De drömmer om det nya landet Sverige

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

De drömmer om det nya landet Sverige Senaste nytt om flyktingkrisen

De drömmer om det nya landet Sverige - På balkongen utanför rum 214 i Frostavallens flyktingförläggning vajar en svensk flagga. Blått och gult mot de flammande höstlöven, som börjat falla från träden.

- Vi tycker om Sverige. Det var därför vi satte upp den, säger Jwan Amin och skrattar lite förläget.

Men efter mer än tretton månader av väntan i det nya landet börjar han och hans familj bli otåliga. Först i måndags fick de komma på asylförhör hos Migrationsverket i Malmö.

- Man blir rastlös av att allt tar så lång tid. Vi är inte den sortens människor som bara kan sitta still. Vi vill komma igång med våra liv, suckar Roaida Mustafa.

Inte för att de har legat på latsidan sedan de kom till Sverige.

På eget initiativ harJwan Amin skaffat ett halvtidsjobb som kock och etablerat sig som högerback i fotbollslaget Höör IS. Femårige Azar går på dagis. Och Roaida tar alla chanser hon får att träna sin svenska så att hon kan börja plugga.

- En dag vill jag bli lärare, säger hon.

Rummet är trångt. Tre sängar, en soffa och en spjälsäng åt lilla Azin, som föddes i somras med en skadad fot och måste ha ena underbenet i plastskena. På väggen sitter en tejpad affisch med Barcelonastjärnan Lionel Messi.

- Vi kallar Azar för"Messi". Alla här på förläggningen har börjat göra det. Han är tokig i fotboll, säger Roaida.

Pojken tittar hastigt upp från telefonen och sitt fotbollsspel.

Men oron gnager i Jwan och Roaida.

Föräldrarna hemma i Qamishli, som de gånger telefonlinjerna inte är brutna och de överhuvudtaget får kontakt, berättar att de inte vågar gå utomhus för alla bomber.

Dottern Azins förvridna fot, ska den läka?

Osäkerheten om de ska få stanna i Sverige.

Och nu har familjen dessutom fått besked av Migrationsverket att förläggningen ska stänga och att de måste flytta till Norrland om bara en vecka.

- Vi har ju rotat oss här i Höör. Lärt känna folk. Varför måste vi bryta upp igen? säger Jwan.

Just då avbryter "Messi". Han vill visa något på sin telefon. En Google-karta över en stad i norra Syrien.

- Qamishli, säger han högtidligt.

- Det är rätt, nickar Jwan stolt.

Han hjälper sin son att vidga kartan och pekar sen.

- Där är Qamishli. Därifrån kommer vi. Och det där är Sverige. Där ska vi leva nu.

För nästan exakt ett årsen - den 12 november 2015 - beslutade Sveriges rödgröna regering att omedelbart införa "tillfälliga gränskontroller".

Åtgärden var ett desperat svar på vad som döpts till "flyktingkaoset".

Under sommaren hade strömmen av asylsökande ökat kraftigt. Från att det kommit runt femtusen människor per månad från Syrien, Afghanistan och Afrika under första halvåret steg siffran till nästan fyrtiotusen under oktober.

Och prognosen pekade spikrakt uppåt.

- Migrationsverket är under extremt hårt tryck, förklarade inrikesminister Anders Ygeman på en pressträff.

Beslutet motiverades med att både Migrationsverket och MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) krävt gränskontroller. Dessutom hade polisen slagit larm om att flyktingvågen nu antagit sådana proportioner att det förelåg "hot mot allmän ordning och inre säkerhet".

Enligt Ygeman var läget akut. Fanns det terrorister bland flyktingarna? Myndigheterna måste snabbt skaffa kontroll över vem som reste in i landet.

Men det handlade också om signalpolitik.

Tre veckor tidigare - den 23 oktober - hade regeringen ingått en migrationspolitisk överenskommelse med de fyra allianspartierna. Den innehöll flera åtgärder, bland annat besked om att Sverige skulle övergå från att ge permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd och skärpa reglerna för anhöriginvandring.

Signalen hade inte fått effekt.

Varje dag anlände minst tvåtusen flyktingar, de flesta via Öresundsbron, till drömlandet Sverige. Ingen visste hur många som struntade i att söka asyl - och istället gick under jorden.

Till slut såg regeringen ingen annan utväg än att åberopa Schengenavtalets "krisparagraf": En stat kan tillfälligt avskaffa EU:s fria inre rörlighet om det krävs för att upprätthålla säkerheten.

Kriget i Syrien hade då rasat i fyra och ett halvt år. Det krig som nu skördat nästan en halv miljon människoliv - det krig som drivit Jwan Amin och hans familj på landsflykt tillsammans med över fyra miljoner andra syrier.

Jwan Amin var 26 år när den arabiska våren nådde Syrien i mars 2011 och folk drog ut på gator för att protestera mot diktatorn Bashar al-Assad i Damaskus, Aleppo - och Qamishli.

Roaida Mustafa var bara sexton.

De kom båda från fattiga kurdiska familjer som levde i byar utanför staden intill gränsen mot Turkiet.

- Jag fick bara gå sju år i skolan. Det fanns inga jobb. Det enda vi kunde leva på var jordbruk, berättar Jwan.

När han var i de yngre tonåren, och torkan varit extra svår en sommar, beslutade han tillsammans med några av sina bröder att dra ner till Damaskus. I storstaden fick de tillfälliga påhugg som diskare och städare. De jobbade för usla löner och trakasserades, eftersom de var kurder.

- Vi försökte lägga oss till med Damaskusdialekt för att ingen skulle höra var vi kom ifrån, säger Jwan.

Så småningom lyckades bröderna ändå skrapa ihop pengar till att öppna en egen liten restaurang. Då var det dags för Jwan Amin att resa hem till Qamishli för att gifta sig.

Bröllopet med Roaida var arrangerat av familjerna.

- Vi hade aldrig träffats förut. Visst var det nervöst, berättar hon nu när hon sitter med sin nyfödda dotter i famnen i det trånga rummet på Frostavallens flyktingförläggning.

De nygifta makarna flyttade in i en liten lägenhet i Damaskus. Ett år senare bröt helvetet ut.

Det började som demonstrationer och protester i huvudstaden och andra städer runt om i Syrien. Regimen slog tillbaka med full kraft. Och snart rådde fullskaligt inbördeskrig mellan armén och en allt brokigare skara av rebellgrupper och miliser.

- Alla sa att kriget skulle vara över på några månader. Men det tog ju aldrig slut, säger Jwan.

Strax efter att Roaida fött en son, Azar, flyttade familjen hem till Jwans föräldrar i Qamishli i hopp om att det skulle vara lite lugnare däruppe i norr. Men det blev precis tvärtom.

Runt om staden rasade strider. Självmordsbombare från jihadistiska Nusrafronten spred fasa. Och sakta men säkert utvidgade terrorsekten IS sitt skräckvälde.

För Jwan Amin var risken uppenbar att bli tvångsrekryterad, antingen till den syriska armén eller den kurdiska YPG-gerillan, som försvarade Qamishli.

- De ville att jag skulle slåss. Men jag är inte den typen. Jag ville bara leva ifred. Spela fotboll och ta hand om min familj.

Egentligen, säger Jwan Amin, så hade han aldrig något val.

- Jag kan jobba med vad som helst. Jordbruk. Resturang. Bygge. Men jag skulle aldrig kunna skjuta en annan människa.

- Vi stod inte ut längre. Allt var kaos, säger Roaida.

Därmed fanns ingen annan möjlighet än att fly.

Hur gör man när man ska fly från sitt hemland? Hur mycket packning kan man ta med sig? Vart ska man ta vägen? Går det någonsin att komma tillbaka hem?

Jwan och Roaida hade många frågor. Men inte ett enda svar.

Till en början tog de sig över gränsen till Irak

- Vi tänkte först att vi kanske kunde vänta där tills allt lugnat ner sig där hemma, säger Jwan.

Men kriget hade ju spritt sig även till norra Irak. Sommaren 2014 tågade Islamiska staten in i miljonstaden Mosul med sina svarta fanor. Kalifatet bredde ut sig och de blodtörstiga jihadisterna tycktes oövervinneliga.

Som så många andra syrier for Jwan och Roaida vidare till Turkiet. Nu hade de bestämt sig: Det fanns ingen framtid för dem i Syrien.

Nu måste de ta sig till Europa - till Sverige.

- Vi hade hört att det finns många kurder här. Att Sverige är ett bra land där man kan leva i fred, säger Jwan.

I Diyarbakir köpte de bussbiljetter västerut. I maj 2015 kom de till Izmir och sen till den lilla hamnstaden Cesme vid Egeiska havet. Där fick Jwan kontakt med människosmugglare. För tretusen dollar fick den lilla familjen plats i en gum

Källa - 2016-11-04 10:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  5. Björklund flossar
  6. Kuratorn mobulbostäder MKB
  7. Poeten mot fascismen
  8. Angela merkels efterträdare
  9. Bilda regering efter valet
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+