Esterházy Det är en oreda, ett kaos som breder ut sig

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Esterházy Det är en oreda, ett kaos som breder ut sig - Den ungerske författaren Péter Esterházy har gått bort vid 66 års ålder. Under 2015 träffade SvD:s Cecilia Hansson prosaisten och dramatikern i Budapest för ett samtal om språket, litteraturen och situationen i landet. Vi återpublicerar här en längre version av artikeln.

Ungersk prosaist och dramatiker som ständigt nämns i Nobelprissammanhang.
Född 1950 i Budapest där han fortfarande bor och verkar.
Studerade inte litteratur på universitetet, som många andra författare, utan matematik. Detta beror på att den adliga familjen Esterházy klassades som "folkets fiender" efter andra världskriget, och som sådan var man begränsad i vad man kunde studera.
Tidigare hade släkten under flera århundraden haft stor betydelse för landets öde. Till exempel var Péter Esterházys farfar den siste ungerske regeringschefen i den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin.
Flertalet av Esterházys romaner behandlar just släkt- och familjeöden. I höst är han aktuell på svenska med "Markus-versionen" (Weyler förlag), en bok som utspelar sig på den ungerska landsbygden under 1950-talets första år, dit familjen fördrivits med anledning av sin börd.
Andra böcker på svenska (urval): "Nedför Donau" (1994), "Harmonia Cælestis" (2004), "Rättad utgåva" (2005), "Ingen konst" (2010) och "Esti" (2014).

När Péter Esterházy stiger in på Café Európa i Budapest känns han genast igen på det yviga vita håret, men även på att han rör sig med en särskild pondus. Han är en av Ungerns främsta författare, som ständigt nämns i Nobelprissammanhang, och en stark kritisk, intellektuell röst i dagens Ungern. När vi ses i Budapest är det februari och han har fullt upp - han har en pjäs att skriva klart för Slovakiska nationalteatern och både en hörspels-premiär och en förlagsfest att besöka.

Men när vi åter har kontakt via e-post i september har han fått ställa in sina åtaganden, såsom besöket på Bokmässan i Göteborg, på grund av sjukdom. Han skriver att han inte kan ge något helt entydigt svar på vad han tänker om läget i dagens Ungern och flyktingarnas situation:

"Inte eftersom jag är alltför försiktig eller det vore för farligt i det här landet, utan eftersom jag bara har känslor som förvisso är ordentligt kritiska (särskilt Ungern-kritiska), men även irrelevanta. Det är en oreda, ett kaos som breder ut sig. Det som gäller idag, gäller inte längre imorgon, tonen hårdnar, åsikter som man inte hört på länge, till och med omänskliga, kalla meningar blir utsagda, såväl i Ungern som i ’resten av världen’, en nygammal egoism i de europeiska länderna blir allt starkare. Jag ser bara fragment, oftast obehagliga sådana, men ibland även gripande, så kallat mänskliga. (Om detta, om de civila som hjälper till, säger de som sympatiserar med regeringen i mitt land, att de bara är gripna av sin egen godhet, men om problemen vill de inget veta. )"

Esterhazy skriver vidare att det är ett slags kraftspråk som breder ut sig - och att över huvud taget förekommer ordet "kraft" allt oftare:

"Man ser uniformer, poliser och soldater och jag vet inte vad mer, lagarna görs om så att de passar syftet, högerradikala kommer till tals och får chanser, jag vill inte dra några historiska paralleller, de stämmer oftast inte, eller vad värre är, de stämmer bara till hälften.

Men Ungern och hela kontinenten verkar vara på väg i någon riktning, eller rättare sagt glider någonstans och jag vet inte vart. Denna min vanmakt, detta icke-vetande, är definitivt inte bra. Vissa av våra politiker är däremot mycket aktiva, även det är inte bra. Men något måste göras. Detta är dagens situation, förmodar jag. Den gamla visheten från förra sekelskiftets början, från tiden för dubbelmonarkin lyder: Läget är hopplöst, men inte allvarligt. Drygt hundra år senare ser bilden dystrare ut: Läget är hopplöst, men allvarligt. Kanske för detta allvar oss ändå till något som vi nästan skulle kunna kalla hopp. "

Redan när vi ses i Budapest talar vi mycket om Ungerns särart och isolering från omvärlden.

Är dagens Ungern provinsiellt?

- O ja, ganska provinsiellt. Om man tittar på vilka tidningar vi läser. Det är ytterst få som läser Frankfurter Allgemeine Zeitung eller Die Zeit, om jag ska nämna de tyskspråkiga. Och det är få som tittar på utländska tv-kanaler. Till och med bland de intellektuella är det få. Om man tittar på hur en nyhetssändning är uppbyggd - de första tio nyheterna är alltid nationella nyheter. Först därefter kommer det eventuellt något internationellt.

Varför är det så?

- Jag tror att det beror på en falsk föreställning om patriotism eller nationalism. Det är inget som sker automatiskt. För att inte vara provinsiell måste man göra något medvetet, man måste vara uppmärksam, och det saknas lite här.

I Sverige läser man alltid bara negativa nyheter om Ungern. Hur ser situationen ut för dig som författare i dagens Ungern jämfört med tidigare?

- Jag skulle säga att det inte går att jämföra. Före 1990 hade vi en total diktatur. Även den mildare slutfasen, den så kallade Kádár-diktaturen, var en diktatur. Dagens regering har också några mycket auktoritära drag, det bekymrar mig en aning, milt uttryckt. Regeringen ingriper allt oftare inom områden som den inte har något att göra med.

Begränsar regeringen ens personliga frihet eller konstärliga frihet? Blir du själv berörd av detta?

- Inte personligen. Jag skulle också kunna säga "inte än". Men så vill jag inte uttrycka det. Det har ändå konsekvenser, när man ser hur de statliga tv-kanalerna fungerar. De överväger inte att bjuda in någon som mig, och det är jag inte ledsen över, för jag gillar inte att vara med på tv. Men jag tycker inte att det känns som ett korrekt tillvägagångssätt

- Jag har fortfarande ett bra förlag och det finns många tidningar. I min omedelbara verksamhet som författare är jag alltså inte begränsad. Men det betyder inte särskilt mycket. Det betyder bara att det inte är något totalitärt system. Journalisterna har det svårare.

Jag har intrycket att kulturvärlden är uppdelad i Ungern, det finns exempelvis två författarförbund. Och Ungerska konstakademin, som ju är ett offentligt myndighetsorgan och fördelar pengar till kulturinstitutioner, står mot Széchényiakademin. Hur är det att vara konstnärligt verksam i det klimatet, måste man välja sida?

- Det finns två av allt! Det är också något som inte är helt ofarligt, att den Ungerska konstakademin ställs mot den akademi som Nádas, Krasznahorkai och jag sitter i, Széchényiakademin. Teoretiskt skulle man kunna säga att alla gör som de vill, att det inte spelar någon roll. Men Ungerska konstakademin får så stora statliga anslag. Széchényiakademin får ungefär tio miljoner forinter (300 000 kronor) och Ungerska konstakademin får fyra och en halv miljarder forinter (135 miljoner kronor).

- Med dessa fyra och en halv miljarder kan man göra mycket, även positiva saker. Man kan utlysa priser och stödja den yngre generationen, som kanske tror att den här kampen inte berör dem. Pengar luktar inte. Om strukturen fortsätter att se ut så kommer det att få konsekvenser. Nu har man skapat något som heter "nationens konstnär" och det innebär ett mycket högt månatligt underhåll. Det är ytterst få som kan tacka nej till det, eftersom det innebär ekonomisk trygghet livet ut. Men frågan är hur man känner sig då. Det tycker jag är otroligt dåligt, att man har sådana valmöjligheter. Ett pris borde vara något fint och inte ett medel för att korrumpera själen.

Skulle det vara tänkbart för dig att delta på "den andra" sidan?

- För mig personligen är det otänkbart. Men de är ju knappast frestade att bjuda in mig. För att bli "nationens konstnär" måste man vara över 65 år och man måste ha fått Kossuthpriset. Det har jag fått, men jag är inte 65 än, det blir jag först i april. Hittills har det alltså inte funnits någon möjlighet för mig. Men däremot för Péter Nádas. Men han har inte blivit erbjuden priset, vilket jag verkligen tycker är löjligt. Att de inte tänker på Nádas när de väljer ut tio författare säger väl allt.

Hur var det att vara konstnärligt verksam under kom

Källa - 2015-09-24 07:30

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+