Fick igång Stora scenen med små gester - Lyckan är total på Stortorget redan några minuter efter att syriska dansmusikundret Omar Souleyman tagit plats på scen. Med mustasch, solglasögon, fotsida särk och palestinasjal, och till tonerna av klassisk arabisk musik skrider han in och påbörjar sin första textrad. Den följs av lika delar syntstråke och exalterat jubel från publiken.
Efter att börjat sitt yrkesverksamma liv som bonde sadlade Souleyman, som 28-åring, om till bröllopssångare i hemprovinsen al-Hasakah i nordöstra Syrien. Efter drygt tio år upptäcktes han av västerländska producenter som såg potential i hans dabkelåtar, en typ av dansmusik som spelas på just bröllop.
Souleyman har, som effektiv kontrast till sin musik, ett mycket återhållet kroppsspråk. Han rör sig rakt och elegant fram och tillbaka på scenen och använder nästan mikrorörelser för att entusiasmera publiken.
Störst jubel får han när han inleder låten "Khataba", som precis som alla andra av Souleymans låtar handlar om kärlek, i detta fall om ett okonventionellt frieri.
Keyboardisten, som är den enda kompmusikern på scen, saknar motsvarighet i min referensvärld i sin förmåga att byta mellan instrument- och trumljud som han får att låta förvånande autentiska.
Minst lika fascinerande är det att se delar av den glädjerusiga publiken använda både axlar, armar, höfter och leenden när de ger prov på dabke, som ter sig vara en relativt komplicerad dans på led. Lite tråkigt att Souleyman och hans kollega inte vill söka asyl i Sverige, för det här hade jag gärna sett oftare.