Christofers film inifrån flyktingfamiljens hem - En traumatiserad mamma, en försvunnen pappa och tre barn lämnade åt sitt öde - bland smuts, skräp och stank.
Christofer från Stockholm besökte en familj i Libanon som flytt kriget.
- Mamman har varit med om så mycket ondska att hon inte är nåbar, säger han.
I Christofers film inifrån familjens hem ser man precis vad som mötte hjälparbetarna på plats.
Nätverket A Demand for Action, som grundades av (DEN) prisbelönte journalisten, författaren och Mellanösternexperten Nuri Kino från Södertälje, hjälper kontinuerligt flyktingar på plats i Syrien, Irak och Libanon. Fokus ligger på kristna minoriteter men alla som behöver, oavsett religion eller etnicitet, får stöd.
Till sin hjälp har man bland annat organisationen Syriac League som hjälper kristna flyktingfamiljer i Libanon.
Nyligen var flera svenskar kopplade till A Demand for Action i Libanon för att hjälpa till på plats.
En av dem var juristen Christofer Axelsson, 34, från södra Stockholm.
Detta var hans första besök i landet.
- Den här gången åkte vi för att göra livet lite mer uthärdligt för flyktingar från Syrien och Irak. Vi har hjälpt dem att öppna en vårdcentral i Beirut dit flyktingar kan gå för läkar- och tandläkarvård. Vi hade med oss 17 flyttkartonger med vårdmaterial som vi har fått från bland annat Södersjukhuset, berättar Christofer.
Tack vare inlägg i sociala medier lyckades svenskarna samla ihop material motsvarande 260 kilo som flygbolaget transporterade utan extra kostnad. Däribland 200 kartonger med livsmedel och 400 set vinterkläder för barn.
Christofer har uppdaterat vänner, bekanta och andra nyfikna om sin vistelse i Libanon via Facebook.
Även om det är svårt att förmedla alla de känslor som infinner sig på plats.
- Det mesta har vi, eller jag, inte kunnat lägga upp på internet av hänsyn till säkerheten för de som vi har besökt, samt av etiska skäl, säger han.
Vad mötte du för människoöden där nere?
- Det är fruktansvärda människoöden. Kidnappningar, mord, slakt av människor, våldtäkter, massvåldtäker. Det bara fortsatte. Även tortyr.
Bland alla känslor, intryck och möten var det ett hembesök hos en traumatiserad mamma med tre barn från Irak som berörde Christofer extra mycket.
Familjen bor i ett tio kvadratmeter stort rum med skräp, smuts, avföring och högar av bråte omkring sig. Barnen är fyra, sex och åtta år gamla. Och ett fjärde barn är på väg.
Sedan ett par dagar var även pappan i familjen borta.
"Tre småbarn som är lämnade åt sitt öde. Barnen var smutsiga, sökte närhet, klängde på oss och ville prata", skriver en av Christofers kamrater, revisorn Feliz från Helsingborg, i en minnesanteckning på Facebook.
I ett videoklipp inifrån familjens hem kan man höra Christofer berätta om vad han ser framför sig.
Det är tydligt att Christofer har svårt att sätta ord på sina känslor.
"Det luktar som en svinstia här, bokstavligt talat. . . Fy fan", säger han i klippet.
- Just det videoklippet kommer från hemma hos Alina, men hon heter egentligen något annat. Hon har varit med om så mycket ondska att hon inte är nåbar. Hon svamlar, är förvirrad och går runt i sin lilla etta och stökar till ännu mer, om det är möjligt, berättar Christofer, och fortsätter:
- Det är skräpigt, skitigt och vidrigt på alla sätt. Det stinker och hennes barn är smutsiga.
Under Christofers besök hos familjen slocknade ljuset.
Elen hade gått.
Och plötsligt bultade hyresvärden på dörren.
Hyran var sen.
Christofer och hans kamrater bad hyresvärden att ordna elen, gav barnen leksaker och betalade även familjens försenade hyresavgifter.
Familjen får nu dessutom ytterligare hjälp.
- En flyktingkvinna som Nuri hjälpte i Syrien 2007 mindes honom och ville själv hjälpa till och bidra på något vis. Hon är nu hemhjälp åt Alina och barnen. Vi har betalat Alinas hyra och tagit familjen till vårdcentralen för hälsoundersökningar, säger Christofer.
I veckan kom Christofer hem igen.
Han är tillbaka på sin arbetsplats, ser ikapp tv-serier när han är ledig och försöker "landa" hemma i vardagen igen.
Men det är svårt att inte tänka på mötena nere i Libanon.
- Just barnens öden berörde mig som starkast. Det känns surrealistiskt att komma hem. Att se det på tv eller läsa om det är inte samma sak som att se och höra det själv. Misären är en enorm där. Samtidigt finns det en otrolig gästfrihet hos människorna, även hos de allra fattigaste, säger han.
Titta på Christofers film i sin helhet ovan.