Erik Svenning Sockenprästen gör det han varnar för - Inte en krona, sade prästen Søren Krarup när Dansk Flygtningehjælp anordnade en insamling 1986. Medlemmarna i hans församling gav inga pengar. Prästen har sagt det, svarade de när journalister kom. Den unge prästen förklarade sig med glöd och allvar i tv.
Runt millennieskiftet kontaktade Dansk Folkepartis dåvarande ledare Pia Kjærsgaard honom. Hon behövde någon som kunde ge intellektuell tyngd åt hennes politik. Krarup ställde upp som politiker och valdes in i Folketinget 2001 när Dansk Folkeparti fick sitt stora genombrott. Tio år senare sade han upp sin plats. Han hade gjort sin "nationella värnplikt". Hans dotter Marie Krarup tog över.
Søren Krarup har en framskjuten plats i dokumentärserien Kampen om indvandringen från 2012 som återsändes på tv-kanalen DR2 i juni. Han tar på sig hela ansvaret - eller äran - för omsvängningen i flyktingpolitiken.
I början på 1980-talet hade Danmark Europas mest generösa flyktingpolitik. Det talades om världens mest människovänliga lag. "Danmark är en humanitär stormakt", sade ledande politiker.
När invandrarna kom verkar det som om de inte passade in i den bild danskarna hade gjort sig av dem. Nykomlingarna visade sig inte vara några hjälplösa trashankar. Iranierna var förfinade. Kanske var det som det antyds i serien så att danskarna kände sig underlägsna.
Att göra politik Ändå var det det han gjorde. Gång på gång.
Krarup definierar næstekærlighed. Begreppet används flitigt i dansk flyktingdebatt.
Kärleken till nästan är "stundens ingivelse som inte vet om sig själv". Den kan inte sättas i system eller göras till ett program.
Dyker det upp en präst som tycker att Danmark ska ta emot fler flyktingar - som i serien Kampen om indvandringen - avfärdar Søren Krarup honom som farisé, alltså hycklare.
Søren Krarup sitter avslappnad med ena benet över det andra när han är med i debattprogram i tv.
Hans dotter har däremot ett hetsigt temperament. I DR Nyheder i höstas förklarade hon för en kvinna som hade smugglat in en flykting i Sverige att detta - tvärtemot vad kvinnan påstod - inte var ett uttryck för næstekærlighed.
Demoniseringen av de kulturradikala, som Søren Krarup ägnat en stor del av sin opinionsbildning åt, verkar han ha fört vidare till sin dotter, som genast började skälla på en företrädare för Radikale Venstre när flyktingpolitik debatterades i Debatten i DR2 i höstas.
Sin högerhållning motiverar Søren Krarup genom att hänvisa till syndafallet. Vad gjorde Gud när människan åt av frukten från kunskapens träd? Han utvisade henne ur paradiset. Gud höll människan ansvarig, förklarar han. Och försvarar i nästa andetag aga.
Kan man göra politik av kristendomen?
Så här skriver den anglikanske prästen och poeten R S Thomas i dikten "Efter predikan":
Vad gagnar det att rikta sig
till någon som inte låter sig spärras in
i begrepp, som är så väsensskild
från det mänskliga, vars attribut är tankens
negationer, som håller oss på avstånd
med sina symboler, hökens och duvans
motsatta emblem?
Höken - som en symbol för höger - och duvan - som en symbol för vänster. I samma bild.
Att tro sig kunna formulera ett politiskt program utifrån Bibeln är, som Krarup skriver, ormens lockelse: Ät av frukten från kunskapens träd och bli lika klok som Gud.
Att kristendomen, som i Krarups fall, blir högerpolitik är lika orimligt som att göra vänsterpolitik av evangeliet.