Det går inte att avgöra exakt ålder på skelett - Vi arbetar dagligen med åldersbedömningar av arkeologiska skelett. Liksom flera läkare och tandläkare ställer vi oss mycket tveksamma till hur åldersbedömningar av skelettmognad används i asylprocessen. Det kan slå fel på flera år när skelett undersöks och mäts, skriver osteologer inför Rättsmedicinalverkets rapport som presenteras på tisdagen.
Mot bakgrund av att Rättsmedicinalverket senast den 15 november ska rapportera hur de kraftigt ska utöka sin kapacitet att medicinskt åldersbedöma unga ensamkommande flyktingar, vill vi som yrkesverksamma osteologer - arkeologer specialiserade på skelett - förena oss med de barnläkare och tandläkare som kritiserar användandet av medicinska åldersbedömningar i asylprocessen.
Åldersbedömningar utifrån skelett och tänder är omdiskuterade, och har kritiserats för att vara alltför oprecisa för att kunna ligga som grund för beslut som i värsta fall kan leda till att minderåriga utvisas. Osteologer gör dagligen åldersbedömningar av mänskliga kvarlevor som tillvaratagits vid arkeologiska undersökningar och arbetar med skelettet som enda källa. Vi är därför ständigt medvetna om våra metoders felmarginaler och det är vetenskaplig och yrkesetisk praxis att alltid ta hänsyn till dessa i våra bedömningar.
Rättsmedicinalverkets uppdrag från regeringen gäller bland annat att "med stor skyndsamhet påbörja genomförandet av medicinska åldersbedömningar inom ramen för ansökningar om uppehållstillstånd och omedelbart öka förmågan och kapaciteten på detta område". Antalet bedömningar som ska utföras räknas i tusental, och vi kan därför räkna med att den här typen av åldersbedömningar kommer bli allt viktigare i asylprocessen. Det är därför på sin plats att återigen göra en kritisk analys av metoderna som används.
Vad är det vi mäter vid en medicinsk åldersbedömning? Ett barns skelett och tänder växer och utvecklas enligt väl dokumenterade mönster från fostertid till sena tonår, där flickor vanligen mognar något tidigare än pojkar. Denna utvecklings- och mognadsprocess styrs av genetik, miljö och hälsofaktorer. Problemet är således att detta mönster inte på ett konsekvent sätt följer kronologisk ålder, utan en biologisk mognad. Skillnaden mellan en biologisk mognad och den korrekta åldern i antal år kan därför bli stor, i värsta fall ett par år. Att i detta läge, via skelett- och tandröntgen, försöka fastställa en kronologisk ålder (i aktuellt fall under eller över 18 år) för en eventuell utvisning är inte bara ovetenskapligt utan dessutom oetiskt. En osteolog anger inte resultatet av en åldersbedömning som en exakt ålder utan som ett troligt åldersspann, så hur kan dessa metoder ligga till grund för exakta åldersbedömningar av ungdomar på flykt?
Olika ben i kroppen mognar vid olika tidpunkter, och därför har det diskuterats vilka ben som lämpar sig bäst för att snäva in en åldersbedömning. Tidigare har man främst använt ben i handleden, i kombination med visdomständernas frambrott, men Rättsmedicinalverket har nu meddelat att man istället för handleden kommer att basera bedömningarna på mognadsgraden i nedre delen av lårbenet. Det diskuteras även huruvida vanlig slätröntgen eller magnetröntgen ger mest tillförlitliga resultat. Rättsmedicinalverket kommer att använda sig av magnetröntgen. Avseende val av röntgenmetod kan vi, som arbetar med rena ben och därför har möjlighet att mycket noggrant studera mognadsgraden, intyga att hur detaljerat vi än undersöker benet så kvarstår ändå den betydande felmarginalen i åldersbedömningen.
När vi som osteologer utför åldersbedömningar av arkeologiska människoskelett tas alltid hänsyn till flera olika åldersindikatorer. Enstaka tänder eller mognadsgrad hos enstaka ben kan inte anses vara en lämplig grund för bedömning av en individs exakta ålder. I den utsträckning det går kombineras flera olika åldersindikatorer i skelettet innan en bedömning av uppskattad biologisk ålder kan göras. Denna bedömning, översatt till kalenderår, ges alltid med ett åldersspann, till exempel i ett specifikt fall 15 år +/- 36 månader. Vi använder av den anledningen ordet "åldersbedömning" framför "åldersbestämning" för att understryka osäkerheten i framtagna resultat.
Skelettet och tändernas utvecklingstakt är inte bara individuell, utan skiljer sig även mellan olika grupper av människor, samt efter de levnadsförhållanden som individer haft. De metoder som används såväl inom osteologi som i asylprocessen är nästan uteslutande baserade på studier utförda på europeiska eller amerikanska populationer, företrädesvis män. Att applicera samma metoder på ungdomar från grupper där det saknas referensdata är direkt ovetenskapligt, något som även har lyfts fram som ett etiskt problem av Statens medicinsk-etiska råd (Smer). I många fall är dessutom kunskapen om de asylsökande ungdomarnas tidigare livsförhållanden och familjens sjukdomshistoria undermålig, vilket ytterligare försvårar en korrekt åldersbedömning.
Vi som dagligen arbetar med mänskliga skelett är väl medvetna om metodernas begränsningar och de olika faktorer som kan påverka åldersbedömning utifrån skelettutveckling. Som osteologer arbetar vi dessutom med kvarlevor av människor vars liv inte påverkas av eventuella brister i våra bedömningar. Att för utsatta ungdomar fatta livsavgörande beslut baserat på samma osteologiska metoder som med försiktighet används på arkeologiska populationer ser vi som ett stort etiskt problem. I praktiken finns en stor risk att vi utvisar barn till en oviss framtid, vilket direkt strider mot FN:s barnkonvention.
Vår åsikt är att fram till den tidpunkt då en pålitlig vetenskaplig åldersbedömningsteknik är framtagen är de läkare och tandläkare som vägrar genomföra dessa undersökningar värda all respekt. Vi rekommenderar alla som fattar beslut om asylsökande ungdomars framtid utifrån medicinska undersökningar att agera med största försiktighet.
Clara Alfsdotter
osteolog och arkeolog vid Bohusläns Museum, doktorand vid Linnéuniversitets företagsforskarskola GRASCA
Emma Maltin
Cathrine Andersson
osteolog och arkeolog vid Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ
Tove Björk
osteolog och arkeolog vid Arkeologikonsult
Ylva Bäckström
doktorand i historisk osteologi, Lunds universitet
Sara Gummesson
doktorand vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet
Elisabeth Iregren
prof. em. osteologi, Lunds universitet
Leif Jonsson
Anna Kjellström
docent och forskare vid Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet
Astrid Lennblad
Ola Magnell
osteolog, Arkeologerna, Statens Historiska Museer
Liv Nilsson Stutz
arkeolog och osteolog, Emory University, USA
Sofia Prata
osteolog och arkeolog vid Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU)
Emma Sjöling
Läs rapporter och information från myndigheter:
• Socialstyrelsens rapport "Metoder för radiologisk åldersbedömning"
• Justitiedepartementets uppdrag till Rättsmedicinalverket att genomföra medicinska åldersbedömningar
• Rättsmedicinalverkets information om medicinska åldersbedömningar
• Statens medicinsk-etiska råd "Medicinska åldersbedömningar i asylprocessen - etiska aspekter"