EU gör precis som Trump stoppar flyktingar

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

EU gör precis som Trump stoppar flyktingar Senaste nytt om flyktingkrisen

EU gör precis som Trump stoppar flyktingar - Genom beslut som tas bortom insyn och demokratisk kontroll förflyttas EU:s yttre gränser till länder som Turkiet och Libyen. Det hindrar människor på flykt från att nå Europa och berövar dem rätten att söka asyl. Det är oacceptabelt, skriver Europaparlamentariker Malin Björk (V).

Medan stora delar av världen och EU med rätta förfäras över president Trumps orimliga och rasistiska flykting- och gränspolitik i USA, så pågår i det tysta en liknande utveckling i EU. Denna murarnas politik är lika oacceptabel här som där.

På fredagen åker statsminister Stefan Löfven till EU-ordförandelandets Maltas huvudstad Valletta. Tillsammans med EU:s andra statschefer ska han diskutera de senaste förslagen för att minska antalet människor som tar sig till EU för att söka skydd. Just nu behandlas flera flyktingpolitiska lagförslag i Europaparlamentet. De handlar om allt från mottagningskapacitet och ansvarsfördelning till lagliga flyktvägar. Men det är inte dessa förslag som ska diskuteras i Valletta. Där kommer det i stället att handla om de överenskommelser, eller så kallade "migration compacts", som EU vill upprätta med länder utanför EU.

Överenskommelserna ska tvinga länder som är beroende av EU-pengar att stoppa flyktingar från att ta sig vidare till Europa. Länderna ska kopiera EU:s gränskontrollsystem med murar och militärer. Dessutom vill EU tvinga länderna till att teckna återsändandeavtal för att ta tillbaka så många möjligt av de flyktingar som sökt skydd i Europa. Sammantaget innebär dessa åtgärder att EU:s yttre gränser i praktiken förflyttas till andra länder, där det kommer vara omöjligt att få insyn eller kontrollera att de mänskliga rättigheterna upprätthålls.

Den mest kända flyktingöverenskommelsen slöts förra våren med Erdoğans odemokratiska och auktoritärt styrda Turkiet. Mot en summa på flera miljarder euro har vi anlitat Turkiet som EU:s gränsvakt mot de flyktingar som försöker ta sig till Europa den vägen. Mindre kända är de avtal som EU nu försöker sluta med flera afrikanska länder, när flyktrutten efter Turkietavtalet ändrats. Högst på listan står Mali, Etiopien, Niger, Nigeria och Senegal. Ett annat prioriterat land är Libyen, som inte ens har någon fungerande statsbildning. Det handlar också om diktaturer som Eritrea och Sudan, och Egypten, där demokratin satts ur spel.

Dessa överenskommelser ska stoppa människor på flykt från att ens komma i närheten av EU. Därigenom hindras de också från att använda sin lagstadgade rätt att söka asyl - en rättighet som vi efter andra världskriget slog fast i Genèvekonventionen, för att det som hände under kriget aldrig skulle få hända igen. Gränserna skulle aldrig mer slå igen för dem som söker skydd undan mord och förföljelse. Men asylrätten nämns sällan längre när EU:s företrädare talar om flyktingpolitik. Nu handlar det bara om begrepp som "migrationskontroll". Det är en mycket farlig utveckling.

Det är inte lätt att reda ut hur dessa nya flyktingöverenskommelser med länder utanför EU kommer att se ut, exakt vad de innehåller eller hur mycket pengar det rör sig om. Det kan vara större fonder, stiftelser eller bilaterala avtal med enskilda länder. I ett uttalande skriver Kommissionen uttryckligen att alla EU:s politiska verktyg ska användas för att få tredje länder att gå med på kraven på migrationsområdet, inklusive bistånd och handel. EU tänker alltså systematiskt villkora biståndspengar, som en form av ren utpressning. Detta är något som den svenska regeringen har sagt att den inte ställer upp på. Är det bara tomma ord?

Överenskommelserna kallas inte avtal eftersom de sluts i stängda rum, utanför parlamentarisk och demokratisk kontroll. Men att ge miljardtals euro till länder för att implementera europeiska intressen låter som avtal i mina öron. Som parlamentariker har jag ingen insyn i vad som sker. I stället får vi meddelanden från Kommissionen efter att besluten redan fattats. I förra veckan fick vi till exempel reda på att 2 miljarder kronor ska ges till Libyen för så kallad "migrationskontroll". Var kommer de pengarna från, undrar jag? Och till vem ska de utbetalas?

Libyen är inte EU och våra gränser ligger inte i Libyen. Inte i Nigeria, Niger, Mali, Etiopien eller Turkiet heller. Och faktumet att vi förflyttar EU:s yttre gränser till länder utanför Europa innebär inte att vårt ansvar upphör. Människor på flykt far fortfarande illa och dör. Att förflytta gränserna är inte att rädda liv på Medelhavet, som Rådet och Kommissionen hävdar. Det är att låta människor lämnas till sitt öde på en plats utanför Europa, så att vi slipper se dem.

Det är också genom Europeiska rådet, eller EU:s medlemsstater, som deportationsavtal sluts. Avtal som till exempel gjort att tusentals barn och vuxna har kunnat deporteras från Sverige och Tyskland, till krigshärdar som Afghanistan.

Att statschefer från EU:s medlemsländer och byråkrater i Bryssel sluter den här sortens överenskommelser och villkorar biståndspengar på detta sätt är en skam. Därför uppmanar jag Sveriges regering: Gå inte med på den här politiken! Ni räddar inga liv med den, ni undergräver bara Genèvekonventionen gör miljontals människors liv farligare och omänskligt svåra.

Vi i vänstern, både här i Sverige och i Europaparlamentet, står upp för den internationella asylrätten. Vi kräver att EU omedelbart upphör med dessa "migration compacts" och andra migrationskontrollerande avtal med tredje länder. Det finns alternativ till denna murarnas politik. Den politiken fokuserar på att utöka de lagliga flyktvägarna till EU, genom att till exempel öka antalet kvotflyktingar och införa humanitära visum. Det innebär också att vi måste budgetera mindre för taggtrådar, vapen och militärfordon och mer för att öka alla EU-länders mottagningskapacitet för att kunna dela på ansvaret att ge fler människor skydd.

Det är dags att ta ansvar för utvecklingen i den klubb vi betalar drygt 29 miljarder kronor till varje år. Det går inte att skylla ifrån sig på länder som Polen, Ungern och Slovakien, som inte vill ta sitt ansvar för EU:s flyktingmottagande. Om en handfull länder nu vägrar vara med och ställa upp, samla då ihop de villiga länderna och gå vidare! Visa oss att vi kan bättre än så här.

Frågan liksom valet är tydligt. Vad kommer ni besluta i Valletta, Löfven? Ska EU likt Trump fortsätta bygga murar och slå igen dörren för flyktingar? Eller kommer vi att svara med att bygga ett Europa som väljer solidaritetens och öppenhetens väg, ett Europa som även när det blåser hårt står orubbligt fast i vårt försvar för Genèvekonventionen?Jag vet vad jag väljer.

Europaparlamentariker (V)

Källa - 2017-02-02 14:18

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Folkmordet i rwanda
  2. Ensamkommande gymnasiestudier
  3. Om det blir nyval
  4. Piska som i usa
  5. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  6. Björklund flossar
  7. Kuratorn mobulbostäder MKB
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Bilda regering efter valet

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+