Efterträdaren har Sveriges framtid i sina händer - En kronprinsessa, en miljonär och en kritiker. När CDU väljer ny partiledare nästa vecka, är det troligen Angela Merkels efterträdare som förbundskansler som utses - och därmed EU:s tyngsta politiker. Och det samtidigt som tysk ekonomi står inför stora utmaningar.
Lägg till lite glamour, några nervösa danssteg och en vresig jury, så skulle det nästan påminna om en audition till tv-programmet Idol.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Inte för att de tre tävlande är några glitterpinnar, utan för att Annegret Kramp-Karrenbauer, Friedrich Merz och Jens Spahn just nu åker Tyskland runt för att visa upp sig och sina talanger på scen.
Åtta framträdanden inför de kristdemokratiska gräsrötterna ska de klara av, innan det är dags för CDU:s medlemmar att rösta på partikonferensen i Hamburg som börjar den 6 december.
Vinnaren får efterträda Angela Merkel. Först som partiledare - en post hon haft i hela 18 år - för att sedan sannolikt även bli förbundskansler, eftersom Merkel slagit fast att hon inte ställer upp i nästa förbundsdagsval.
Det är stora skor att fylla. Även om det ofta pratas om den "fransk-tyska motorn" i EU-sammanhang, så är sanningen att det är Tyskland mer än Frankrike som står för hästkrafterna. Är inte Berlin med på tåget så blir det inget.
Något som blev smärtsamt tydligt för den franske presidenten Emmanuel Macron när han lade fram sin stora Europavision i ett tal på Sorbonne förra hösten, bara för att förgäves vänta på respons från grannen på andra sidan floden Rhen.
Merkel var upptagen med det tyska förbundsdagsvalet i september i fjol och en lång och smärtsam regeringsbildning, som drog ut på tiden ända till i våras, vilket fick viktiga delar av EU-samarbetet att stå still.
Tyskland är dessutom Sveriges absolut största handelspartner, vilket gör att vår exportberoende ekonomi påverkas extra mycket av vem som håller i spakarna i vårt södra grannland.
Kortfattat kan man säga att valet står mellan status quo och förnyelse. Där Annegret Kramp-Karrenbauer, vars namn allmänt förkortas till AKK, representerar Merkels linje.
En strategi som förde kristdemokraterna in mot mitten, och gjorde partiet valbart för större väljargrupper, men som också öppnade upp för nationalistiska Alternativ för Tyskland på högerkanten.
AKK är CDU:s generalsekreterare och Merkels kronprinsessa, även om hon gör sitt bästa för att markera sin självständighet och i viss mån distanserar sig från den merkelska flyktingpolitiken.
Friedrich Merz och Jens Spahn vill båda föra partiet i en mer konservativ riktning. Merz är politikern som Angela Merkel utmanövrerade på 00-talet och som sedan dess gjort sig en förmögenhet i näringslivet. En 63-åring som blivit företagarnas kandidat eftersom han förespråkar en stor skattereform och en förenkling av regelverken.
Den stora förloraren på Friedrich Merz comeback i politiken är 39-årige Jens Spahn. Partiets största Merkel-kritiker, som förbundskanslern försökte tämja genom att lyfta in honom i regeringen på posten som hälsominister. Spahn är starkt flyktingkritisk, och kallades nyligen av en satiriker på tysk tv för "en homosexuell man i en heterosexuell kropp" eftersom han är ärkekonservativ (och gift med en man).
Slaget ser ut att stå mellan AKK och Friedrich Merz. De båda leder omväxlande i de undersökningar som gjorts, medan Jens Spahn ligger runt 10 procent.
Blir det Annegret Kramp-Karrenbauer har Europa troligen fått en ny "Mutti". En jordnära arbetsmyra som inte är rädd för att ta i med nyporna, men som - precis som Merkel - inte har ett ego som behöver ständig näring.
Den tyska ekonomin krympte under tredje kvartalet och det är inte fråga om "om" utan när nästa lågkonjunktur kommer. Befolkningen åldras och krymper, samtidigt som Tyskland har ett stort behov av satsningar på infrastruktur och digitalisering.
AKK har tidigare varit regeringschef i lilla delstaten Saarland, och även om hon gjorde bra ifrån sig där, så är osäkerheten stor kring hur hon skulle hantera utmaningarna.
Det gäller även Friedrich Merz. Han har ingen regeringserfarenhet alls och hans högsta post i politiken var gruppledare för CDU i förbundsdagen. Men Merz har samlat på sig erfarenheter som styrelseproffs och är EU-vän som tidigare öppnat för en gemensam europeisk a-kassa (något han nu gärna tonar ner). Han vill dessutom se en kraftig skärpning av migrationspolitiken.
Det är 10 000-kronorsfrågan. Själv säger hon att hon vill sitta mandatperioden ut, alltså ytterligare tre år. Men det kommer till stor del bero på vem av Kramp-Karrenbauer och Merz som blir partiledare.
Blir det AKK kommer hon och Merkel sannolikt planera för ett ordnat överlämnande, när det passar dem och landet bäst. Friedrich Merz förväntas å sin sida inte försöka underlätta livet för sin gamla nemesis Merkel, vilket gör att hon kan tvingas bort tidigare.
Det är Merkels mardröm. När hon var ny som kansler sa hon ofta att hennes största skräck var att inte veta när det var dags att gå.