Jag har ersatt droger med poesi

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Jag har ersatt droger med poesi - Hans hyllade debut skildrar homosexualitet, flyktingskap och destruktiva fadersförhållanden. Den vietnamesisk-amerikanske poeten Ocean Vuong hatar att skriva, men älskar språk.

Ocean Vuong är kort och tunn. Vid första anblick framstår han som bräcklig, tills han börjar prata. Rösten är ljus, men det han säger landar med tyngd. Han tvekar aldrig på rösten. Meningarna har inga pauser, det finns inga fyllnadsord att städa bort, inga hmm, inga eehh.

Vi träffas i hans nyinköpta enplansvilla från 1950-talet i Northampton i Massachusetts. Hit flyttade han från New York för några månader sedan tillsammans med sin pojkvän för att undervisa i litteratur på universitetet Umass-Amherst.

Hans egen erfarenhet från skolbänken är inte särskilt ljus, kanske är det därför han nu står där längst fram i salen. Han vars lärare gav honom en utskällning efter att han skrivit sin första dikt och rotade igenom hans bänk efter originalet som han utgick att 9-åringen hade plagierat den från.  

- Det var svårt för min lärare att förstå att någon som inte kunde reglerna för grammatik, någon som inte kunde stava, inte förstod var man ska placera kommatecknen ändå kunde skapa något kreativt, till och med något vackert, säger han.

Ocean Vuong föddes i Vietnam och var bara 2 år när familjen emigrerade till USA 1990. Hans morfar var amerikan, soldat i amerikanska flottan.

I en dikt skriver han: "En amerikansk soldat knullade en vietnamesisk bondflicka. Alltså finns min mor. Alltså finns jag. Alltså: inga bomber = ingen familj = inget jag. "

Vuong lärde sig inte läsa och skriva ordentligt förrän han var 11 år, och hans magister såg det därför som otänkbart att pojkens förstlingsverk inte var ett plagiat och vräkte till slut ut hela hans bänkinnehåll på golvet.

Dikten var en slags hyllning till våren, Vuong hade skrivit ner de blomnamn han lärt sig från trädgårdsprogrammen som hans mamma såg på, och i övrigt hittat inspiration i böcker på biblioteket.

Det dröjde nästan tio år innan han vågade ta upp poesin igen. Och han har inte gjort det obemärkt. Hans fjolårsdebut, poesisamlingen "Night sky with exitwounds" ("Natthimmel med kulhål") blev en omedelbar succé. Den har tryckts i över 50 000 exemplar och vunnit en lång rad utmärkelser och priser, bland annat engelska Forward prize som bästa nykomling (priset brukar kallas poesins Oscar). SvD:s Viola Bao hade med diktsamlingen på sin årsbästalista och skriver att den är en bitande vacker familjeberättelse om uppväxt, förlust migration, begär och fäder.

De flesta i hans familj är analfabeter och under uppväxten bodde de sju personer i en liten tvåa i Hartford, Connecticut. I "low income housing" - en lägenhet med nedsatt hyra där de var omgivna av andra fattiga familjer.

- Att använda droger var normalt när jag växte upp, säger Ocean Vuong, som själv började missbruka som 14-åring.

- Vi kallade det inte ens för det - det var bara så livet var. Man träffade sina vänner och alla tog droger.

Det var när Ocean Vuong började i Community College, en tvåårig eftergymnasial skola, som han kom i kontakt med poesin igen. En klasskompis gav honom Rimbauds "Den berusade båten" och det kändes som om hans sinne "sprängdes i tusen bitar" när han läste den.

- Vem är det här? frågade jag. Min kompis svarade: "Den här snubben, han levde i 1800-talet Frankrike, var queer och skrev detta när han var 19 år!". Jag kände bara "oh my God, jag är ju 19 år".

Han började plöja poesi. Diktbok efter diktbok. Och tog sedan upp pennan igen.

- Men jag trodde det var en hobby. Jag visste inte att någon som jag kunde bli poet.

Istället började han studera marknadsföring, planen var att jobba på Wall Street och köpa ett hus till sin mamma. Men han hoppade snart av.

- Att ljuga för att sälja var inte något för mig.

Han blev kvar i New York, bodde på kompisars soffor. Hur skulle han kunna återvända hem och säga att familjens första universitetsstudent hade hoppat av? Efter bara tre veckor.

Han började gå på Spoken word-event runt om i staden och sakta men säkert, efter att ha fått förklarat för sig att det faktiskt går att studera poesi, började han se en framtida karriär inom litteraturen.

- Mitt sinne är som byggt för att sjunka djupt in i det jag ägnar mig åt. Det är som att jag ersatt droger med poesi - diktandet håller mitt sinne sysselsatt, säger han och fortsätter:

- Jag sätter mig nästan aldrig ned med ett blankt papper och säger "okej, nu ska vi skriva dikt" utan jag skriver hela tiden. Jag tar språket med mig, promenerar med det, redigerar i mitt huvud. Jag improviserar hela tiden med världen omkring mig som hjälp, det är som att jag samarbetar med den.

Även om omvärlden fokuserar mycket på hans bakgrund, att han - som han själv uttrycker det - "rört sig in på ett område som ofta reserverats för över- och medelklassen" är han inte förvånad över utvecklingen.

- Den mänskliga tillvaron är ju full av motsägelser. Första gången min mamma såg mig läsa frågade hon om mina ögon inte gjorde ont. Hon tyckte att bokstäverna såg ut som döda myror. En väldigt poetisk betraktelse. Samtidigt som många i min familj är analfabeter, vet alla hur man berättar. Vi kommer ifrån en muntlig tradition. I efterhand har jag insett att min uppväxt var en tjugo år lång skola i att bli poet.

- Jag hatar fortfarande att skriva. Men jag älskar språk.

Källa - 2018-01-20 11:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+