Avbryt genast Sveriges vapenexport till Turkiet - Ett turkiskt anfall mot norra Syrien utgör ett dödligt hot mot det kurddominerade styre som besegrade IS genom att vara dess raka motsats: kvinnor och män som strider tillsammans för feminism, ekologi, demokratisk utveckling och jämlikhet. Det skriver Petter Nilsson, Solidaritetsföreningen för Kurdistan.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Efter ett beslut av Donald Trump att dra tillbaka de amerikanska styrkorna från nordöstra Syrien har Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdoğan deklarerat att hans väpnade styrkor ska göra en offensiv över gränsen och skapa en "korridor" på den syriska sidan. En invasion utgör ett dödligt hot för Rojava, den nordöstra delen av Syrien som i dag hålls av de Syriska demokratiska styrkorna SDF, i vilka kurdiska YPG, "Folkets försvarsenheter", utgör den största delen.
Redan i december hotade Erdoğan att inta Rojava och begrava kurderna i de skyttegravar de grävde i kriget mot IS. När Turkiet förra året intog Afrin i västra delen av Rojava var resultatet etnisk rensning, hundratusentals flyktingar och en nystart för jihadisterna i området. En invasion djupare in i Rojava riskerar att bli mångdubbelt värre.
"Kurderna har inga andra vänner än bergen" är ett lakoniskt talesätt som avspeglar att kurderna - klämda mellan fyra nationalstatsprojekt i Turkiet, Syrien, Irak och Iran - ofta utgjort en bricka i stormakternas spel. Det sägs i själva verket vara en västerländsk journalist som myntat uttrycket, och nu är det västmakterna som återigen spelar ett spel med kurderna som insats. Trots att SDF följt sina löften och dragit tillbaka sina vapen från gränsen sviker nu USA sin del av avtalet.
Det är nog många som redan glömt, men under cirka ett års tid 2014-2015 var de kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien allas hjältar. När IS framryckningar hotade att förverkliga planerna om en islamisk stat i Levanten, så stötte de på en fiende som stod för motsatsen till att vad IS stred för. Mot den svartklädda skäggiga reaktionära fundamentalismen stod till stor del kvinnor i färgglada sjalar som stred för feminism, ekologi, demokratisk utveckling och jämlikhet. Under flera månader och med tusentals förluster höll YPG och deras kvinnliga del YPJ (40 procent av armén) Kobane mot IS framryckningar - och vände kriget.
Under de år som följt har Rojava utgjort en experimentverkstad för demokratisk konfederalism, de frihetliga idéer som den kurdiska rörelsen lånat från den amerikanska eko-kommunalisten Murray Bookchin. Konfederalismen utgör ett försök att gå bortom irredentism och förespråkar i stället ett sorts regionalt självstyre. I Rojava innebär det delat ledarskap mellan kvinnor och män, decentraliserad demokrati och erkännande åt alla folkgrupper i området.
Det är en björntjänst att som vissa romantiker i väst föreställa sig att styret i Rojava redan byggt ett jämställt och jämlikt demokratiskt paradis under ockupation och svält. Lika illa är det att dra tillbaka sitt stöd så fort det visat sig att en revolution kräver kompromisser och misstag begås.
Givetvis är visionerna just det - visioner, och det återstår att lösa många problem för att realisera de vackra tankarna i Rojavas konstitution "Samhällskontraktet".
Men en sådan kritik gör inte valet svårare inför den stundande invasionen.
Det finns många saker att göra men de mest självklara måste ske omedelbart. Sverige ska genast avbryta all vapenexport till Turkiet. Samtidigt ska EU genast avbryta allt ekonomiskt stöd till Turkiet och i stället ge stöd till nordöstra Syrien.
Låt inte bergen vara kurdernas enda vänner.
Petter Nilsson
styrelsemedlem i Solidaritetsföreningen för Kurdistan