Hur mycket välfärd tål Sverige?

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Hur mycket välfärd tål Sverige? - Just när vi trodde att bäst före-datum gått ut dök Göran Persson (S) upp i debatten. Med besk medicin till den svenska modellen. Hurra!

Hur många gånger sade finansminister Magdalena Andersson (S) "den svenska modellen" under sitt anförande i budgetdebatten? Jag tappade räkningen och tackar Lantzkampen i P1 för rätt svar: Nio gånger.

Modellen är värd att nämna. Den är rentav så fantastisk att presidentaspiranten Bernie Sanders lovar USA något snarlikt - fast utan en plan för hur den ska finansieras. Utom att "beskatta Wall Street", då.

"Det hade alla gjort om det varit så enkelt", konstaterar Sveriges konsul i New York, tidigare S-ministern Leif Pagrotsky (DN 17/3):

"Nordiska välfärdsambitioner med amerikanska skatter? Han påminner mer om fransk vänster än om svensk socialdemokrati. "

Välfärdssamhället är en klok investering, men kräver pengar.

Så kritiseras också den rödgröna regeringen för att lova tio nya miljarder till välfärdstjänster i kommuner och landsting, men låna till notan. Under högkonjunktur, då svensk modell är att spara i ladorna.

Det går bra för Sverige. Tillväxten är hög, arbetslösheten minskar och budgetunderskottet krymper. Ändå räcker inte pengarna. Hur mycket välfärd tål Sverige?

Socialdemokraterna håller frågan på armlängds avstånd.

In kommer då en gammal S-hårdhuding, Göran Persson - otippat med i SVT:s Agenda (17/4). Gammal är också frågan. Ingen har väl glömt hans varning mot "social turism" inför EU-utvidgningen 2004, att EU-medborgare flyttar till ett rikare unionsland och utnyttjar välfärdssystemet där.

"Vad var det jag sade", sade han. Inte. "Social turism", sade han inte heller, men väl att det ska ta tid innan de som kommer till Sverige ska få ta del av välfärden fullt ut. Där mötte Socialdemokraten Moderaten, som så ofta i invandringsfrågor.

"Full tillgång till välfärdsförmånerna får man genom att arbeta, genom att ha permanent uppehållstillstånd eller genom att vara svensk medborgare", skrev Ulf Kristersson (M) nyligen på DN Debatt (5/4). Den som kommer hit i vuxen ålder ska inte automatiskt ha rätt till garantipension. Den som bor här tillfälligt ska inte ha full föräldrapenning.

En annorlunda modell, minst sagt.

Under sin tid som statsminister släppte Persson testballonger: blev idén inte väl mottagen var den liksom inte hans. Är han själv nu en testballong?

Tanken kittlar, men nej. Tvärtom har statsminister Stefan Löfven (S) blåst till strid för den svenska modellen. Men med tanke på regeringens förtroendekris är det guldläge för lite nygammalt. Så ett nostalgiskt sus gick genom Sverige i söndags: Kom tillbaka, Persson, allt är förlåtet.

Vad är det svenskaste som finns? Det kan vara den svenska modellen - även om den inte bara är svensk. Eller ens en klar modell.

Grundmodellen är att parterna ska bli överens om löner och villkor på arbetsmarknaden. Det är här diskussionen om lägre ingångslöner fastnar - nu när 180 000 flyktingar ska ut i arbete.

Idag uppfattas modellen som något mer, som skattefinansierade tjänster - vård, skola och omsorg - plus ett skyddsnät med socialförsäkring och bidrag. Generöst och gemensamt finansierat. Folkhemmet.

The Economist hävdade 2013 i en hyllning till den nordiska "supermodellen" att om en person med genomsnittlig inkomst och talang fick välja en plats att återfödas på så borde hen välja Norden: välfärdssamhället med reformerad offentlig sektor, finanspolitisk disciplin, innovationskraft och öppenhet kunde stå som modell för resten av världen.

Det är lätt att hålla med.

Modellen är generös och inkluderande. Alla som kan försörjer sig själva, bidrar till det gemensamma och försörjer dem som inte klarar sig själva. Ger och får, får och ger. Men vad händer om behoven blir större än förmågan? Som nu när väldigt många kommit hit på en gång?

Höj skatten, är ett klassiskt vänstersvar: "Sverige har råd". Men det finns en gräns där höjd skatt slår tillbaka, minskar lusten att jobba och hämmar den ekonomiska utvecklingen.

Alternativet är mindre välfärd till alla, men vem vill det?

Eller så dessa stegvisa rättigheter, med full tillgång till välfärdssystemet bara för dem som i "förtjänat" det.

Men det finns goda skäl till att folkhemmet inte ska ha vare sig kelgrisar eller styvbarn. Ett är rättvisa, ett annat att jämlika samhällen tycks fungera bättre för alla, rika som fattiga. Minns debatten kring Richard Wilkinsons och Kate Picketts Jämlikhetsanden som med statistik smulade sönder idén om att ojämlikhet är ett bra incitament. Och minns The Economist.

Då återstår det uppenbara: fler i jobb. Fast hur?

Det tyska sysselsättningsundret bygger på lägre löner, lönespridningoch ett mindre generöst socialt skyddsnät, visar professor Michael Burda från Humbolduniversitetet i The German Labor Market Miracle: An Assesment. Arbetsmarknadsekonomiska rådet menar att mer lönespridning skulle leda till bättre sysselsättning också i Sverige. Det är helt enkelt svårt att se alternativ till lägre ingångslöner när många utan formell utbildning ska ut i arbetslivet.

Svåra frågor har sällan enkla svar. Men det måste gå att prata om den svenska modellen 2. 0, en uppdaterad version, utan att beskyllas för att krossa folkhemmet.

Så ja, kom tillbaka Göran Persson. Provocera fram en konstruktiv debatt.

Källa - 2016-04-22 14:49

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Kuratorn mobulbostäder MKB
  5. Angela merkels efterträdare
  6. Bilda regering efter valet
  7. Flyktingkaravanen
  8. Fabian fjälling
  9. Ibrahim Nasrulleyev
  10. Nya lagar 2017

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+