Henrik Dorsin dör åtta gånger - Den unge Monty får veta att han är arvtagare till en stenrik adelsfamilj som har förnedrat hans nu döda mamma. Problemet är de åtta arvingar som står före. Medan Anders T Olsson spelar Monty - "världens mest sympatiske massmördare" - gör Henrik Dorsin hans offer som alla dör på spektakulära sätt.
- Jag blir halshuggen och puttad från ett kyrktorn och det löser man på scenen, det är roliga lösningar som utnyttjar teatermediet, säger Henrik Dorsin som också gör mängder av snabba scenbyten.
- Det är svårt, men svårt är kul.
Uppsättningen, som har premiär den 25 januari, görs delvis på Henrik Dorsins initiativ. Han älskar den svartvita film som är förlaga till musikalföreställningen, och såg också den prisbelönta Broadwayuppsättningen redan strax efter premiären.
- Det är en musikalkomedi som berättar en historia på riktigt, den är inte ironisk, det är ingen parodi på annan musikal och dessutom är det väldigt mycket teater, förklarar han.
När Henrik Dorsin skriver egna revynummer till exempelvis humorgruppen Grotesco är det med fötterna djupt nedstuckna i samma tradition som Povel Ramel och Hasse å Tage. Det är också vad han håller på med just nu, vid sidan av att spela mordoffer.
I höst väntar en ny uppsättning med eget material på Scalateatern i Stockholm och det han skriver i vår ska förhoppningsvis träffa lika rätt i samtiden som Grotescos flyktingmusikal i SVT gjorde i höstas.
- Ska man göra något som ska uppta två timmar av människor liv, är det bra att ha något att säga. Det kan var trams också, men det är bra att ha en riktning.
Även sången är viktig för Henrik Dorsin, och på Youtube finns flera av hans komiska fullträffar, bland annat parodin på rysk schlager, "Tingeling", som han gjorde för Melodifestivalen.
I höstas hyllades han för att ha förnyat operettkonsten i "Glada änkan" på Kungliga Operan i Stockholm, något som gjort att han nominerats till Dagens Nyheters kulturpris. På Operan lärde han sig, inte att sjunga som en operasångare, men att ta sitt komiska sjungande mer på allvar.
I intervjuer fick han frågor om hur han tog med sig sina erfarenheter till finkulturens hjärta.
- Enligt mig kan man göra allt om man gör det med ett ärligt uppsåt. Om man gör buskis för att man kan det och tycker det är bra tycker jag att det har precis samma berättigande som att skriva ett nytt klassiskt verk. Båda behövs. Jag hoppas på en uppluckring av det här.