Har vi blivit immuna mot människor i nöd?

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Har vi blivit immuna mot människor i nöd? - En stilla tågresa hade jag drömt om. Då dök killen upp. Han som saknade biljett och med rinnande tårar blev avslängd på nästa station - medan vi alla i kupén tittade bort. Har vi blivit blinda, immuna, mot människor i akut nöd?

Stillheten i tågkupén bryts, något händer bakom mig. Jag hör upprörda röster, en man som låter allt mer rasande på bruten engelska. Försöker stänga ute tumultet. Känner hur min irritation stegras. Det här var de ynka timmar jag hade chans att koppla av, detta jag så hett längtat efter. Famlar efter en tidning, får ögonen på ett sudoku. Svåraste varianten. Försöker klura ut var sjuorna ska vara men det går trögt - och bakom mig hör jag hur den upprörde mannen nu hävdar att någon lurat honom.

Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Förskräckt, eller nyfiket, börjar människor vända sig om, snegla bakåt i kupén. Själv koncentrerar jag mig på de svåra sjuorna. Välsignar att det i vår allt mer svåröverskådliga, svårbegripliga värld finns små fyrkanter där varje siffras plats är given. Tänker att detta kanske är förklaringen till min nya besatthet i just sudoku.

I verkligheten finns så få fasta siffror, allt verkar förhandlingsbart. Jag är så in i helvete trött på att välja och förhandla, överallt. Att trohet så sällan lönar sig, allra minst när man ska förhandla bankränta - eller högre lön på ett jobb. Då blir man straffad, inte belönad, för mångårig lojalitet.

Men vänta, vad händer nu bakom mig? Jo, konduktören kommer stegande - och sedan går det undan. Fortsättningen är definitivt inte förhandlingsbar:

Vid nästa station ska mannen av, han som jag nu ser är en ung kille. Med förtvivlade ögon och en blombukett i ena handen. Konduktören vidhåller att killen saknar biljett och därför måste av. Tala svenska, ryter han till fripassageraren som med rinnande tårar säger att hans svenska är så dålig och han har inga pengar och han måste till slutstationen, sen ska han vidare, han ska hem säger han utan att precisera var detta "hem" finns. Det enda som är alldeles uppenbart är att han är panikslagen. Blombuketten slokar i hans vänsterhand. Det krusade pappret stretar runt det som en gång var ett fång fräscha rosor. Nu slokar de som en vanmäktig brudbukett.

Jag stirrar ner i mitt sudoku, känner hur tåget stannar, hör hur killen tvingas av. Några kompisar till honom har dykt upp, smockan hänger i luften och jag är rädd, känner obehag.

Snart rullar vi igen. Friden återvänder. Konduktören ser ut över vagnen med en blick som påminner att han bara gjorde sitt jobb, han kan inte ändra riksdagsbeslut - eller kravet att varje passagerare måste ha giltig biljett. Men jag själv? Tittar på påsarna runt mig. Bara den senaste timmen har jag gjort av med en halv förmögenhet på sånt jag egentligen inte behöver. Fram till nu. När jag inte ens kom på tanken att ta upp plånboken. Varför stack jag inte till killen några hundralappar så han åtminstone kom fram med sina blommor.

Jag skäms för min snålhet, min oföretagsamhet. Några hundringar löser inte ett problem som är så stort och svårt att jag allt oftare duckar, skyggar. Men just här hade en ung förtvivlad människa inte behövt bli avslängd på en främmande perrong. Det handlar inte primärt om svensk flyktingpolitik, frågan som skaver är om vi blivit blinda, immuna, mot människor som lider akut nöd framför våra ögon? Oavsett var de kommer ifrån, eller vart de är på väg.

Jag hittar aldrig sudoku-sjuorna. Lusten till förenklingar försvann. Det svåra kräver att förbli svårt.

Njuter av: Sensommarluften. Den krispiga börja-skolan-luften. Hög himmel och äpplen som mognar. Varmt mot solen men kallt på ryggen när jag cyklar nerför backen.

Läser: Ska precis börja med Åsa Mobergs "Livet". Har en hel radda med hennes böcker i hyllan så några livsfaser - och män - lär jag känner igen. Men ser jag fram emot hennes sammanfattning av erfarenheterna.

Sett: Ruben Östlunds omtalade "The Square", blev ju tvungen. Intressant, roande, oroande - även om jag kanske inte skulle ge den en Oscar. Men där finns Rutan som skulle behövts i min tågkupé.

Källa - 2017-09-02 08:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+