Framför med varmt hjärta en perfekt författad text - 87 minuter är inte en evighet. Men det är tillräckligt för en omsorgsfull lunch och en vederkvickande siesta.
Jag hoppade just över både lunch och siesta för att plikttroget lyssna på dagens Sommar. Detta var ypperligt. Människorättsadvokaten Parul Sharma framförde med vårdad röst och ett varmt hjärta en perfekt författad text, engagerad, med god dramaturgi och lika doser indignation, exempel och statistik.
Ämnena var hållbarhetsagendan, sexuella övergrepp på flyktingflickor, billiga kläder, indiska bönder som begår självmord, barfotabarn, likgiltighet inför krigsoffer, samt - härligt, modigt - OS i Rio och VM i Qatar som hon karakteriserade som "byggherrarnas paradis" med korruption och mutor; snacka om tajming. "Vi vill inte ha olympiska spel. Vi vill ha mänskliga rättigheter. "
Och hon tillförde den nu så cyniska, hjärtlösa svenska flyktingdebatten en skakande fråga: "Var är de 10 000 barn som försvunnit i Europa under flyktingvågen?" Svaret är sannolikt ett gigantiskt brott mot mänskliga rättigheter.
Sharma, som är Sveriges sannolikt mest inflytelserika expert på företags samhällsansvar, berättade i korthuggna meningar konkreta fall från fattigdomens vardag. De högg tag i en. Där var flickan som föddes med förlamade ben, vävde sarin i en värld där det sällan fanns mat.
Hon vädjande om ansvarskänsla, när näringslivet nu går in i ett land som Burma.
Det finns inget att ironisera över en aktivist och idealist - men hon möts ofta av frågan: "Varför är du så arg?" Vi ska bara visa respekt och ge löftet att själva bli mera engagerade.
Men med handen på hjärtat säger jag ändå: 87 minuter i samma ämne är tröttande. Det blir upprepningar. Du hade inte velat ha det som föredrag på ett företagsseminarium. Det blir en evighet.
Även Sharmas musik var gränslös; Asien mötte Afrika, en del lät som skriven i Bollywood. Det enda jag saknade var den svenska sommarens sanna signum, en Taubelåt.