Domkyrkan har aldrig sett något liknande - "Förbered oss att omvända de skiljande murarna som vi, och våra förfäder har byggt, sade påven i vit dräkt, med lugn och mjuk röst i Lunds Domkyrka.
Framför honom smusslade kardinaler, präster och nunnor med sina smartphones för att få en bild av den Helige Fadern.
Domkyrkan hade inte sett något liknande på århundraden.
Allting började egentligen som ett stort mingel kring en skolavslutning. Kardinaler, biskopar, präster och diakoner cirklade omkring i domkyrkan. Färgprakten hade inget att avundas en folkdansfestival. Det hälsades på gamla vänner, andra skaffade nya, någon letade efter sin biskop. . . Bland de dryga femhundra inbjudna fanns många att välja på.
Sedan satte gudstjänsten i gång i en nästan fullsatt kyrka. Repertoaren blev en form av religiös worldmusic-festival.
- Vi har inte valt någonting. Det här har förhandlats fram under lång tid, förklarade musikern och körledaren Eva Kunda Neiderk för på framför kyrkporten innan det var dags att börja. Då lyste hon fortfarande av ett stilla lugn. Men det var många smaker i publiken som skulle tillgodoses: katoliker, lutheraner, kaldéer, buddister…
Hela gudstjänsten hade som mål att läka både historiens sår och känna med de som lider i dag.
Här blev förbönen på arameiska ett av gudstjänstens gåshudsmoment. Arameiska brukar beskrivas som det språk som talades av Jesus - och fortfarande talas i det krigshärjade, västra Syrien.
- Vi bad om förlåtelse för allt det som gått fel under historiens lopp. Det här var det absolut starkaste, sade Joanna Engstedt, katolik som sjöng i den allmänkristna kören som hade satts upp för dagen D när hon kom ut i duggregnet.
Kort därefter kom påven in. Hans entré föregicks av kungen, drottningen och statsministern. Men också av hurra- och hallelujarop i publiken på gatan. Den hade samlats i klungor bakom kravallstaketen. Där fanns de nyfikna, men också de hängivna:
- Jag har reste ned hit från Umeå för att inte missa påvens besök, sade Martin Beyer, 51. Han var rustad med matsäck, väderstarka kläder och teleobjektiv.
På taket spanade poliser i kikare efter möjlig hot. Påvens predikan blev som väntat en uppmaning till samförstånd och större enighet mellan de olika kristna inriktningarna. Ett dokument med fem gemensamma åtaganden signerades under applåder. Närmandet är inte något som är självklart för alla, efter fem århundraden av krig, hat och ofta fruktlösa trevare. Försoningen kan kräva hjälp från högre makter, menade påven.
- Helige ande, hjälp oss att glädjas åt de gåvor som har kommit till kyrkan genom reformationen, predikade påven Franciskus.
För att nå dit ska de båda kyrkorna försöka åsidosätta sina olika synsätt på kvinnor och homosexuella, till exempel. Här var gudstjänstens uppgift att i stället kratta gången för nya samarbetsformer till förmån för fattiga och för flyktingar.
När den uppgiften var avklarad gick påven rakt ut till sitt påvefordon, utan att skaka hand med de som stod kvar i det kyliga duggregnet i hopp om att få på en glimt av världsstjärnan.
- Heja påven, ropade klungan som farväl.