Allt är inte frid och fröjd för regeringen - Regeringens budget för 2017 borde vara en kanonbudget. Sverige har haft superekonomi 2015 och 2016.
Tillväxten ökade 4,2 procent i fjol och i år väntas bnp växa med 3,1. Det har lett till många fler jobb och ökade skatteinkomster. Finansminister Magdalena Andersson har talat om ett reformutrymme på 24 miljarder kronor.
Men frågan är om inte krisbudget är ett väl så adekvat begrepp som reformbudget. Visst satsar de rödgröna 24 miljarder kronor mer nästa år. Men den som tänker sig reformer som något nytt omvälvande som man inte tidigare haft råd med, ska nog tänka om. Det mesta av de så kallade reformpengarna går snarast till att avvärja en hotande kris. De flesta miljardernas syfte är direkt eller indirekt avsedda för att parera problem som är en följd av fjolårets flyktingvåg. Kommunerna får tio miljarder kronor. Men deras egen organisation SKL har varnat för att det inte räcker. Skatteinkomsterna blir mindre än tidigare prognoser. Staten minskar dessutom stödet för ensamkommande barn. Migrationsverket och domstolar får mer pengar för att hantera kostnader i flyktingkrisens spår.
Resultat blir att inte ens nästa år då guldåren borde få fullt genomslag blir det överskott. Också då tvingas Magdalena Andersson låna till utgifter. Det är först 2018 som hon tror på balans. Som av en händelse är det valår då. Det är uppenbart att det varit mycket viktigt för henne att då ge ett intryck av att statsfinanserna är i bästa skick. Men frågan är om de är det.
För att klara balans 2018 har regeringen tvingats skjuta upp angelägna satsningar till efter valet. 2017 satsar man 23,6 miljarder kronor i så kallade reformer. 2019 satsar man 33,4 miljarder kronor. Investeringar i järnvägarna får vänta till efter valet, liksom det mesta av miljöinvesteringarna och ökade anslag till polisen.
Taktiskt har det sina fördelar. Magdalena Andersson kommer, om prognosen håller, kunna peka på att man valåret 2018 har utraderat budgetunderskottet på 63 miljarder kronor som man ärvde av alliansen. Samtidigt kan de uppskjutna reformerna fungera som vallöften.
De goda åren vill regeringen gärna beskriva som dess egen förtjänst. Av allt att döma tycks det i stället handla om att högkonjunkturen kom tidigare till Sverige, som klarade finanskrisen bättre än de flesta andra länder. Att tillväxten var starkast 2015 kan dessutom knappast tillskrivas Magdalena Andersson eftersom det var Alliansbudget under delar av året.
Det fanns en nyhet i dag - en kraftig satsning på yrkesutbildning för vuxna i bristyrken till exempel undersköterskor och elektriker. Den applåderades från både Svenskt Näringsliv och LO.
Både MP och V torde vara nöjda med budgeten. De har fått genom åtskilligt. Inte minst V med satsningar som har beskrivits som Robin Hood-politik. Höjt underhållningsstöd för äldre barn, höjt flerbarnstillägg för tredje barnet, höjt bostadsbidrag för barnfamiljer och höjt bostadstillägg för de som förr kallades förtidspensionerade till exempel.
Däremot räckte inte pengarna till förbättrad garantipension.