Flyktingkrisen är avvärjd. Nu gäller det integrationen. - Migrationsverket skriver ned sin flyktingprognos. De människor som alltjämt flyr sjövägen till EU når inte längre Sverige, konstaterar operative chefen Mikael Ribbenvik. Därmed skrivs prognosen nu ner för hur många flyktingar som väntas komma till Sverige i år.
Så sent som i februari talade Migrationsverket om 70 000-140 000 flyktingar under 2016. Nu handlar det istället om 40 000-100 000, vilket kan lugna regeringen. Migrationsminister Morgan Johansson (S) förklarade i samband med februariprognosen att 100 000 flyktingar skulle vara på gränsen till vad Sverige klarar av. I dagsläget talar väldigt lite för så höga nivåer.
Likväl väntar stora politiska utmaningar. 140 000 asylsökande väntar just nu på att Migrationsverket ska avgöra om de får stanna i Sverige. En stor del av dem lär få asyl och måste sedan etablera sig i samhället. Och statistiken visar att integrationen, i synnerhet på arbetsmarknaden, är långtifrån vad den borde vara.
Behovet av nya grepp är uppenbart, men samtidigt är debatten mest en sorglustig pajkastning på politisk nivå. Anklagelser haglar från höger och vänster om alltifrån naivitet till angrepp på den svenska modellen. Särskilt mot den bakgrunden har DN:s intervjuserie i veckan, Efter flykten, varit givande läsning. Tidningens reportrar har träffat tre av världens främsta forskare i ämnet ekonomi och invandring.
Det är långtifrån någon enhetlig bild de ger av migrationens samhällseffekter. En sak är de dock helt överens om: invandring kan gynna ekonomin.
Men därmed inte sagt att invandringen skulle vara lätthanterlig för ett samhälle. Nationalekonomen George Borjas vid Harvarduniversitetet i USA understryker att den också kan medföra påfrestningar för välfärdsstaten.
"Ni måste inse att invandring inte är gratis. Om man vill ta emot många flyktingar för att det känns rätt har detta ett pris som måste betalas. Man måste räkna med att det blir större ekonomiska skillnader inom det egna landet, liksom ökad press på de offentliga finanserna. "
Vinnarna i sammanhanget är främst de som kan dra nytta av när lågutbildade invandrare arbetar till låga löner, resonerar Borjas.
Hans kollega Jennifer Hunt, vid Rutgers universitet i USA, har en mer positiv syn på det hela och menar att nästan alla vinner på invandringen. Visst kan migrationen bidra till ökade klassklyftor, men när flyktingar har det sämre ställt än andra i sitt nya land bör det jämföras med hur de hade haft det i sina hemländer, framhåller Hunt. Men hon väntar sig ingen lönedumpning på svensk arbetsmarknad.
"I Sverige där ni inte har minimilöner oroar jag mig framför allt för förmågan att skapa nya jobb, inte för lönen för de jobb som redan existerar. "
Enligt Timothy Hatton, vid Essex universitet i Storbritannien, har Sverige valt rätt åtgärder för att hålla flyktingströmmen på en hanterbar nivå. Gränskontroller är en av de mest effektiva metoderna, visar hans forskning. Att driva en snålare välfärdspolitik gentemot nyanlända ger däremot ingen större effekt. För dem som redan genomlevt stora svårigheter spelar till exempel bidragens storlek liten roll, menar han.
Hatton är också tydlig med att nyckeln till integration är jobb, men tvivlar på att det blir högre sysselsättning med lägre löner.
Det senare framhåller även LO-ekonomerna i en prognos som presenterades på onsdagen. Lagom till första maj levererar de glädjebudskapet att EU:s lägsta arbetslöshet är ett mål som är möjligt att nå. Med rätt politik, vill säga. Lägre ingångslöner skulle "innebära att vi får en ny och stor grupp med stora försörjningsproblem", hette det.
Men vad ska då göras istället?
Det brådskar för ansvariga politiker att finna ett svar. De har all anledning att fördjupa sig i den forskning som finns på området och sedan söka våga tänka nytt och föra konstruktiva samtal. Inför utmaningen att få in tiotusentals invandrare på arbetsmarknaden inom rimlig tid går det inte att bara fortsätta som förut i politiken.