Kära partiledare låt inte era ordval bygga hat - Språket har en enorm kraft att ställa människor mot varandra och att dra isär oss. Och språkets makt kan gå längre än så. Om inte Sveriges ledare tar ansvar för detta, vem ska då göra det? Skriver flera debattörer.
De senaste åren har vi sett tydliga exempel på hur politikers retorik formar allmänhetens uppfattning av olika grupper. Forskning visar samband mellan den retoriska inramningen av olika grupper i Trumps presidentkampanj och hur den allmänna uppfattningen av dessa grupper förändrades negativt. Allt fler uttrycker nu ett större förakt mot vissa av de grupper som Trump pratat om.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Samma tendenser går att känna igen i Storbritannien där All Party Parliamentary Group efter brexit drog slutsatsen att politiker i framtiden bör ta mycket större ansvar för hur de ramar in grupper i samhället. Rekommendationen följde efter att man kunnat se samband mellan ökade hatbrott mot immigranter och andra grupper och omnämnanden i kampanjen pro brexit.
Nu är vi rädda för att det händer igen, men den här gången handlar det om Sverige. Vi befinner oss mitt i det.
I en ny studie har ett antal kommunikationsexperter analyserat Agendas partiledardebatter mellan 2008 och idag, för att titta på hur partiledarnas samtal kring invandring och migration markant har förändrats under de senaste 10 åren.
I denna analys framgår det att ingen annan grupp ramas in lika tydligt som den grupp som någon gång "kommit till Sverige". Utrikesfödda, invandrade, flyktingar, asylsökande, ensamkommande barn och unga. På ena sidan av den politiska debatten målas gruppen ut som en tillgång för landet, och på den andra påstås gruppen tvärtom utgöra ett hot mot det svenska samhället.
Fram till 2015 ramades gruppen in som utrikesfödda, invandrare generellt och arbetskraft. Sedan kom "flyktingströmmen" 2015 och partiledare gick från att prata om att hjälpa människor på flykt till att koppla samman dessa människor till en ström, en våg och ett allvarligt problem för Sverige. Efter 2015 och framförallt de senaste åren pratas det nu istället om asylsökande, anhöriga som kommer hit, flyktingar samt ensamkommande.
Mer ofta än sällan beskrivs grupperna som en anonym avhumaniserad massa. Med anonymisering och avhumanisering följer allt för enkelt tankeoperationen att sortera människor i fack som tillgångar och kostnader. Därmed blir det också lätt hänt att försök att förklara hur politiska prioriteringar får olika konsekvenser för olika grupper i samhället, medvetet eller omedvetet, och legitimerar en tanke om att vissa människor är värda mer än andra. Det späder i sin tur på främlingsfientlighet.
Vi har i analysen också sett att partiledare fram till 2015 i större utsträckning pratade i positiv bemärkelse om denna heterogena grupp, att utrikesfödda bidrar till den svenska välfärden och bygger Sverige genom arbete, jobb och kompetens. Utan denna grupp hade Sverige inte kunnat utvecklas som det gjort. Efter 2015 ser vi att ett hårdnande tonläge håller i sig och hårdnar ännu mer. Nu ändrar den retoriska inramningen karaktär och utrikesfödd, invandrare, ensamkommande och asylsökande kopplas till formuleringar om hur de splittrar de svenska värderingarna med hederskultur och förtryck av kvinnor, bidrar till ökad brottslighet, våldtäkt och välfärdens kollaps. Detta har framförallt blivit tydligt i debatten 2018 där gruppen ofta kopplas till de flesta problem inom sjukvården, skolan, arbetsmarknaden och rättssystemet. De positiva ordvalen lyser nu med sin frånvaro. I bästa fall pratar partiledarna om medmänsklighet och asylrätt, men inställningen att gruppen bidrar till samhället som vi såg innan 2015 är som bortblåst, och detta är en förändring som skett på bara ett par år.
Att upprepande koppla samman en bred grupp med ett antal begrepp skapar stereotypa bilder. Att välja ett ord av flera möjliga för att beskriva något i vår omvärld innebär nämligen inte bara att definiera det man talar om, utan också att automatiskt välja potentiella perspektiv, värderingar och attityder. Vissa ord - kanske de flesta - är dessutom starkt förknippade med vissa värdesystem och tankestrukturer, vilka vi blir påminda om när ordet används. När vi väljer ett ord för att beskriva någon eller något väljer vi samtidigt bort en mängd möjliga alternativa ord. Så när partiledare upprepande använder ord som belastning och okvalificerad när de pratar om utrikesfödda kopplas ytterligare beskrivningar på beroende på åhörarens egen bild av dessa ordval.
Att dessutom ständigt koppla ihop en viss grupp med problem bygger alltså inte bara upp en ensidig och stereotypisk bild utan även en negativ bild av gruppen. När vissa grupper därtill framställs utgöra hot - hot mot välfärden, hot mot våra svenska värderingar - skapas motsättningar.
Politiker måste självklart beskriva problem som vi står inför för att sedan kunna argumentera för en lösning. Men samtidigt finns ett ansvar att förmedla en bild som är förenlig med verkligheten. I Delegationen för migrationsstudiers rapport 2017 om hur medierna gestaltar invandring visade analysen sammantaget på att den medierade bilden av invandring och dess påverkan på Sverige är mer negativ än vad som är befogat utifrån den forskning och officiella statistik som finns om hur invandring påverkar Sverige i olika avseenden. Nu går politikerna samma väg och det oroar oss.
I debatterna används orden idag alldeles för slentrianmässigt, slarvigt och ensidigt. Ett polariserande språk som pratar om "vi" och "dem", svenskar, invandrare, landsbygd och stad, antingen är man det ena eller det andra. Språket har en enorm kraft att ställa människor mot varandra och att dra isär oss, och det stannar inte heller där. Språkets makt kan gå längre än så. Och om inte Sveriges ledare tar ansvar för detta, vem ska då göra det?
Vi kan inte vänta på att fylla i en rapport i slutet av valet med en rekommendation att våra politiker måste ta större ansvar för hur de talar om alla Sveriges invånare. Vi kan inte passivt se på när svenska värderingarna som jämlikhet och solidaritet bryts sönder. Vi kan heller inte stillatigande se hatbrott stiga i takt med att partiernas retorik hårdnar.
Vi vill istället uppmuntra våra politiker att lära sig av de negativa effekter som pro-brexit-kampanjerna och Trumps presidentkampanj hade på den allmänna uppfattningen och sedan överväga sina egna ordval noga. För att inte spä på hat och förakt grupper emellan.
Ett ord är mer än ett ord.
Maria Fabricius
medgrundare av Open Act
Patricia Zani
medgrundare av Open Act
Anna Lindberg
generalsekreterare Amnesty International Sverige
Suzan Hourieh Lindberg
Head of Diversity Management, Volvo Cars Mobility
Sofia Kacim
retorikexpert och föreläsare
Kristina Wicksell
Make Equal
Maja Stridsberg
seniorkonsult Westander
Elin Ahldén
grundare Lennox PR
Robert Svensson
grundare Lennox PR
Nicole Kavander
Account Director Creuna