Flyktingarnas ofrivilliga samhälle - Vissa fixar saxar och rakborstar, andra förvandlar sina tält till köpbodar.
Migranternas läger vid grekisk-makedonska gränsen växer sig till ett ofrivilligt samhälle med ett omfattande rotsystem. Frustrationen ökar och allt fler överväger hjälp från smugglare.
Två låtar spelas flitigt i ett av alla tusentals tält på den jordiga åkern i Idomeni - nära gränsens taggtråd och stängsel. Här bor Hosam Asaad från sönderbombade Palmyra i Syrien.
Adeles "Hello" och Enrique Iglesias "Be with you". Särskilt några rader väcker starka känslor.
"Hello, can you hear me?" sjunger Adele.
- Ibland känner jag mig som ett djur, med tanke på våra levnadsförhållanden. "Hello" får mig att tänka på det liv jag lever just nu, säger Hosam Asaad till TT:s utsände, och förklarar att han hoppas att omvärlden lyssnar på ropen om hjälp och trygghet.
Han har förlorat sin bror, sin syster och sin kärlek i Syrien. När Iglesias sjunger "I canâ??t go on, I just wanna be with you" svallar känslorna över.
- Jag känner så stor sorg och tänker på dem varje dag, säger Hosam Asaad.
Här bor tiotusentals människor från bland annat Syrien, Afghanistan och Irak. Många har varit här i flera månader och hjälporganisationer beskriver läget som en humanitär katastrof. Jämfört med i fjol är det framförallt barn och kvinnor som sover under de gråa UNHCR-filtarna i tälten.
I ett militärgrönt tält informerar volontärer om flyktingarnas rättigheter.
- Vi berättar om deras möjligheter att söka asyl i Grekland, att bli en del av EU:s omfördelning eller att återförenas med sin familj. De flesta har faktiskt ingen aning om sina rättigheter, säger volontärenDavide Ajnolaccafrån Italien.
För att få en tid hos grekiska asylmyndigheten krävs ett samtal via Skype. Men linjen är fullkomligt nedringd och få har lyckan att nå en handläggare.
- Men vi uppmanar dem att fortsätta ringa och inte ge upp, för att visa myndigheterna att trycket är stort.
På båda sidorna om motorvägen ett par kilometer bort sprakar det av färger i form av små igloo-tält och kläder på tvättlinor. I dag åker sjuksköterskan Ida Claesson, från Partille, runt i två läger med Läkare utan gränsers mobila enhet.
- Här blir det tydligt att de med kroniska sjukdomar, utan tillgång till medicin och behandling, befinner sig i en jättetuff situation.
Efter fyra månader för Läkare utan gränser på Lesbos är hon tillbaka i Grekland för ännu en insats.
- På Lesbos var folk mer hoppfulla och kunde känna att de var på väg. Men här är folk fast och frustrationen är påtaglig på grund av ovissheten.
För två veckor sedan svarade makedonsk polis med tårgas och gummikulor när migranter försökte ta sig förbi gränsen. Tårgasen spred sig även till sjukvårdspersonalen.
- Mina öron tårades enormt mycket och under femton sekunder kändes det som att jag inte kunde fortsätta andas, trots att jag vet att det går över. Det var extremt stressande.
I lägren surras det nu allt mer om smugglarhjälp för att kunna ta sig vidare i Europa. Andra rykten säger att lägret i Idomeni ska tömmas. Desperationen växer.
- Jag ser människor som lämnar och antagligen försöker korsa en gräns illegalt. Men jag ser också många som kommer tillbaka med sin packning. Och med ledsna ansikten. Många blir väl upptäckta, sägerDavide Ajnolacca.
Lägren i norra Grekland är ett tydligt bevis på att flyktingarnas hopp om ett bättre liv inte kan stoppas för att EU-länder reser höga staket med taggtråd på toppen.
- Vi blir kvar här tills gränsen öppnar. Jag har inget alternativ, säger Hosam Asaad.