Invandring ska inte vara politiskt tabu - Tabu är ursprungligen ett polynesiskt begrepp. Det hämtades hit av den brittiske upptäcktsresanden James Cook, som år 1776 gav sig ut på sin tredje expedition - egentligen på jakt efter Nordvästpassagen runt Nordamerika - och hamnade i öriket Tonga. Han, som var en man av upplysningstiden, förvånades över att infödingarna lät bli att äta vissa djur och beträda vissa platser, helt utan rationella skäl. Öborna kallade det tabu - och att bryta mot ett sådant var förenat med fara av övernaturlig karaktär. Genom Cooks reseskildringar etablerades begreppet i Europa.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Tabu är också den enda förklaring jag kan se till varför vi hamnade där vi hamnade hösten 2015, med 163 000 asylsökande, systemkollaps, tältläger och skenande utgifter. Hur kunde vi låta det hända?
Riksrevisionen har granskat alla regeringens propositioner mellan 2004 och 2015 som berör migrationspolitik. De är totalt 26 stycken, som var och en, mer eller mindre, kan ha haft påverkan på invandringen till Sverige.
Granskningen visar att regeringen styrs nästan helt utan konsekvensanalys. Många propositioner saknar bedömningar av hur antalet ansökningar om uppehållstillstånd kan komma att påverkas. I de få fall där sådana ändå görs, är de så dåligt underbyggda och vaga att de är värdelösa. Bara i ett enda fall bedömer regeringen att propositionen påverkar antalet ansökningar i betydande grad.
De ekonomiska bedömningarna är undermåliga. I de flesta propositionerna uppges att förslagen inte kommer att ha några konsekvenser för statens budget överhuvudtaget. Ofta bygger detta antagande på bristfälliga beräkningar. Även i fall där remissinstanser protesterar blundar regeringen för eventuella konsekvenser. Bedömningar för landsting och kommun görs inte heller annat än undantagsvis.
Detta sätt att tänka - eller snarare att inte tänka - har lett till stora problem. Samtliga långtidsprognoser på det migrationspolitiska området mellan åren 2004 och 2015 har underskattat statens utgifter, konstaterar Riksrevisionen. På senare tid har underskattningarna varit åtskilliga miljarder kronor om året.
Det är inte så att regeringskansliet saknar regler. 2008 fastställdes "Riktlinjer för arbetet med konsekvensutredning i Regeringskansliet". I samband med dessa publicerades skriften "Konsekvensutredning vid regelgivning - en vägledning". Bägge bygger vidare på Statsrådsberedningens promemoria "Att styra genom regler? Checklista för regelgivare" från 1995. Alla förklarar vikten av konsekvensanalys. Det tyngsta styrdokumentet är dock "Propositionshandboken", som särskilt betonar ekonomiska konsekvensanalyser. Härutöver finns Finansdepartementets budgetcirkulär.
Det handlar om normalt byråkratiskt ekonomiskt tänkande. Men inte när det gäller invandring. Då är det plötsligt tabu.
Alla länder styrs inte på samma sätt. Riksrevisionen noterar exempelvis att Finland gör överskådliga och transparenta beräkningar i sina migrationspropositioner. I Sverige tycks upplysningen inte riktigt ha nått hela vägen.
Vem vann egentligen i mötet mellan upplysningen och vidskepelsen? Är det självklart? Den civilisation som James Cook företrädde tog visserligen över världen. James Cook, å andra sidan, klubbades ner bakifrån av Kalaimanokaho’owaha, en hövding på Hawaii, den 14 februari 1779. Inälvorna togs ur liket och kroppen ugnsbakades för att köttet skulle kunna lösgöras från skelettet, som sedan bevarades med vördnad. Infödingarna föreställde sig att han på så sätt förenades med Lono, musikens gud.