Bra försörjningskrav men vad gör vi sen? - Regeringen har idag, genom förordning, specificerat vilka inkomstnivåer som ska gälla i försörjningskravet för anhöriginvandring.
"Försörjningskravet vi nu infört gör att den som vill ta hit sina anhöriga ska ha en tillräcklig inkomst och bostad", säger inrikesminister Anders Ygeman (S).
Kraven är välkomna. SvD:s ledarsida har, till skillnad från Socialdemokraterna, i många år förordat sådana.
"Med krav om att den som vill ta sina anhöriga till Sverige ska ha rimlig bostad och försörjning ökar drivkrafterna att bosätta sig på orter där det finns arbete och drägliga förhållanden. Ansvarstagandet kommer att öka. De anhöriga som flyttar hit kommer att få bättre förutsättningar att skapa sig värdiga liv", hette det 2008, när Alliansregeringen beslöt utreda införandet av försörjningskrav. "
Genom åren framfördes argument för att kraven ger både större frihet för individen och bättre integration, när andra röster ville se fler undantag.
"Skärp försörjningskraven", skrev vi 2012 när det var tydligt att migrantströmmarna accelererade. Vi kritiserade de borgerliga partier som stretade emot, och förklarade att Sverige inte kunde ha en unikt avvikande hållning gentemot övriga Europa. Vi kritiserade undantagens omfattning.
Under den akuta flyktingkrisen, när problemen började bli uppenbara även för andra, har vi försökt vidga diskussionen ytterligare: Vem ska ha rätt till svensk välfärd?
Det är naivt att tro att flyktingkrisen är över. Som Niklas Ekdal påpekar i DN Kultur idag så pekar FN:s befolkningsprognoser på att folkvandringarna bara kommer att fortsätta.
Debatten måste ofrånkomligen gå vidare. Är undantagen rimliga? Kan vi knyta välfärdstjänsterna närmare till medborgarskapet? Är de krävda inkomstnivåerna tillräckligt höga? Kan vi underlätta familjeåterförening någon annanstans?
Regeringens försörjningskrav är välkommet. Men arbetet har ännu bara börjat, tyvärr.