Dödssjuk fånge i Malmö nekas nåd - Erdogan Sarikaya har knappt femton månader kvar innan han blir villkorligt frigiven från ett tolvårigt straff för grovt narkotikabrott.
Så länge kommer han inte överleva, tror han.
- Nej. Det är allvar nu. Tumören i levern har blivit för stor.
- Jag har fått tre olika sorters cellgift, i omgångar. Det hjälper inte. På ett år har det inte hänt något positivt.
Du tror att slutet är nära?
- Ja. Jag känner det.
Ett läkarintyg från i vintras som Sydsvenskan och HD har tagit del av klargör förloppet.
2014 upptäcktes att Erdogan Sarikaya hade småcellig lungcancer. Det är den farligaste typen av lungcancer, på grund av dess benägenhet att sprida sig. Våren 2015 visade röntgenbilder att cancern spridit sig till lymfkörtlar, strupen - och hjärnan. Senare spred den sig även till levern.
Sarikayas läkare har inte gett honom någon tidsfrist. Men knappt någon lever längre än fem år. Mindre än två procent säger statistiken, enligt flera källor.
Mindre än femton procent lever längre än ett år, enligt en studie av socialstyrelsen, förutsatt att patienten svarar på cellgiftsbehandlingen.
Så Erdogan Sarikaya, som konstaterats ha spridd cancer i maj 2015, tillhör nu alltså de sista femton procenten i statistiken.
Han sökte nåd 2015 direkt efter att han fått beskedet att cancern spridit sig.
I februari i år redovisade inrikesminister Anders Ygeman Sarikayas nådeansökan för resten av regeringen. Ansökan avslogs. Någon motivering har inte lämnats.
- Jag trodde det fanns möjligheter. Att det var bättre i Sverige, säger Erdogan Sarikaya.
- Till och med i Turkiet fungerar systemet. Om du inte är politisk - då är det en helt annan sak. Men om du är vanlig kriminell, då släpper de dig om du är sjuk.
Erdogan Sarikaya lämnade Turkiet efter militärkuppen 1980 och fick så småningom politisk asyl i Sverige. I Malmö har han bott sedan 1985. Först på senare år har det varit teoretiskt möjligt för honom att besöka hemlandet. Fängelsevistelsen är på väg att stänga den öppningen.
Han vill dö i Turkiet.
- Jag vill vara med mina systrar några månader. Jag har ingen annan. Pussa och krama dem. Göra det bästa av den sista tiden. Känna lite glädje.
I torsdags var han på läkarbesök. Och fick nya negativa besked. Cellgifterna hjälper inte. Läkaren oroas framförallt över att tumören i levern har vuxit så mycket. Hjärnan har inte röntgats på länge, så den vet Sarikaya inget om än. Men han är rädd för domningarna som börjat komma i delar av huvudet. Han har svårt att höra och tappar talet. Och lungorna gör ont, särskilt om kvällen.
Erdogan Sarikaya söker nu nåd igen, och hoppas att regeringen ska visa humanitet. Han är dömd för narkotikabrott - två kilo heroin och ett kilo amfetamin i hans hus på Möllevången knöts 2009 till honom. Det finns ingen målsägande han kan be om förlåtelse, som fallet hade varit om det varit ett våldsbrott.
Narkotikabrott räknas som ett brott mot staten.
- Jag vill be regeringen att den ska förlåta mig. Så att jag får några månader med mina släktingar. Då skulle jag bli mycket tacksam.