Han var Indiens kortaste muskelpaket - Manohar Aich rullar upp ärmarna på sin t-shirt och spänner armmusklerna som en liten pojke. "Man blir inte sjuk om man tränar dagligen" säger han och nickar liksom för sig själv. Han konstaterar det så envetet i det korta videoinslaget att man förstår att orden är ett mantra som följt honom genom livet. 12 år gammal insjuknade Manohar Aich i "svarta febern" som är den näst dödligaste tropiska infektionssjukdomen efter malaria. Han överlevde och med en övertygelse som bara den som gäckat döden kan ha ägnade han resten av livet åt att bygga muskler.
Den hårda träningsdisciplinen gav resultat - 1952 blev den fattige flyktingen från östra Pakistan (nuvarande Bangladesh) Mr Universum. Året dessförinnan såg han till att Indien vann guld i bodybuilding i Asiatiska spelen, en asiatisk variant av OS, en bedrift han upprepade två gånger till. Svartvita bilder på en poserande Aich i badbyxor och 50-talsfrisyr flimrar förbi i minnesalbumen på Youtube efter att han förra söndagen avled 103 år gammal.
Det tycks som om motgångarna i livet sporrade Manohar Aich, eller "Pocket Hercules" som han kom att kallas på grund av att han bara mätte 150 centimeter i strumplästen, till stordåd. 1942 - samma år som Mahatma Gandhi höll sitt berömda Quit India-tal där han betonade sin fortsatta tilltro till icke-våldsamt motstånd - var Aich en av många indier som kastades i fängelse för att han protesterat mot den brittiska kolonialmakten. Han inspirerades av medborgarrättsrörelsen, men jobbade mer handgripligt med nävarna än Gandhi och slog till en engelsk officer som förolämpade honom. I efterhand sa han att fängelsevistelsen var det bästa som hänt honom för att han då började träna ännu mer disciplinerat.
När han släpptes fri livnärde sig Manohar Aich på att lassa kokosnötter och efter det som busschaufför i London under försöken att bli Mr Universum. Hemma i Calcutta tog hans hustru Jyotika Aich hand om barnen. Hennes make återvände som en stjärna, som fram till sin död fick ryggdunkar av beundrande män på det gym han startade efter karriären. En kort filmsnutt visar hur han bara för några år sedan åkte runt i en gyllene kortege i hemstaden Calcutta omgiven av sina barnbarnsbarn.
"Jag blev inte rik. Det är inte mycket pengar i bodybuilding", konstaterade han i en intervju i tidningen Indian Express inför sin 100-årsdag. "Men jag fick respekt. "