Hälsa mister Erik han räddade våra liv

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Hälsa mister Erik  han räddade våra liv Senaste nytt om flyktingkrisen

Hälsa mister Erik han räddade våra liv - LEIPZIG. Det ringer i mobiltelefonen.

En släkting berättar att kusinen är död.

25 år gammal.

Stupad i strider utanför Aleppo.

Aisha Hamed med familj räddades av Gula båtarna.

I ett slag är kriget så nära igen.

Så fort familjen förstår vad samtalet gäller blir det nästan helt tyst i rummet.

Det enda som hörs är mamma Aishas hulkande. Hennes tårar rinner, hon sitter i våningssängen och tar stöd mot garderoben, håller vänster hand för ögonen.

Pappa Mohammad och de fyra barnen tittar ner i golvet.

Kusinen har de inte sett på fyra år, men han var inkallad i militärtjänst och nu är han alltså död.

Subhi Hamed, 21, skruvar på sig. Dödsbudet kunde lika gärna gällt honom, men han fick chansen att komma till Europa.

Familjen flydde från krigets Syrien via Turkiet. En människosmugglare tog 4 000 dollar för att skicka i väg familjen med den rangliga båten över Egeiska havet.

Där ute, i stark vind och totalt mörker, tvärdog motorn.

Mycket dåligt väder

I åtta timmar drev familjen, och de andra flyktingarna i den överfyllda båten, mot land.

Vid Samos vassa klippor, vid det som grekerna kallar "Dödens kust", tog det stopp. Alla räddade sig upp på små klippavsatser.

Samtidigt - på Samos - fick Gula båtarna larmet. Det var strax efter midnatt och mycket dåligt väder.

Aftonbladets reporter Erik Wiman var en av hjältarna den natten. Han berättar:

- Det blåste riktigt rejält, betydligt mer än tidigare. När vi såg deras utsatta läge, så var vi två personer som simmade i land med en räddningsflotte. Det var enda sättet att nå fram.

Höll i sin docka

Visserligen hade Erik Wiman och Sjöräddningssällskapets Lars Axvi överlevnadsdräkter när de simmade in mot klipporna i natten. Ändå var det otäckt. Vågorna gick höga, Erik kände tendenser till sjösjuka och han slängdes som en vante fram och tillbaka i det kalla vattnet.

- Det var då jag för första gången anade flyktingarnas totala utsatthet. Jag var rädd trots min överlevnadsdräkt. Hur kändes det inte för dem?

Det blev en av Gula båtarnas mest dramatiska räddningsaktioner, men det gick bra. Alla kom upp i säkerhet på Gula båtarna.

Ahlam höll ett krampaktigt tag om sin docka och de fina rosa öronmuffarna.

Det är nu fem månader sedan. Familjen flydde genom Europa och hamnade till slut här - i ett vitt stenhus i en av Leipzigs deprimerande förorter.

De sex personerna bor på cirka 25 kvadratmeter. Det är trångt, men det går.

Värst är ovissheten och sysslolösheten. De får inte jobba utan är mest inomhus tillsammans. Enda glädjepunkten är att Ahslan för tre dagar sedan började skolan, de tre första skoldagarna i hennes liv.

Pappa Mohammed ler vid två tillfällen under intervjun. Först när han berättar om det 300 år gamla huset hemma i Aleppo. Stort, nio rum, en atriumgård mitt i byggnaden, vackra träd på tomten, alldeles bredvid det stora slottet.

Bristen på elektricitet och vatten, bombningarna och terrorn tvingade familjen att slutligen fly.

"Hälsa mister Erik"

Sedan ler han en gång till.

När han nämner Erik Wiman.

-Hälsa mister Erik, säger han. Han räddade våra liv, hälsa honom det.

Aisha dukar fram mat. En traditionell syrisk rätt med tillhörande soppa.

Vi pratar om hopp.

-Det finns inget hopp, blir svaret.

Inte någonstans?

- No, no hope. Det är så många som slåss i Aleppo. Där finns inget hopp. Vi ser mycket dystert på framtiden, men vi är så tacksamma att vara vid liv.

Källa - 2016-04-28 11:59

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  5. Björklund flossar
  6. Kuratorn mobulbostäder MKB
  7. Poeten mot fascismen
  8. Angela merkels efterträdare
  9. Bilda regering efter valet
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+