Gör något eller vänj er - Sedan valdagen, fram till vad som nu tycks vara ett avgörande i regeringsfrågan, har tolv personer skjutits ihjäl. Nästan lika många som talmannens 17 pressträffar.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
När partiledarna i godan ro firade julafton sköts i Malmö ytterligare en man. Tack vare att svensk sjukvård blivit allt skickligare på att behandla skottskador överlevde han, tillsammans med ett hundratal andra skadeskjutna 2018.
Oavsett utfall i regeringsfrågan hade dock den den brottsbekämpande politiken blivit snarlik och inte nämnvärt annorlunda jämfört med de senaste mandatperiodernas.
Fler poliser och lite mer eller mindre skärpta straff. Ökad möjlighet till kameraövervakning eller ännu en skolreform. Kanske ett ett nytt samordningsuppdrag till Mona Sahlin. Helt säkert ett dussin löftesrika pressträffar om så kallade krafttag.
Tyvärr är internationell erfarenhet mindre hoppingivande. Det saknas tydliga exempel på hur rättssäker politik kan råda bot på utbrett gangstervåld. Politik kan göra skillnad, även effektivt polisarbete. Men mest på marginalen.
Tillsammans med de brutala morden tycks också annan brottslighet ha ökat i Sverige de senaste åren. Det avviker från den långvariga trenden i väst med minskande brottslighet, i USA kallad "The Great Crime Decline".
Orsakssambanden är oklara, som så ofta i samhällsvetenskapen.
Men grundorsakerna till skottlossningarna i Sverige är inget mysterium. Vi vet att skjutvapenvåldet är koncentrerat till så kallade utsatta områden. Där råder utanförskap, arbetslöshet, trångboddhet och fattigdom.
Otvivelaktigt hade dessa områden inte existerat i sin nuvarande omfattning utan storskalig invandring.
Förra året beviljades 132 696 uppehållstillstånd, varav 25 114 var asylsökande och 44 844 anhöriga. För den senare kategorin verkar det nu utlovas liberalare regler. Och integrationen är alltjämt otillräcklig. Således är risken överhängande att utsatta områden blir både större och fler. Inte minst med nästa lågkonjunktur.
Svensk politik liknar Sovjetunions perestrojka.
Under 1980-talet var de kommunistiska ledarna överens om att det var en utmaning att det saknades kött, smör, skor och bilar. Men det erkändes absolut inget större fel med planekonomin. Det behövdes bara några smärre reformer, sen skulle det nog ordna sig!
I Sveriges riksdag 2019 är insikten stor om problemen i utsatta områden. Och det hela förväntar man sig kunna lösa med lite justeringar av samma politik som bedrivits i decennier.
Svenska politiker har genomfört ett historiskt experiment som nästan kan jämföras med Östeuropas planekonomi. Vår generösa migrations- och välfärdspolitik har resulterat i att cirka var fjärde invånare i dag har utländsk bakgrund.
Detta har tveklöst gett många hederliga människor ett bättre liv i Sverige. Men det har också resulterat i en rad problem och däribland ett gangstervälde, svårt att bryta. Både fler poliser och socialsekreterare behövs. Men den som tror det är tillräckligt, riskerar att bli lika besviken som en hängiven kommunist 1989.
Tf