Hur väl känner du dina nya MP ministrar, Löfven? - Han vill bryta socialdemokraternas maktmonopol. Hon är starkt kritisk till regeringens flyktingpolitik. Nu tar Peter Eriksson och Karolina Skog plats i Stefan Löfvens regering.
Intresset för Stefan Löfvens regeringsombildning var så stort att vakterna tvingades stänga kopparportarna till Rosenbad för att hålla journalister borta.
Detta är en del av SvD:s digitala urval för dig som är prenumerant.
Efter veckor av turbulens och spekulationer skulle statsministern äntligen och ge regeringen en nystart.
Men det kunde ha börjat bättre.
Han kallade Karolina Skog - sin nya miljöminister - för Katarina. Inte en utan två gånger. Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin tittade på statsministern och bara skakade på huvudet.
Han skämtade om att det är en fördel att Peter Eriksson - sin nya bostads- och digitaliseringsminister - är "norrlänning". Reportrar i rummet protesterade: Eriksson är ju född i småländska Tranås, uppvuxen i sörmländska Strängnäs och flyttade inte norr om Dalälven förrän i vuxen ålder.
Man kan fråga sig hur väl statsministern egentligen känner sina nya miljöpartistiska statsråd.
Två personer med väldigt skilda relationer till Löfvens parti.
• Karolina Skog - som hämtas från posten kommunalråd i Malmö - har tio års erfarenhet av att styra över Sveriges tredje största stad tillsammans med Socialdemokraterna. Trots att hon kallar sig själv liberal och individualist, och har drivit en begränsning av biltrafiken som främsta fråga, har hon uppenbarligen inte haft några samarbetssvårigheter med det stora arbetarpartiet.
• Peter Eriksson, det före detta språkröret, har ett betydligt mer problematiskt förhållande till sina nyblivna regeringskollegor. Som lokalpolitiker i Kalix bestämde han sig för att "utmana Socialdemokraterna en gång för alla", som journalisten Maggie Strömberg skriver i sin bok om Miljöpartiet - "Vi blev som dom andra".
Tillsammans med en koalition av de borgerliga partierna och Vänsterpartiet bröt Eriksson 73 år av socialdemokratiskt majoritetsstyre i Kalix i och med valet 1998, och blev därmed den första miljöpartisten i Sverige som utsågs till kommunalstyrelsens ordförande.
Det första beslut han fattade var att sparka ut Socialdemokraterna från det nybyggda Folkets hus.
Efter en mandatperiod vid makten ökade Miljöpartiet i Kalix från 12 procent till 44 procent i valet 2002, och mer än hälften av MP-väljarna personkryssade Eriksson. Samma år utsågs han till Miljöpartiets språkrör bredvid Maria Wetterstrand.
Det nyvalda språkrörsparet - som ville bryta det socialdemokratiska maktmonopolet även nationellt - krävde ministerposter för att förbli ett stödparti åt Socialdemokraterna och började dubbelförhandla med de borgerliga partierna.
Det slutade med att dåvarande statsministern Göran Persson gick med på ett 121 punkters politiskt program och lät Miljöpartiet få ha egna tjänstemän i regeringskansliet. Men han var inte glad. Till journalisten Erik Fichtelius sa Person att Peter Eriksson är "en person som inte är lojal mot sanningen, måste jag tyvärr säga, utan som ljuger".
Nu, 14 år senare, blir alltså Peter Eriksson bostadsminister i en regering dominerad av Socialdemokraterna. Men kanske är det ett smart drag: Eriksson och Löfven har numera båda intresse av att bryta blockpolitiken. Och för att bostadspolitiken ska lyckas krävs blocköverskridande uppgörelser - något som Eriksson har erfarenhet av, bland annat gjorde Miljöpartiet under hans ledning upp med Alliansen om arbetskraftinvandring.
Paradoxalt nog riskerar Karolina Skog att bli det MP-statsråd som ställer till det för Löfven. När regeringen i höstas svängde om sin flyktingpolitik tillhörde hon dem som levererade hård kritik mot id-krav och stängda gränser.
- Vi har efterlyst åtgärder som förbättrar flyktingmottagandet. Nu har vi fått raka motsatsen. Det här är definitivt inte vad vi ville ha, sa hon till Sydsvenskan.
I regeringen blir Skog kollektivt ansvarig för alla beslut. Så antingen måste hon vända kappan efter vinden och bli ännu en miljöpartist om kompromissar bort sina principer för regeringsmaktens skull. Eller så har Löfven precis fått en intern opposition i Rosenbad.
Inget av scenarierna är riktigt vad statsministern behöver just nu.