Falangstriden i L Oheliga allianser i ny maktkamp

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Falangstriden i L Oheliga allianser i ny maktkamp Senaste nytt om flyktingkrisen

Falangstriden i L Oheliga allianser i ny maktkamp - Den klassiska konflikten mellan socialliberaler och kravliberaler gäller inte längre när en efterträdare till Jan Björklund ska utses. I stället är det nya falanger som strider om partiledarposten i Liberalerna, där gamla fiender bildar oheliga allianser.

När det nu spekuleras i vem som ska efterträda Jan Björklund som Liberalernas partiledare kan det vara värt att påminna om Björn Guström, en lokalpolitiker från Rättvik, som lördagen den 31 mars 2007 begärde ordet på länsförbundets årsmöte i Dalarna under punkten "övriga frågor".

Han undrade om man inte skulle diskutera partiledarfrågan också. Partikamraterna höll med. Strax därefter hade alla närvarande utom en ställt sig bakom ett avgångskrav riktat mot Lars Leijonborg, som just gjort ett förlustval och tyngdes av en skandal, där medarbetare anklagades för dataintrång hos Socialdemokraterna.

Några dagar senare följde Västerbotten, Blekinge, Gotland, Värmland och Kronoberg efter.

Men det var de två tunga förbunden - Stockholm och Skåne - som till sist avgjorde saken.

Sättet som Jan Björklund tillträdde på för tolv år sedan säger en hel del om de krafter som nu är i rörelse.

I decennier har två falanger i Liberalerna stått mot varandra: kravliberaler mot socialliberaler. De förra har drivit krav på språktest för nya medborgare, tuffare brottsbekämpning och disciplin i skolan; medan de senare har lyft frågor som feminism och asylrätt.

Som ledande figur bakom uppgörelsen med den socialliberala "snällismen" på 1990-talet var Björklund självskriven som den kravliberala kandidaten efter Leijonborg. Den enda som hade kunnat utmana honom då var EU-ministern Cecilia Malmström, en favorit i det socialliberala lägret, som dock saknade det maktnätverk som Björklund byggt upp runtomkring sig.

Björklund kunde därför segla fram till makten ohotad.

När Malmström försvann vidare till Bryssel som EU-kommissionär 2010 tog Birgitta Ohlsson över både statsrådsposten och rollen som intern oppositionsledare i Liberalerna. Ambitionen var tydlig. Under fler år pågick ett krypskytte mellan henne och Jan Björklund, som senvåren 2017 utvecklade sig till en öppen partiledarstrid.

Ungdomsförbundet Luf och kändisar som Jonas Gardell och Soran Ismail slöt upp i kampanjen #backabirgitta på sociala medier. Men det stod ganska snart klart att Birgitta Ohlsson var mer populär utanför än i partiet: från länsförbunden fick Björklund förnyat mandat.

När Liberalerna nu åter mobiliserar för en partiledaruppgörelse ser oddsen annorlunda ut. Anledningen är regeringsfrågan, som det senaste halvåret har dragit upp en ny konfliktlinje i partiet mellan de som helst vill se Moderatledaren Ulf Kristersson som statsminister och de som föredrar samarbete med S och MP för att hålla SD borta från inflytande.

Nästan halva den liberala riksdagsgruppen drev den första linjen, bland dem den nu avhoppade ekonomisk-politiske talespersonen Mats Persson, tidigare gruppledaren Johan Pehrson och kvinnoförbundets ordförande Gulan Avci - som alla nu omtalas som möjliga partiledarkandidater.

På den andra sidan har Birgitta Ohlsson-anhängare som EU-parlamentarikern Cecilia Wikström och Luf-ordföranden Joar Forssell format en ohelig allians med Jan Björklunds närmaste allierade i partiledningen - från Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm och landstingstoppen Anna Starbrink till partisekreteraren Maria Arnholm, som har tydlig socialliberal bakgrund.

Det är alltså inte helt enkelt att reda ut hur styrkeförhållandena för tillfället ser ut. Att försöka peka ut Björklunds efterträdare försvåras dessutom ytterligare av att Stockholm och Skåne är splittrade i inställningen till S-MP-C-L-samarbetet.

Bland missnöjda skåningar, som Landskronas kommunalråd Torkild Strandberg, föreslås den tidigare integrationsministern Nyamko Sabuni som ny partiledare. Vilket är ett kontroversiellt namn för många socialliberaler i partiet, som hellre vill locka tillbaka Birgitta Ohlson, Erik Ullenhag - eller allra helst Cecilia Malmström.

Efter att ha hållit sig borta från svensk politik och de interna partistriderna i nio år skulle Malmström kunna vara en kandidat som falangerna kan enas om. Problemet är bara att hon före jul berättade för SvD att hon är "färdig med politiken" och inte tänker ta över efter Björklund.

Tf vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Anna Careborg

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Redaktionell chef för digitala prenumerationer
och stf ansvarig utgivare: Martin Ahlquist

Chef SvD Nyheter: Mikael Larsson (vik)

Chef SvD Näringsliv: Maria Sundén Jelmini (vik)

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2019-02-08 12:46

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  5. Björklund flossar
  6. Kuratorn mobulbostäder MKB
  7. Angela merkels efterträdare
  8. Bilda regering efter valet
  9. Flyktingkaravanen
  10. Fabian fjälling

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+