Georg Klein - Georg Klein var under mer än ett halvt sekel den svenska cancerforskningens förgrundsgestalt. Han hade kommit till Sverige som flykting från Ungern 1947. Här avslutade han sin läkarutbildning och påbörjade en rekordsnabb forskarkarriär.
Omvärlden fick snabbt upp ögonen för hans enastående kapacitet. En professur inrättades och en egen forskningsinstitution för tumörbiologi skapades vid Karolinska Institutet 1957. Tumörbiologen, som Georg Klein etablerade tillsammans med hustrun Eva, kom snabbt att bli ett viktigt nav i den internationella cancerforskningens nätverk. Georg Kleins ryktbarhet spreds internationellt. År 1979 inrättade General Motors ett pris, ett cancerforskningens Nobelpris, the Alfred P Sloan Prize. Georg Klein var den förste mottagaren.
Tumörbiologen blev ett växthus där forskartalanger blomstrade under Kleins karismatiska och inspirerande ledarskap. Många elever kom att bli namnkunniga professorer vid svenska och utländska lärosäten.
En av Georg Kleins pionjärinsatser var inom tumörimmunologin. Redan på 1950-talet visade hans forskargrupp att cancerceller känns igen av vårt immunsystem. Idag står det klart att ett av de senaste årens genombrott inom cancerbehandling bygger på att den cancersjukes immunsystem kan aktiveras. Ett annat forskningsfält där Georg Klein gjort remarkabla insatser gäller den roll som virus spelar för tumöromvandling. Genom ett omfattande detektivarbete kunde Klein och medarbetare under 70-talet identifiera ett virus som orsak till en speciell cancerform. Idag är det ett etablerat faktum att en betydande del av människans tumörer orsakas av virus. Ytterligare ett exempel på Georg Kleins framsynthet är att han redan 1980 postulerade att cancer kan uppstå genom att en slumrande cancergen aktiveras av en normalt aktiv gen på grund av kromosomförändringar, en idag vedertagen mekanism med generell giltighet.
Georg Klein var inte bara en exceptionell vetenskapsman, han var också en människa som i många andra avseenden saknar likar. Synbarligen drevs han av en inre övertygelse att människan har en skyldighet att förvalta sin tid väl. Hans vetgirighet var otämjbar. Framstående naturvetenskapliga forskare, med få undantag, brukar vara monomant fixerade vid sitt vetenskapliga värv. Georg Klein hushållade med sin tid på ett extraordinärt sätt, och trots en överfylld kalender fann han tid att odla den humanistiska sidan av sin personlighet. Hans författarskap resulterade i ett tiotal böcker, i vilka han på ett mästerligt sätt knyter samman naturvetenskap med humaniora.
Att samtala med Georg var alltid berikande antingen det handlade om cancerforskningens senaste rön, filosofiska spörsmål eller hur det var möjligt att en så ond person som Richard Wagner kunde komponera så enastående vacker musik.
Georg Klein lämnar efter sig ett stort tomrum och saknaden blir stor. Sverige har förlorat en av sina främsta, namnkunnigaste och mest respekterade forskare och den internationella cancerforskningen har mist en portalfigur.