En fråga om kvinnors grundläggande rättigheter - I krig och på flykt ökar barnäktenskap, tvångsgiften och månggiften - och Sverige har en stor anhöriginvandring att vänta de närmaste åren. Vilka förhållanden som då kan accepteras avgörs av svenska myndigheter. Men det är i första hand inte en ekonomisk fråga, och fokus bör flyttas mycket mer till kvinnors grundläggande och självklara rättigheter.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
STOCKHOLM En svensk förvaltningsdomstol bedömde tidigare i år att en gravid 14-åring från Syrien var "brådmogen" och att det var lämpligt för henne att bo med den 21-årige maken och svärföräldrarna. En svensk kommun ansåg sig nyligen nödgade att ordna fram tre särskilda lägenheter för en syrisk man som har tre hustrur och 16 barn, för att de ska kunna fortsätta leva tillsammans i polygyni.
Det är bara två exempel på hur sådant som strider både mot svensk lag och mänskliga rättigheter ändå görs lagligt och blir okej när det behandlats färdigt av svenska myndigheter, kommuner och tjänstemän. När giftermålet skett utomlands används en antik lag från 1904 om internationella förhållanden som gör att äktenskapet kan erkännas. Därmed omhändertas inte de minderåriga flickorna, därför grips ingen för pedofili, och därför upplöses och ogiltigförklaras inte månggifte.
Rädda Barnen och flera andra organisationer har rapporterat om kraftiga ökningar av barnäktenskap i flyktingläger de senaste åren, som en konsekvens av kriget i Syrien. Att gifta bort en dotter gör att ansvaret för henne övergår till en annan familj, och kan dessutom ge föräldrarna pengar i hemgift. Enligt Migrationsverket finns nu 129 gifta minderåriga flickor i Sverige, främst från Syrien, Irak och Afghanistan. Enligt svenska Skatteverket, som inte är helt säkra på sina siffror och ska göra en ny översyn, finns också mellan 100 och 300 män som har fler än en hustru. Observera att detta bara är de fall som är kända och registrerade; de inkluderar inte förhållanden där någon ljugit om sin ålder eller relation.
Det är hursomhelst inte så många.
Så spelar det någon roll? Vem bryr sig? Ska inte folk få leva som de vill? Ska vi pådyvla människor från andra länder våra feministiska värderingar? Det blir snabbt komplicerat när stat ställs mot individ, och religionsfrihet står mot sekulära värderingar, mänskliga rättigheter, och nationell lag.
I dag avgör myndigheter och kommuner i Sverige "från fall till fall" om människor som invandrar till Sverige ska fortsätta få leva i månggifte och barnäktenskap. Många gånger blir bedömningen då att det skulle vara mer negativt för kvinnor och barn att äktenskapet upplöses. Trots att flickan eller kvinnan oftast har haft mycket lite att säga till om när äktenskapet ingicks - i Syrien, Irak och Afghanistan, och även i flyktingläger arrangeras det i regel av föräldrar och är en affärstransaktion där bruden säljs mot betalning.
Det märkliga är att såhär har det varit länge i Sverige. I Tyskland erkänns inget liknande, även om myndigheterna ibland ser mellan fingrarna. I USA går det inte att söka uppehållstillstånd för flera fruar som är gifta med samme man, och den som blir påkommen riskerar att deporteras.
Svenska regler för anhöringinvandring skärptes förvisso 2016, men först när ett månggifte i Nacka uppmärksammas eftersom familjen fått tillgång till flera bostadsrätter som kommunen köpt in, väcker det nu förvåning och upprördhet bland många. Man får känslan av att hänsyn inför andra kulturella och religiösa värderingar hos myndigheter och politiker länge trumfat det som annars är självklar omsorg och ett starkt skydd för kvinnor och flickor i Sverige. Månggifte är tillåtet inom islam och helt lagligt i de flesta muslimska länder, men det vore intressant att veta hur många inflytelserika svenska imamer (som alla är män och som ofta konsulteras av makthavare) tycker att månggiften ska accepteras även i Sverige. Och hur många muslimska kandidater till nästa riksdags- och kommunalval som håller med dem.
Kanske är inte heller tron på det egna samhället tillräckligt stark hos svenska myndighetspersoner - om att man skulle kunna ta hand om de flickor och kvinnor vars äktenskap upplöses, och erbjuda alternativ till traditionella liv som de sällan valt själva. Det blir ju också en fråga om vad samhället blir skyldigt att erkänna och bistå med - att leva i nästan vilka relationer som helst går bra utan att kalla det äktenskap och kräva det som gifta nyanlända kan göra i fråga om gemensamt boende och annat.
Den som med rätta säger sig vilja stötta kvinnor skulle kunna lägga mer pengar på att till exempel förhindra att ännu fler barn- och tvångsäktenskap ingås, när unga flickor skickas hem till sitt ursprungsland under sommarlovet för att gifta sig med en man som föräldrarna valt ut. Norge erbjuder till exempel omedelbar skilsmässa, skyddad identitet och hjälp för hitta studier och arbete för de som vågar anmäla. I Storbritannien har utrikesdepartementet möjlighet att både förbjuda föräldrarna att lämna landet om de misstänker att en dotter ska giftas bort, och kan till och med åka och hämta brittiska medborgare utomlands som riskerar tvångsgifte.
Sådant skulle behövas även i Sverige, anser kvinnorättsaktivisten Sara Mohammad som också är grundare av föreningen GAPF som arbetar mot hedersvåld.
En utredning pågår just nu om barnäktenskap, och riksdagsledamoten Robert Hannah (L) som sitter i civilutskottet har gått i spetsen för att även månggifte ska utredas närmare. Det ska inte gå att söka familjeåterförening för mer än en gift partner, anser han, och de månggiften som redan existerar här ska kunna upplösas på ett vis som inte drabbar kvinnorna och barnen. Till exempel skulle de kvinnor som har olyckan att vara hustru nummer två, tre och fyra få söka asyl och uppehållstillstånd på egen hand för sig själva och sina barn.
Men det finns också redan nu något som kallas "ordre public" som gör att det som är lagligt i utlandet inte alls behöver accepteras i Sverige, om det strider för mycket mot svensk rättsordning. Varför inte detta används mer är svårt att förstå. Det finns också ett värde i att de rättigheter som svenska föräldrar tycker är självklart för egna döttrar, och det som svenska feminister talar med hög röst om i internationella sammanhang, också är kristallklart även inom Sveriges gränser.
Men än så länge är det som verksamhetsutvecklaren Ingegerd Widell på Skatteverket beskriver: "Vi får ta hjälp av tekniker för att kunna registrera månggiften. För att kringgå spärrarna. Vi får tvinga in det i systemet. "