Fängslande porträtt av en iranier vilse i norra Europa

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Fängslande porträtt av en iranier vilse i norra Europa - Långfilmsdebuten "Charmören" av regissören Milad Alamis ger mersmak. Ardalan Esmaili gör en återhållsam tolkning av huvudpersonen Esmail och fotografen Sophia Olssons bilder är vackert mättade.

Först som sist spelar kostymen en helt central rol i "Charmören", en dansk film i regi av den svenske debutanten Milad Alami och med svenske Ardalan Esmaili i den helt bärande titelrollen (båda är Iran-födda men uppvuxna i Skellefteå).

En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Charmören heter Esmail och lever sedan en tid ett raffinerat dubbelliv i kontrasternas Köpenhamn, på flykt från landsbygdens Iran. Till vardags jobbar han som flyttgubbe, utgår från ortens flyktingkorridor med handfatet direkt innanför dörren. Tvätten sköter han för hand, när vi först ser honom är lägenheten belamrad med kläder på tork. Lediga kvällar lägger Esmail an på bättre situerade kvinnor i huvudstadens singelbarer. Det gäller med andra ord att hålla sig om inte fläckfri så i alla fall hyfsat ren.

De flesta kvinnorna är nog mest ute efter sexet, andra blir också förälskade och förtvivlade på kuppen, vilket den fatala inledningsscenen antyder, en händelse som förföljer huvudpersonen i filmens återkommande thrillerspår. Kanske kan någon relation mynna i det samboskap som skulle kunna ge Esmail uppehållstillstånd. Kanske är tillvaron i själva verket mer planlös, erövringarna mer ett tidsfördriv, ett sätt att fly i flykten.

Med Ardalan Esmailis återhållsamma tolkning och fotografen Sophia Olssons vackert mättade bilder tecknar "Charmören" ett rätt fängslande porträtt av en iranier vilse i norra Europa, knappast i omedelbar nöd men på jakt efter en bättre tillvaro, om än oklart vilken. Åskådaren vet aldrig riktigt hur huvudpersonen tänker och resonerar, vi förstår de enskilda händelserna, hur de avlöser varandra, men vi kan inte vara säkra på vad han vill i det längre loppet, kanske vet han inte ens själv.

Pengar skickas till hemlandet och viss kontakt förs med familjen hemmavid. Men det är när Esmail träffar den Iran-bördiga Sara (Soho Rezanejad) - väl assimilerad i Köpenhamn men trött på sin överbeskyddande mamma (Susan Taslimi) och alltjämt del av den persiska församlingen - som händelserna ställs på sin spets. Erövringen som tidigare var mer av en lek, om än med allvarlig förtecken, blir mer som äkta vara - riktiga känslor i form av förälskelse men också av skuld och skam. Charmören drabbas av panik, förlorar sin "charm", men vinner kanske tillbaka en annan anständighet.

Som åskådare hade man önskat att manusförfattarna hade litat ännu mer på dramats inneboende styrka, på stämningar och detaljer, brytt sig mindre om kontinuitet och redovisande information. Det får till följd att vissa scener känns påklistrade, möten blir alltför "spontana", rollfigurerna väl ensidiga. Det blir för filmen lite som för kostymen - ingendera fläckfri.

Men medan den senare solkas rejält för charmören håller filmen, trots brister i sömmarna, måttet hela vägen, inte minst i den starka epilogen. Av regissören Milad Alami har vi nog inte sett det bästa än.

Källa - 2018-05-17 19:00

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+