Därför skördar Döden på havet fler offer - Döden på Medelhavet skördar fler offer än någonsin 2016. Farligare rutter har ökat risken att dö för de desperata människor som ger sig ut i flyktingsmugglarnas ranka farkoster.
När några dagar återstår av året har nästan femtusen människor gått under på väg mot drömmen om Europa - 4 913 män, kvinnor och barn.
Det är en makaber siffra, nästan omöjlig att ta in.
Vad ska man jämföra med?
Sex Estonia kanske. När färjan från Tallin mot Stockholm gick till Östersjöns botten 1994 försvann 852 personer i djupet, mest svenskar och balter. Det var den värsta fartygskatstrofen någonsin i Norden.
Tre och och en halv Titanic.
Hur som helst: I år har i genomsnitt nästan 14 människor per dag - flyktingar och migranter - drunknat efter att ha gett sig ut på Medelhavet i överlastade båtar.
Det är tusen fler än under "det stora flyktingåret 2015". Då fick drunkningsdöden ett ansikte: treårige Alan Kurdi, vars kropp sköljdes i land på en strand i den turkiska badorten Bodrum i början av september.
Under 2016 blev Döden på Medelhavet åter ansiktslös och de flesta här i Europa vill nog helst glömma den.
Men den pågår. Dygnet runt. Och den upphör inte ens nu på vintern när Medelhavet är grått och kallt. Av de människor som vågat livet under december har 214 dött, enligt flyktingorganisationen IOM.
Ur IOM:s databas "Missing Migrants" kan man också utläsa att flykten över Medelhavet blivit farligare. En allt större andel dör.
• 2015 anlände över en miljon flyktingar och migranter till Europa över havet - 3 777 drunknade.
• 2016 har "bara" 358 000 personer registrerats som anlända - 4 913 har drunknat.
Orsaken är att fler tvingas ta en mer riskfylld väg. Och det hänger i sin tur samman med den politik som förs i Europa.
I mars gjorde EU:s stats- och regeringschefer Turkiets president Tayyip Erdogan till Europas grindvakt. I sin iver att hejda flyktingströmmen från turkiska fastlandet till grekiska öar ingick EU-ledarna ett avtal med Turkiet - och blundade för det faktum att Erdogan infört ett allt mer auktoritärt styre, visat allt mindre respekt för mänskliga rättigheter och låtit sin gränspolis skicka tillbaka syriska flyktingar till kriget.
Avtalet bygger på ett slags byteshandel: Alla "irreguljära migranter" som tar sig till Grekland ska återföras till Turkiet. För varje syrier som skickas tillbaka åtar sig EU att ta emot en annan syrier från ett flyktingläger i Turkiet.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Sveriges statsminister Stefan Löfven och flera av de andra EU-ledarna motiverade avtalet med humanitära skäl: Nu skulle flyktingarna inte tvingas i klorna på hänsynslösa människosmugglare längre.
Har avtalet fungerat?
Flyktingströmmen från Turkiet till Grekland har minskat kraftigt, precis som EU-ledarna avsåg. Men av det "ordnade asylmottagandet" i EU har vi inte sett mycket.
Såväl Löfven som Merkel har sagt att en förutsättning för att Sverige och Tyskland - som skärpt sin nationella asylpolitik - ska kunna återgå till mer generösa regler är att EU-länderna kan enas om en jämnare fördelning.
Hittills har det gått trögt av det enkla skälet att en lång rad länder med Polen och Ungern i spetsen inte vill ta emot några flyktingar.
Vid årets sista toppmöte i Bryssel i mitten av december kom stats- och regeringscheferna överens - om att de borde komma överens.
Ett måldatum fastslogs: Vid halvårsskiftet 2017 ska EU enas om ett nytt gemensamt asylsystem.
Samtidigt som strömmen av asylsökande syrier, afghaner och afrikaner från Turkiet strypts har människosmugglingen ökat dramatiskt på en annan rutt: Från Nordafrika tvärs över Medelhavet till Italien och Grekland.
En del av dem som tar den vägen är flyktingar från Mellanöstern som inte längre kan ta sig via Turkiet. Men de flesta är afrikaner från olika länder på den väldiga kontinenten, en del flyr undan krig och förtryck, andra är migranter som söker sig bort från bottenlös fattigdom, lockade av drömmen om det rika Europa.
Under året har Libyen blivit flyktingsmugglarnas viktigaste exithamn. Ett laglöst land efter diktatorn Muammar Kadaffis död, ett land där terrorsekten IS tävlar med andra rebellgrupper och kriminella om makt och intäkter från diverse smuggelaktiviteter.
Härifrån är vägen över havet till Europa längre och farligare. Det är därför som Döden på Medelhavet i år skördat fler offer än någonsin.