Dada och judendomen

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Dada och judendomen - I år är det ett sekel sedan Dada föddes. Rörelsen fick stor betydelse för konsten i Europa.

På besök i Tel Aviv nosade jag upp en utställning som skärskådade ismens många excentriker. Jag ilade iväg mellan bögbarer och bönehus mot stadens konstmuseum.

Dadaisterna dök upp - som om den legendariska Cabaret Voltaire från Zürich anno 1916 hade återuppstått.

När man dessutom blandat Dada med Kabbala väcktes min nyfikenhet. Vad hade dessa uppsluppna provokatörer gemensamt med mystiker?

Dadarörelsen uppstod i en ångestfylld tid. I Zürich fylkades konstnärer och politiska flyktingar vilka undkommit det första världskriget. Inte minst Lenin hade funnit en fristad där.

En kväll 1916 samlades kabaréartister iklädda groteska masker på en krog. Hälften av dem var rumänska judar. De skymfade den borgerliga publiken och exekverade till synes meningslösa dikter och ljudpoem.

Bildstormarnas äckel inför samtidskulturen fick en ny konstriktning att se nattens ljus. Dadaisterna ville göra upp med "ett fördömt språk, solkat av myntskadade mäklarhänder". De begick lingvistisk harakiri och slet loss ord ur sina sammanhang. Ur denna kökkenmödding knådades nihilism till poesi.

Dadas etymologiska ursprung är dunkelt: ett franskt ord för käpphäst, babyjoller eller kanske jaja på ryska eller rumänska?

Sedermera skulle dadaismen trumma ihop ett icke föraktligt antal judar. Dessa befann sig emotionellt mellan ett getto i sönderfall och ett sekulärt samhälle som inte riktigt ville acceptera dem. Förgrundsgestalten Samuel Rosenstock bytte namn till Tristan Tzara - ’trist i sitt land’.

Mittemot mig i Tel Avivpinakoteket hängde dadakoryféerna Tzara, Ball, Schwitters, Arp, Grosz med flera, likt levande spratteldockor över sina desperat formulerade manifest.

I ett kakofoniskt hörn visades också den oundvikliga utvecklingen av dadaismen: lettrismen. Bokstäverna, inte längre orden, stod nu i fokus. Denna estetik koncipierades vid slutet av andra världskriget av den rumänske juden Isidore Isou.

Isou kände släktskap med den judiske 1200-talsmystikern Abraham Abulafia i det att de behandlade och malträterade sina texter på ett likartat vis.

Mötet mellan medeltida mystik och modernism skapar ett överraskande spänningsfält. "Ordens alkemi" heter utställningen. Sjuhundra år förlöper mellan teoribildningarna innan de legeras till en bortomspråklig gåtfullhet.

Den spanskbördige messiaspretendenten Abraham Abulafia hämtade sitt tankegods från Toran, antik filosofi och sufism. Utifrån sina uppenbarelser kom han att skapa den extatiska kabbalan. Meditationer kring Gudsnamnet, JHVH, var centrala.

Formen på hebreiskans bokstäver hänförde honom, liksom dess kombinationsmöjligheter, växlande betoningar och talmystik. Ur detta polymorfa gytter extraherades en eskatologi i vilken gavs löfte om en subtilare förståelse av existensens villkor.

Där låg texterna vid den ena väggen i all sin bokstavsextas - med dadaismens frontfigurer skådande ner i en befryndad heresi.

Det är kanske ingen tillfällighet att lettrismen och dadaismen leder tillbaka till Abulafia. Artisterna kom ofta ur östjudenheten med dess folkliga uttolkning av kabbalan.

Valfrändskap som står över tidens flykt är fascinerande och ger en existentiell kick - inte minst för religiösa ateister.

Källa - 2016-10-27 13:00

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+