infektioner till problem att kissa och smärtor i samband med menstruation.
Det är också dessa flickor som skolsköterskan Karin Persson möter i skolan utanför Växjö.
- Jag försöker alltid tala med dem och berätta att det finns hjälp att få om de har smärtor, eller andra problem som hindrar dem i deras vardag. Men det kan vara svårt att få flickorna att gå vidare, göra en riktig undersökning. Det kan handla om familjens uppfattning, eller att de är rädda för ytterligare smärta, förklarar hon.
Själv anser Karin Persson att hon och hennes kollegor i dag har tillräcklig kunskap för att kunna möta och stötta de här eleverna på ett bra sätt. Bland annat har Socialstyrelsen tagit fram handledande material för att höja kompetensen hos personal i hälso- och sjukvården som möter flickor och kvinnor som blivit eller riskerar att bli könsstympade och mottagningscentret Landningsbanan i Växjö har hållit kurser för både personal och drabbade.
- Könsstympning, speciellt när flickorna sys i hop, är så grymt. Det är svårt att förstå att det här fortfarande sker. Det är inte klokt på något sätt, säger Karin Persson.
Fartun, som inte vill figurera med efternamn - med rötter i Somalia och som själv är könsstympad - jobbar som personlig assistent på skolan och möter många drabbade. Hon berättar om en tonårsflicka som har stora problem med smärtor och återkommande infektioner som gör att hon exempelvis inte går i skolan när hon menstruerar.
- Det bästa hade varit att öppna henne, men hon är rädd. Oj, så mycket problem hon har. Och det gör ont, ont, säger hon.
Vad rädslan består i är svårt att reda ut, men oro för ytterligare smärta och möjligen också ett slags mental kvarleva från den kulturella dogm som råder i delar av föräldrarnas hemland, kan vara faktorer som gör att unga flickor inte söker hjälp.
Ytterligare 20 000 flickor i Sverige anses vara i riskzonen för att utsättas för könsstympning, främst under resor tillbaka till hemlandet. Och enligt en ny sammanställning från Migrationsverket så har nästan 31 000 kvinnor från länder där könsstympning drabbar minst tre fjärdedelar av kvinn