Bejaka er liberala ådra, Miljöpartiet. - Enligt opinionsinstitutet Novus eftervalsundersökning räddades Miljöpartiet kvar i riksdagen av stödröstande röda väljare - vänsterpartister och socialdemokrater.
Novus chef Torbjörn Sjöström menar att detta gör det svårare för MP att byta block.
"De har ju fler röster som direkt sympatiserar med de andra rödgröna partierna", säger Sjöström till Ekot (21/9).
Det är ett lite avigt resonemang. Varför partiet skulle ta särskild hänsyn till just denna väljarminoritets föreställda förväntningar är höljt i dimma.
Tidigare röda väljare som röstat grönt i år har inte nödvändigtvis gjort det för att signalera till MP att föra en rödare politik - hur den signalen nu är tänkt att nå fram - utan av politiskt egenintresse, för att bevara det egna partiets inflytande i och utanför regeringen.
Det slutliga valresultatet på 4,41 procent var säkert en lättnad men kan knappast ha gjort någon miljöpartist nöjd - inte innerst inne. Supervalåret 2014 var MP:s mål att bli landets tredje största parti. Idag är det med sina 16 mandat riksdagens minsta.
Med tanke på hur illa partiet farit och behandlats under fyra år i koalition med Socialdemokraterna, vore det kanske snarare på sin plats att omvärdera relationen vänsterut.
Under FRA-debatten för tio år sedan tog MP ställning för rätten till personlig integritet, röstade nej till lagen och till ökad övervakning.
När friskolesystemet infördes var MP en pådrivande kraft. Sedan dess har partiet svängt och motsätter sig nu vinster i välfärden.
Idag kommer Miljöpartiets liberala drag tydligast fram i flyktingfrågan.
Tillsammans med Liberalerna och det liberala Centerpartiet skulle ett MP som bejakar sin liberala ådra kunna bilda ett liberalt mittenblock - och förstärka Moderaternas liberala sida.
Med Centern har MP utöver klimatfrågan ett gemensamt intresse för att förbättra småföretagandets villkor.
Och i flyktingpolitiken skulle MP inom ett blågrönt block kunna utgöra en välbehövlig motkraft till M och KD.
I ett samarbete med alliansen skulle MP vara ett av fem partier - inte en junior partner som främst förväntas vara knapptryckarkompani åt Socialdemokraterna.
Önsketänkande? Till viss del, kanhända. Miljöpartiet har de senaste åren rört sig bort från det liberala, mot mer av stat och mindre av individualism, mot mer av ett förbuds- och pekpinneparti än ett parti som värnar valfrihet. I vilken mån detta är en följd av umgänget i Rosenbad eller resultatet av ideologiska strömningar och omprövningar inom den gröna rörelsen är inte lätt att avgöra.
Blockpolitiken borde begravas, som statsminister Stefan Löfven (S) uttryckt saken. Men från hans och Socialdemokraternas sida verkar det mest vara en läpparnas bekännelse.