Glöm löftena, utkräv ansvar på valdagen! - Är du pepp på valrörelsen? Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan av välmenande bekanta och glada läsare. Inte det minsta, är det ärliga svaret. Inga vallöften har påverkat mig. För mig har det länge varit klart att det allra viktigaste i det här valet är vad man röstar mot, inte vad man röstar för. Den sittande regeringen borde aldrig ha fått fyra år. Nu måste den bort.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Det kan tyckas småaktigt att främst lägga sin röst för att få bort den sittande regeringen. Politik är att vilja, har det ju sagts. Men politik är också motvilja. Grunden för demokratin, som skiljer den från andra styrelseskick, är inte eliternas löften till folket. Diktatorer, ordföranden i enpartistater och livstidspresidenter lovar alltid saker. Nej, skillnaden är att folket i en demokrati kan rösta bort svikare, lögnare, opportunister, ynkryggar (med eller utan sylt på) och nepotister. Skillnaden är att det går att utkräva ansvar för den skada som de styrande har åsamkat oss.
Flyktingkrisen 2015 hade kunnat undvikas. Men trots att regeringen visste vad som höll på att ske - vilket både Riksrevisionen och utredaren Gudrun Antemar visat - så agerade man inte på informationen. I slutet av juli visste man. Hade man agerat i tid hade inte 163 000 människor kommit till Sverige, från säkra länder de passerade på vägen. När Stefan Löfven stod på Medborgarplatsen och sjöng med änglarna i "Refugees welcome" hade hans regering redan vetat ett tag att migrationen var ohållbar. Det var den 6 september 2015. Ändå dröjde det till den 12 november innan gränskontroller infördes. Det dröjde till den 17 november innan ID-krav på färjor infördes.
I utfrågningar har statsminister Stefan Löfven, handelsminister Ann Linde, föredetta inrikesminister Anders Ygeman och justitieminister Morgan Johansson alla drivit samma linje: inget hade kunnat göras annorlunda. Vi agerade så fort vi kunde, hävdar de unisont. Detta motsägs alltså av två gedigna, oberoende utredningar om förloppet. Ljuger de? Ovan nämnda ministrar fick informationen som krävdes för att agera. Så varför gjorde man inte det?
Ett svar på varför regeringen agerade som den gjorde gavs av Mikael Ribbenvik, nu generaldirektör på Migrationsverket, till Riksrevisionen: "Opinionsläget var under den här tiden väldigt speciellt där flyktingfrågan var den största i media. Bilden på den döda pojken som flutit i land på en strand, Carola som åkte och tog emot 2 flyktingar på centralstationen. Under 2 månader varade detta opinionsläge, därefter vände det. "
"Därefter vände det. " Regeringen tycks alltså ha följt opinionsläget mer än de verkliga omständigheterna.
Migrationsfrågan är väljarnas viktigaste av en anledning. Det hade inte behövt vara så. De flesta hade nog hellre funderat mer på vård, skola och omsorg. Men det går inte att göra utan att tänka på de enorma kostnader som regeringen lagt i vårt knä. Men de kanske har lärt sig något?
Knappast. Nyligen utlyste man den så kallade gymnasieamnestin där 9 000 ensamkommande unga män fått en ny möjlighet att stanna i landet trots att de saknar asylskäl. En röst på Socialdemokraterna innebär även fortsatt en röst på Miljöpartiets, eller Vänsterpartiets migrationspolitik.
En demokrati värd namnet innebär att vi kan göra oss av med destruktiva regeringar. Frågan är hur man kan vara säker på att rösta bort den sittande regeringen. Liberalerna och Centerpartiet (som vill öppna gränserna igen) pratar om blocköverskridande samarbeten efter valet. Blocköverskridande innebär i detta sammanhang detsamma som en extremposition i väljarnas viktigaste fråga. Så vem kan man lita på? Den som garanterar att vi blir av med regeringen som svek landet 2015 har min röst.