Källström mer än bara EM fotboll - Altmeister Kim Källström levandegör en annan sorts framåtrörelse i det vi känner som den moderna fotbollen. Befriande.
Man påminns allt mer om "Måndag hela veckan"-manuset där Bill Murrary vaknar upp och är fast i en evighetsloop där dagens händelser är en kopia av gårdagens.
Landslaget samlades 23 maj, och det börjar märkas på spelare, ledare och oss i presspacket att nu får gärna matchbollen börja rulla. Lediga luckor i elvan, Irland, säkerhet. Om och om igen.
Men så kom Kim Källström. Den mixade zonen är uppdelad i en skriv- respektive tv-fålla. Och åtminstone i skrivområdet blev det få ord om löpvägar, 4-4-2, eller om Kim föredrog att ha Albin Ekdahl eller Oscar Lewicki bredvid sig. Om Källström inte haft ett EM att tänka på hade han om kvällarna kunnat hänga vid vårt bord på Les Fils à Maman och diskutera laguppställningar och livet.
Nu pratade Källström istället eftertänksamt och kärleksfullt om sin rumskamrat Andreas Isaksson. Båda skriver på sista kapitlet i landslagskarriären, och på rummet är det mer snack om barnuppfostran än speldisciplin.
Han kan så klart sin fotbollskonst, men det är även föga förvånande att Kim Källström blir en av sommarpratarna. Lika synd att det inte gick att fråga honom om programmet (nyheten kablades ut för sent), lika intressant ska det bli att lyssna till.
I höstas gästade franske världsmästaren och författaren Lilian Thuram bokmässan i Göteborg. Han pratade bland annat om rasism som ekonomisk och politisk konstruktion. I samma veva, inför kvalmötet med Österrike, höll Kim Källström ett brandtal kopplat till den pågående flyktingkatastrofen.
Idrotten behöver fler starka röster. Kim Källström bygger inga varumärken, men den sortens reflekterande ambassadörer behöver svensk fotboll när den nu håller på att stöpas om.
Om vi ändå ska återgå till EM-ordningen är det dags att sätta på sig matchglasögonen. Frankrike mot Rumänien, Stade de France.
Hemma kämpar Rumänien med korruption, och försöker överbygga enorma sociala skillnader. Och en värdnation vill inget hellre än att få vakna upp till en normal måndag, tisdag, onsdag . . .
Kim Källström kan förmodligen lägga ut texten om dessa sakers tillstånd.