Gröna grodor. Inget kan stoppa dem. - Åsa Romson (MP) och Gustav Fridolin (MP) missar poängen med peta en minister som gjort bort sig när de inte kan sluta försvara honom. De framstår som skolungar, inte ledare för ett riksdagsparti. Och ministrar.
Mehmet Kaplan (MP) exponerade sitt usla omdöme. Det skadade partiet och regeringen. Nu måste han klara sig själv. Så ser spelets regler ut.
Romson gjorde ont värre i SVT (19/3) när hon framhävde Kaplans arbete under "11 september-olyckorna". Avsikten var knappast att bagatellisera attackerna som krävde nästan 3 000 liv. Det bara blev fel. Men istället för att medge det förklarar hon vidare:
"Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom. "
Ifjol jämförde hon flyktingkatastrofen på Medelhavet med Auschwitz. Hennes stora problem är ändå inte att det ibland blir fel, utan att hon biter sig fast och fortsätter förklara.
Som med den förbjudna bottenfärgen på familjens båt: först skyllde miljöministern på sambon. Ett halvår senare, när frågan sjunkit undan, lyfte hon den i På Kryss och påstod- felaktigt - att den giftfärgen var tillåten för deras båt.
För Romson ska alltid ha rätt. För en politiker blir det lätt fel.