Kan vi inte lyssna på drottning Lööf? - Jag trodde att den tiden var över. Att den försvunnit med pampuscher och chapeau-claque. Eller åtminstone med Bananzingo. Men i tisdags hände det. På Twitter, av alla ställen: en politiker lät meddela något som gick rakt in i hjärtat.
"Nu skruvar vi ner tonläget lite. "
Annie Lööf är väldigt inne nu, har man förstått. Etta i DN/Ipsos mätning av partiledarförtroende. En svärm självbelåtna portföljbärare surrar kring henne. Hon ser, ärligt talat, rätt mallig ut själv. Och vem kan klandra henne? Men det här var något utöver det vanliga, till och med för drottning Lööf.
"Nu skruvar vi ned tonläget lite. "
Det gällde förstås det här bullret som utbrutit, efter att moderaterna bestämt sig för att sluta förneka verkligheten och hitta på något slags strategi. Just det tänkte jag inte slösa så mycket tid på. Min gissning är att oron lägger sig, när alla fått skrika ut. Men Annie Lööfs tweet tänkte jag dröja vid.
Den var främst riktad till de egna leden. En av de mer övernitiska portföljbärarna hade råkat flåsa på lite väl långt i chefens anda. Men den kunde lika gärna vara riktad till . . . ja, strängt taget vem som helst som öppnar käften i dessa dagar.
Ibland undrar jag om folk helt enkelt är uttråkade. Kan det vara därför de odlar hysterin? Som ett sätt att hålla sig vakna, alltså. Eller är det en form av narcissistisk ilska över att världen inte är som man önskar sig? Kan det vara en form av allergisk reaktion? En överexponering för alla möjliga märkliga ståndpunkter, påståenden, utrop och uppmärksamhetssökande livsstilar, som givit upphov till en vrålande motkraft? Eller är folk bara rädda? Har de tappat all känsla av att stå på fast mark?
Jag vet faktiskt inte. Kanske lite av varje. Men något måste det här uppskruvade tonläget, i snart sagt varje fråga, bero på. Överallt gapas det och pekas finger. Det går inte en kvart utan att någon ska uteslutas, hängas ut, avkrävas ursäkt och kölhalas. Det enda alla är ense om är att världen är på väg att gå under, men inte hjälper det. För då är de oense om vad världen är, vad undergång betyder och vad den beror på.
Är det Sverige som går under, på grund av migration, förortsbusar och skolkollaps? Eller på grund av segregation, skatteplanering och strukturell rasism?
Är det Europa som går under, på grund av britter, ungrare och Le Pen? Eller på grund av euron och Brysselmaffian?
Är det demokratin som går under? På grund av Trump och Orbán. Eller på grund av eliterna?
Är det den västerländska civilisationen som går under, på grund av islamisk extremism och flyktingvågor? Eller på grund av normkritik och identitetspolitik? Eller roffarkapitalism och ojämlikhet?
Eller är det verkligen hela världen? På grund av klimathotet? Eller kärnvapen? Eller antibiotikaresistens?
Jag vet vad en del av er kommer att skriva. I versaler. Det ÄR JU PÅ VÄG ATT GÅ ÅT HELVETE. På grund av INVANDRINGEN. KLIMATKATASTROFEN. UTSUGARKAPITALISMEN. BRYSSELMAFFIAN. VI KLARAR DET INTE.
Kanske det. Jobbigt blir det säkert. Men innan vi alldeles ger upp hoppet, kan vi inte lyssna på Annie Lööf? Nu, när hon har råkat skriva något ganska klokt, trots att hon är politiker:
"Nu skruvar vi ned tonläget lite. "
Försök. Tänk om du börjar må bättre.