Catrin har pendlat i tio år Har inga vänner - KÖPENHAMN/MALMÖ. Catrin Norén, 37, har pendlat till Danmark i tio år.
Hon minns med fasa en vinter då resan till Næstved tog över två timmar.
Men aldrig har det varit värre än nu.
- Jag bestämmer inget på kvällarna efter jobbet. Träffar inga vänner längre. Och jag har slutat dansa som jag gjorde varje onsdag förut, säger Catrin Norén, 37, som pendlar mellan Malmö och Köpenhamn.
Den svarta diamanten gnistrar i solskenet.
Det kan låta som början på en fånig dikt, men "den sorte diamant" är faktiskt namnet på den nya byggnad som lades till Köpenhamns kungliga bibliotek vid millennieskiftet, och vars fasad är i absolut svart granit.
Här jobbar Catrin Norén, 37. Hon är konservator, Malmöbo - och Öresundspendlare sen tio år tillbaka.
- Det har fungerat fram och tillbaka, det brukar vara värre på vintrarna. 2010 när vi öppnade Citytunneln i Malmö var det väldigt jobbigt i några månader, säger hon och fortsätter:
- Då pendlade jag till Næstved som ligger på sydväst-Själland. En resa som tar nästan två och en halv timme varje väg. Det var jättejobbigt med snön och allt. Men det här är värre.
"Det här" är förändringarna i bropendlarnas vardag efter gräns- och id-kontrollerna som infördes under hösten och vintern, efter att ett stort antal flyktingar under hösten kommit till Sverige.
Tidigare gick en vanlig resa över Öresundsbron raka vägen. Nu innebär den två olika kontroller: den ena en id-kontroll på danska sidan som kräver ett tågbyte, den andra en poliskontroll i Sverige som gör att tåget stannar till en stund på Hyllie i Malmö.
Om allt går som det ska tar resan en halvtimme extra, men systemet är sårbart och även mindre störningar kan skapa fjärilseffekter som ger kaos på perronger och tåg i hela Öresundsregionen.
Catrin Norén påbörjar promenaden ner mot Hovedbanegården, Köpenhamns centralstation.
- Normalt brukar jag åka stadsbuss den biten, men den kör inte under tre månader nu på grund av ett renoveringsbygge här borta, säger hon.
Det gör inte så mycket. Solen skiner och promenaden tar drygt en kvart.
Öresundspendlare säger gärna att de står med en fot i varje land. Och det krävs inga sjumilakliv för det, Öresundsbron är bara 1,5 mil lång. Det kan till exempel jämföras med den populära pendlarsträckan Uppsala-Stockholm, som mäter över sju mil.
På Hovedbanegården står hundratals cyklar på bron ovanför tågspåren, liknar krångliga metallpussel. Catrin Norén kommer tio minuter tidigt till tåget, ett Öresundståg står redan inne på perrongen.
- Det här tåget kommer från Helsingör och är det vi ska åka med till Sverige. Men vi får inte åka med det härifrån, vi ska ta ett annat som också åker till Kastrup och sen byta till det här, säger hon.
Öresundståget knycker i gång, rullar i väg mot Kastrup, tomt.
- Jag ska kolla på tavlan om det är någon försening, det är det första man gör när man kommer hit, säger hon.
Men så är det ju: när man ska visa något för någon blir det sällan som man tänkt sig. När Kvällsposten följer med Catrin Norén på hennes resa hem från jobbet går allt som smort; tågen är i tid, det finns sittplatser åt alla, till och med AC:n är i toppform.
Dagen innan fick hon pressa sig in mellan människokroppar för att överhuvudtaget komma med tåget från Kastrup.
Att visa en dag med tågkaos är svårt. Trafikbolagen kräver nämligen att journalister söker tillstånd på förhand för att få fotografera och filma en specifik avgång, alltså kan man inte snabbt pipa i väg när någon larmar om en mardrömsresa.
Och tillståndet behövs: tre gånger får Kvällsposten visa upp sitt intyg för vakter, varav en är riktigt brysk.
På Kastrup finns två perronger. Tåget saktar in och stoppar på den ena, släpper av alla passagerare.
Utanför tågfönstret syns det stängsel som satts upp mellan spåren och som orsakade het debatt när det sattes på plats; vissa jämförde det med Berlinmuren.
Catrin Norén tar rullbandet som leder upp till flygplatsen Kastrup, går genom lokalerna och tar nästa rullband ner, det som leder till "Sverigeperrongen".
Visar sitt ID för kontrollanterna. De första månaderna med kontrollerna fotograferade de samtliga ID-handlingar, det har de slutat med nu.
- Det gör ingen skillnad för hur lång tid det tar. Men man behöver i alla fall inte oroa sig för att det ska hända något med ens personuppgifter, säger Catrin Norén.
Problem i tågtrafiken kan inte skyllas endast på id-kontrollerna vid Kastrup eller gränskontrollen i Sverige, det ska man ha klart för sig. Visserligen är restiden förlängd även en dag när allt funkar; Catrin Norén uppskattar att hon en perfekt vecka utan minsta lilla strul får en ökad restid på 2,5 timmar jämfört med tidigare.
Men ett av de stora problemen är att tågstationen på Kastrup har förvandlats till en fin artär, och när en propp uppstår blir det snabbt ont om syre i det blodsystem som utgör Öresundsregionens tågnät.
- Det är i högsta grad en flaskhals och det här upplägget är väldigt störningskänsligt. Blir det någon störning på danska eller svenska sidan sprider det sig vidare, säger Magnus Andersson, affärsområdeschef för tågen på Skånetrafiken.
Systemet med id-kontrollerna gör paradoxalt nog att trafikbolagen tvingas använda fler tåg - fast de kör färre avgångar.
- Ett antal tåg körs både på danska och svenska sidan, men kör inte över bron. Därmed går det åt fler tågset på i grunden samma uppdrag, säger Magnus Andersson.
När Catrin Norén denna sommardag anländer till Hyllie (den första stationen på svenska sidan om bron) i enlighet med tidtabellen, börjar andra pendlare publicera bilder i Facebookgruppen BroenLive & Forum.
På avgången efter den Kvällsposten åkt med har samtliga passagerare tvingats lämna ett tåg och står och trängs på Kastrup utan att veta när de får gå ombord.
BroenLive & Forum har för övrigt blivit lite av en institution det senaste halvåret. 2000 pendlare från både Danmark och Sverige gör varje dag mängder med inlägg i gruppen för att diskutera pendlingen, tipsa om inställda och icke-inställda tåg och skriva brev till politiker.
Ibland har de träffats utanför den världsvida webben och tagit en pendlaröl tillsammans.
- Det har varit en stor lättnad att hitta de människorna. Mina kolleger och min familj börjar bli lite trötta på att höra om det här. När något blir vardag pratar man ju inte längre om det, men det är en jättestor frustration varje vecka. Så det är skönt att ha de här människorna som upplever samma saker och vill prata om det, säger Catrin Norén.
Hur har din egen vardag påverkats av förändringarna i tågtrafiken?
- Jag har ändrat mitt liv litegrann. Jag gör inga planer efter jobbet, träffar ingen i veckorna. Och så har jag slutat med de fritidsaktiviteterna jag hade på kvällarna. Med facit i hand kanske jag hade hunnit till dansen ungefär åtta av tio gånger, men det är inte värt det med stressen. Jag får en klump i magen så fort jag ska passa en tid, säger hon och fortsätter.
Dagen efter att Kvällsposten bropendlat är trubblet framme igen.
Avgången som går 16. 06 från Kastrup mot Malmö blir inställd.
På nästa avgång, 16. 26, blir tåget välfyllt. Rejält välfyllt.
"Står still på Hyllie och väntar på ambulans. En kvinna svimmade. Väldigt trångt på tåget", skriver en medlem i