Analyser Mörkare dagar väntar Turkiet - Världens blickar är riktade mot Turkiet efter fredagsnattens kuppförsök. Runt om i världen analyserar välkända skribenter läget och Turkiets framtid.
Erdoğan har sig själv att skylla för militärkuppen efter år av brutna löften och allt djupare paranoia, skriver
Michael Rubin i Foreign policy. Michael Rubin är författare och har bland annat skrivit boken Kurdistan Rising. Han skriver att många turkar var trötta på det tidigare styret när Erdoğans AKP kom till makten. Till en början så stabiliserade Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan valutan, bromsade kraftigt inflationen i landet och underlättade för investeringar.
Men därefter har problemen hopat sig. Det största är, enligt Rubin, Erdoğans utrikespolitik. Erdoğan lovade att det inte skulle bli några problem med grannländer. Nu är han i konflikt med nästan varenda grannland, vilket gjort att många turister nu letar efter att andra platser att semestra på.
Erdogan Has Nobody to Blame for the Coup but Himself
Hugh Pope, författare till flera böcker om Turkiet och Nigar Göksel, Turkietexpert på International Crisis Group skriver i den amerikanska tidningen Politico att Erdoğan nu bör sträcka ut en hand till oppositionen och följa lagen. "Ju ensammare han blir desto svårare blir det för honom att fortsätta vinna" skriver de.
Erdoğan och hans anhängare vann snabbt över kuppmakarna under natten till lördag, vilket de menar inte är förvånande eftersom han om och om vinner de turkiska valen. Hälften av väljarna stöder fortfarande hans parti AKP. "Men i längden har ingen vunnit. Skadan som kuppen åsamkat armén - som nu är viktigare än någonsin men tanke på oroligheterna i Turkiets närområde - kommer att bli omfattande. "
Den turkiska militämakten har varit ryggraden i den moderna turkiska republiken sedan dess bildande 1923. Och de har blandat sig i politiken genom kupper upprepade gånger: 1960, 1971, 1980-1983 och senast en oblodig sådan 1997.
"Det hade varit underbart ifall den senaste militärkuppen gör slut på Turkiets cykel att gå mellan kupp till envåldshärskare till kupp igen.
Erdoğan’s Pyrrhic victory
Efterspelet till kuppförsöket mot president Erdoğans kommer att bli blodigt och repressivt. Precis som med många andra kupper genom historien kan ett mobbstyre, istället för lag och ordning, komma att forma Turkiets samhälle och politik. Det skriver The Guardians Ranj Alaaldin i en analys.
"Över 1000 militärer har gripits och fler än 2000 domare har fått sparken. Pro-Erdoğan-mobbar har brutalt attackerat alla som de anser är emot Erdogan eller regeringen. Mörkare dagar väntar Turkiet", skriver han.
Aftermath of Turkey coup attempt will be bloody and repressive
Den brittiske journalisten Robert Fisk, som sedan 1980-talet har jobbat i Mellanöstern, drar i The Independent paralleller till militärkuppen i Egypten 2013 när västvärlden snabbt gav sitt stöd åt en kupp som var betydligt blodigare än den i Turkiet på fredagskvällen. "Hade militären lyckats kan vi vara säkra på att Erdoğan hade blivit behandlad på samma sätt som den olycksaliga Mursi". "Men vad ska vi vänta oss när västländer föredrar stabilitet framför frihet och värdighet?" fortsätter han.
Han berättar också om den Turkiska statens födelse efter att Frankrike och Storbritannien styckat upp det Osmanska riket, och att Turkiet sedan dess agerat som en "misslyckad stat", med förföljelse av armenier och kurder som ett tydligt symptom. Fisk avslutar med att vi kommer kunna vänta oss ytterligare en kupp de närmaste månaderna eller åren.
Turkey's coup may have failed - but history shows that it won’t be long before another one succeeds
Reuters Grenville Byford skriver att det är oklart vad som händer i Turkiet efter kuppförsöket, men att bollen i allra högsta grad ligger hos Erdoğan. I bästa fall leder kuppförsöket till att Erdogan vaknar upp och kommer ihåg att en gång var vänligt inställd till reformer, skriver Byford.
En anledning till kuppen, tror Byford, är Erdoğans beslut att ta emot tre miljoner syriska flyktingar. Många är missnöjda med splittringen i det turkiska samhället och turkisk nationalism är ofta baserad på etnisk tillhörighet, skriver han.
Commentary: Will Turkey's failed coup break up Erdogan's echo chamber?