Ingen kan längre påstå att det är tyst om invandring

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Ingen kan längre påstå att det är tyst om invandring Senaste nytt om flyktingkrisen

Ingen kan längre påstå att det är tyst om invandring - Erik Hörstadius tar tempen på invandrarlandet Sverige. I "Vårt nya land" träffar han personer som framhåller problemen med invandring såväl som invandrare som mot oddsen gör Sverige till ett bättre land. Håkan Lindgren har läst en bok som han ser som ett hälsotecken.

Som bäst bränner det till i samtalet med Anna, ambulanssjuksköterska från Ängelholm. Hon har blivit misshandlad en gång och hotad fler gånger än hon kan räkna. Den som inte själv konfronteras med problemen "förstår inte hur samhället ser ut", säger hon.

En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

I januari gav sig Erik Hörstadius ut på en drygt två veckor lång resa från Skåne till Kiruna för att prata invandring och integration. Han inleder med utropet "Här ska krockas bubblor!" Varken han själv eller läsaren ska kunna känna sig trygg i sin filterbubbla. "Vårt nya land" ska bli en bok som undersöker hur det ser ut istället för att kommentera debatten om debatten. Det låter lovande.

I så fall blir det lite svårt att förstå varför Hörstadius börjar sin resa med att tacka nej till en chilensk invandrare som erbjuder sig att fixa in honom på dansklubb och sedan "ska guida mig i något av Norrköpings mer problemfyllda områden". Istället sätter han sig och snackar backstage med Henrik Schyffert. Skulle vi inte slippa mediebubblan? Vad hade Hörstadius fått se om han hade gjort tvärtom?

Men ju längre han reser, desto bättre blir samtalen. Hörstadius besöker en flyktingförläggning och lyssnar både till chefen och de asylsökande. Överlag lyssnar han mer än han påstår. Han har bestämt sig för att inta en godmodigt tolerant grundinställning, vare sig han möter anhängare av Jehovas vittnen eller en före detta tjuv, och han kopplar av med lådvin och Bob Dylan mellan intervjuerna.

Jens Ganman och Mustafa Panshiri skrev nyligen en liknande bok, "Det lilla landet som kunde" (se min recension i SvD 22/6), men de valde ofta att tala med åsiktskändisar som Henrik Arnstad och Jimmie Åkesson. Hörstadius går hellre i motsatt riktning, och det vinner hans bok på.

"Ni förstör ert land med all invandring", säger en person som själv invandrat. Här finns många starka berättelser, och jag skulle kunna fortsätta länge på det spåret - Hörstadius träffar personen A som säger x - men det finns inget tråkigare än recensioner som bara består av referat. Istället borde jag fråga mig vilka mönster som framträder under läsningen. Vad är det Hörstadius har missat att se, och vad missar jag själv? Denna gång vill inte bitarna lägga sig i något mönster.

En sak går dock att urskilja. Många av de människor som Hörstadius träffar berättar om hur svårt det har varit att diskutera de konflikter som invandringen har fört med sig. Svårigheten finns på alla nivåer. 2014 ville Kjell-Olof Feldt skriva en debattartikel om den ansvarslösa asylhanteringen - "jag har aldrig varit med om en sådan blindhet i svensk politik" - men det stupade på att ingen vågade underteckna artikeln tillsammans med honom. Eva Källström, som arbetade med mottagning av ensamkommande barn i Östergötland, gjorde samma erfarenhet: "vi ’på golvet’ fick inte diskutera detta".

Böcker av det här slaget är ett hälsotecken. Det går inte längre att påstå att man inte får tala om "det där" - eller att bara suspekta personer pratar om det. Dags att fira, alltså? Eller dags att spela rollen som slaven på triumfvagnen, allt efter läggning - för när den svenska åsiktsnormen flippar från ett läge till ett annat, då flippar den rejält. Kommer vi att landa i ett uppriktigt och konstruktivt samtal den här gången? Ibland påminner det här landet mest om en pingstkyrka, där det är viktigare att övertyga de misstänksamma bänkgrannarna om att man är grundligt frälst i den tro som gäller för ögonblicket, än att lämna kyrkbänken och göra goda gärningar i praktiken.

Några av dem som trots alla svårigheter förbättrar Sverige i praktiken får vi dock träffa i boken, som den osannolikt initiativrike Ica-handlaren Daniel Özer.

Och vad säger Hörstadius själv efter att han har avslutat resan? Han undviker alla förenklade slutsatser. På den sista sidan nöjer han med att konstatera: "Möjligen är jag lite mindre rädd. "

Vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Fredric Karén

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Chef SvD Nyheter: Maria Sundén Jelmini

Chef SvD Näringsliv: Daniel Kederstedt

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2018-11-27 08:00

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Bilda regering efter valet
  4. Flyktingkaravanen
  5. Fabian fjälling
  6. Ibrahim Nasrulleyev
  7. Nya lagar 2017
  8. Förbjud religiösa friskolan
  9. Peter springare
  10. Leif ivan karlsson morfar

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+