Det otämjbara hatet

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Det otämjbara hatet - Den 17 oktober förra året höll Sverigedemokraten Kent Ekeroth tal i Trelleborg inför några hundra anhängare. Ämnet var flyktingkrisen.

"Ni måste gå man ur huse varje dag, varje dag, och visa dem att vi inte accepterar det här längre", sa Ekeroth. "Svenska folket har en lång stubin. Men när den stubinen brunnit klart, då smäller det. Vi ska visa dem att nu är det dags. Nu smäller det. "

Scenen återges i journalisten Gellert Tamas reportagebok "Det svenska hatet".

Den hösten brann flyktingförläggningarna som aldrig förr.

Det är naturligtvis svårt att föra i bevis att det ena ledde till det andra. Men den som tror att Ekeroths ord är oskyldiga, kan ju inte gärna tro att opinionsbildning är meningsfullt överhuvudtaget.

Jag vågar knappt tänka på den dag då de verbala stubintändarna får händerna på statsapparaten.

Till skillnad från Tamas verkliga mästerverk, det undersökande reportaget "De apatiska" (2009), bygger "Det svenska hatet" i stora stycken på redan kända granskningar. Vi får en skräckresa i repris, från 90-talets bokbål i Höör till jublande valnätter och den mindre jublande järnrörsnatten. Det han själv tillför är framförallt ett personporträtt av just Kent Ekeroth, som han lägger parallellt med partiets utveckling. Berättartekniskt är det mycket lyckat, eftersom vi får en person att hänga upp historien på.

Berättelsen om SD och Ekeroth varvas med avsnitt om jihadistiska terrorister. Tamas tanke är att jihadister och högerradikaler samspelar med och är beroende av varandra. Jag blir bara halvt övertygad.

Rörelserna är ense i att driva fram en konflikt mellan "väst" och "den muslimska världen" och varje terrordåd öppnar möjligheter för muslimhatarna att mobilisera. Det var ju därför Jimmie Åkessons sekreterare Alexandra Brunell twittrade "Äntligen" efter bomben på Drottninggatan.

Däremot är jag mer tveksamt till en förbindelse åt andra hållet. Det är ju inte Åkesson, Le Pen eller Wilders som gett ammunition åt den jihadistiska propagandan genom att bekriga muslimska länder, drönarbomba bröllop eller inrätta olagliga fångläger. Och visst kan diskriminering och vardagsrasism i Sverige säkert bidra till att muslimer radikaliseras, men dessa fenomen är ju inget resultat av SD, mer än på marginalen.

Kanske hade Tamas rent av vunnit på att koncentrera boken helt på det han uppenbarligen ändå brinner starkast för: SD - och Kent Ekeroth.

Denne framställs som en rastlös, energisk person med nära till kolerisk vrede. Han är fanatiskt upptagen av islam och den mest betydelsefulla aktören bakom SD:s förvandling från antisemitiskt till muslimhatande, även om vi - som den senaste tiden visat - inte ska överdriva framgångarna i att rensa ut judehatet. Ekeroth är den som sätter partiet i samband med counterjihadrörelsen - så kallas de som inbillar sig att Europa invaderas av fientliga muslimer.

Partiledningen låter honom hållas, också när han trampar över rejält, samtidigt som man utesluter andra medlemmar på löpande band. Förmodligen beror det på att Ekeroth har stöd bland partiets mer radikala grupper, inte minst nätpropagandisterna, som man inte har råd att göra sig ovän med.

Det är bara ett av alla dubbelspel Tamas avtäcker i detta parti, som ju längre man läser allt mer liknar en lögnfabrik.

En del av dem är privata paradoxer. Som att Ekeroth själv hetsar mot kriminella invandrare, trots att hans egen mamma både invandrat och dömts för brott.

Här plockar Tamas lätta poäng. Se där, de lever inte som de lär, kan man skrocka lite skadeglatt.

Men vad säger det oss egentligen?

Inget mer än att vi människor ofta är komplexa och inkonsekventa.

Det politiska fulspelet är däremot allvarligt.

Daniel Assai var vice chef på SD:s riksdagskansli åren 2010-12, innan han lämnade partiet. "De har byggt en fasad som ska visa ett mittenparti, icke-rasistiskt och allt sånt där […] den riktiga agendan är fascistisk, den som de pratar om internt", säger han nu.

Avhoppares vittnesmål ska generellt tas med en nypa salt. De kan ha okända motiv att vilja ge igen. Men Assais berättelse kan inte enkelt avfärdas.

Han satt med när Ekeroth, Erik Almqvist och Linus Bylund försökte klippa om järnrörsfilmen så att den skulle stärka deras version, men insåg att de måste radera alltihop. I stället ljög de svenska folket i ansiktet om händelsen.

Han vittnar om att partiledningen ska ha tagit initiativ till propagandasajten Avpixlat som en efterföljare till Politiskt Inkorrekt (vars namn man tidigare försökt köpa) - men sedan förnekade samröre med sajten.

När motiven bakom massakern på Utøya blev kända via Breiviks manifest kände Assai igen retoriken från sitt eget parti - som hela tiden utåt tog avstånd från dådet.

Så ser det ut i det parti som borgerliga politiker tror att de kan samarbeta med och som liberala ledarskribenter tror kan tämjas. Det framstår efter Tamas bok som önsketänkande av farligast möjliga slag.

Källa - 2016-11-01 08:11

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+