Färre flyktingar kräver massiv hjälp till Afrika

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Färre flyktingar kräver massiv hjälp till Afrika - Den gemensamma nämnaren för EU-kritiken är flyktingpolitiken. Och den stora utmaningen framöver är en ännu större folkvandring som är att vänta från afrikanska länder. Enda sättet att motverka detta är massiva hjälpinsatser från EU. Det skriver författaren och debattören Karl-Erik Norrman.

Under de senaste veckorna har vi hört och sett hundratusentals människor sjunga ett tjugotal olika nationalsånger, med stor entusiasm och med ansiktssmink i den egna flaggans färger. Inte bara fotbollslaget, utan även själva sången och orden om nation, hembygd, värderingar eller vad sångerna nu må innehålla betyder uppenbarligen något för alla dessa människor. Vi har alla firat EM tillsammans, men nationalsången påminner om de Gaulles tal för över 50 år sedan om "Fädernesländernas Europa". I år är den nationella entusiasmen nämligen särskilt symbolisk. Vi har tagit några steg tillbaka från de EU-federala drömmarna som var viktiga ingredienser i Maastricht, Schengen och euron. Brexit och andra neonationella tendenser i Europa bekräftar att européerna nu måste tänka om.

Ett läger hävdar att det är dags för "mer Europa", ett annat läger kräver "mindre Europa". Den kontinentala debatten om EU:s framtid har varit latent allt sedan finanskrisen, Greklandskrisen och flyktingkrisen, men efter brexit går den upp i högvarv, även om vi bortser från olika krav på "frexit", "nexit eller "svexit".

Alltsedan EG/EU började utvidgas har den stora paradoxen blivit allt mer uppenbar: Det går inte att samtidigt bredda och fördjupa samarbetet. Förr eller senare kommer olikheterna mellan de 28 (27) medlemsländerna i dagen: Värderingar, politisk historia, ekonomiska förutsättningar. Med sådana olikheter visade det sig mycket svårt att hålla ihop euron. Så vi fick ett "rika Nordeuropa" mot ett "fattiga Sydeuropa". Och de östeuropeiska länderna tycks behöva mera tid att bearbeta sin dramatiska historia och njuta av sin relativt nyvunna europeiska frihet, på marknadens villkor, innan de är beredda att öppna dörrarna för människor från andra kulturer. Så vi fick ett "öppet Västeuropa" och ett "nationalistiskt Östeuropa".

Samtidigt som EG/EU utvidgats under de senaste drygt 30 åren har globaliseringen öppnat alla slussar för varor, tjänster, kapital och människor. Och olika varianter av konservativ religion har fått en renässans i Östeuropa, Ryssland, USA och Mellanöstern i takt med att 1900-talets dominerande politiska ideologier lagts på sophögen. Dagens mainstream-politiker samlas i mitten, i mer eller mindre färglada koalitioner, i sin desperata strävan att behaga den verkliga makthavaren - Marknaden. Många väljare, både till vänster och till höger, åser denna utveckling med växande förakt och sympatiserar gärna med "populistiska" folktribuner som Trump, Farage eller Le Pen när de agiterar mot "etablissemangen" i huvudstäderna.

Brexit tvingar nu alla att tänka efter. Krisande socialdemokrater tvingas damma av de gamla hederliga solidaritetsargumenten. EU måste bli mera socialt engagerat och göra något åt de växande klyftorna mellan rika och fattiga i Europa, heter det nu äntligen bland tyska socialdemokrater som även verkar beredda att damma av keynesianska tankar om offentliga investeringar i stället för sparande i relationen till greker och andra sydeuropéer. EU-kommissionens roll ifrågasätts över partigränserna. Avståndet mellan väljare och den icke-valda kommissionen börjar sticka allt mer i ögonen och EU-parlamentet har valts med alltför lågt valdeltagande. Olika recept diskuteras. Skapa ett Europa med olika hastigheter (ungefär de sex grundarna och sedan resten). Gör det 27-hövdade Ministerrådet till en verkligregering med bara ett sekretariat av tjänstemän från alla medlemsländer i stället för en stor kommission. Ersätt Europaparlamentet med representanter för de nationella parlamenten. Och så vidare.

Den gemensamma nämnaren för EU-kritiken, från brexit till Orban, är flyktingpolitiken. Här har EU:s svagheter brutalt avslöjats. Angela Merkel "glömde" fråga EU-kollegorna innan hon förklarade "wir schaffen das" (vi kan göra det). Varje försök att sedan ena EU-länderna om flyktingkvoter tycks dömda att misslyckas. Problemet är att detta bara är början, om inte EU handlar djärvt och generöst.

Syrienflyktingarna är möjligen blockerade genom det tvivelaktiga avtalet med sultanen Erdogan.

Men de afrikanska flyktingarnas antal ser ut att öka, vilket inte är förvånande när man betänker att den genomsnittliga fertiliteten i Central- och Västafrika ligger på 5,5 barn per kvinna, med urfattiga Niger som tragisk topp på 7,4 barn per kvinna. Många familjer klarar inte av att försörja så många barn. Flykt undan svält och död blir enda möjligheten.

Miljoner unga människor kommer att söka sig norrut, över Saharaöknen och Medelhavet till Europa. Detta är EU:s stora utmaning. Folkvandringen från de fattiga delarna av Afrika kan undvikas genom massiva u-hjälpsinsatser,helst i samarbete med FN:s befolkningsfond UNFPA ochandra organisationer som satsar på utbildning och hjälp till kvinnor och barn. Många miljarder euro måste pumpas in i de så kallade Sahelstaterna för att ge framtidshoppet tillbaka till de fattigaste. Detta är fullt möjligt för EU. Pengarna finns och det är en klokare framtidsinvestering att hjälpa kvinnor och fattiga bondefamiljer i dessa stater än att stödja franska eller svenska storbönder. Och om sådana insatser kan man enas mellan EU-regeringarna. Det ligger i allas intresse.

Om inget görs riskerar EU att sakta men säkert falla sönder vilket vore extra tragiskt eftersom EU faktiskt behövs i världen. Bland annat för klimatets skull. Den gemensamma europeiska rösten i klimat- och miljöförhandlingar är viktig. Det tror jag alla kan vara överens om. Och EU-delen av Europa är den mest attraktiva regionen i världen. Fråga flyktingarna, fråga ukrainarna eller kosovanerna! I allt gnäll över "Bryssel" eller "EU-byråkratin" glömmer vi lätt bort att vi européer har en oslagbar livskvalitet som har vuxit fram under århundraden av kulturellt samarbete och personutbyte. I svensk pågående debatt om svenska värderingar borde vi erinra oss att de viktigaste värderingarna är europeiska. Och freden, demokratin, yttrandefriheten, öppenheten, jämställdheten, barnens rätt, det sociala ansvaret, dödsstrafförbudet, dessa våra gemensamma europeiska värderingar, måste också gemensamt försvaras.

Om EU gör slag i saken och ger Afrika en rejäl "Marshallhjälp" kan unionen undvika ytterligare inre splittring och förbli världens bästa region.

före detta svensk ambassadör

medgrundare av och generalsekreterare för det europeiska kulturparlamentet, ECP, Berlin, gästprofessor på Institute for Cultural Diplomacy, ICD, Berlin

författare till en rad böcker, senast "La Candide eller** På Spaning efter Europas själ" (2015)

Källa - 2016-07-14 22:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+