KDs skakiga opinionsresa Pratar helst familjepolitik - Pendeln har svängt för KD genom åren. Att partiet nu hamnar lågt i senaste Sifo-mätning är en naturlig utveckling, enligt statsvetaren Magnus Hagevi.
- Det är det naturliga, de har bildats för att tillvarata frikyrkligt aktiva intressen och då blir det en liten grupp.
"Otroligt!", utropade en leende Alf Svensson under valnatten den 15 september 1991 när valprognoserna visade 7, 7 procent för det lilla partiet. Valresultat: 7,14 procent.
Kristdemokratiska samhällspartiet (Kds) som kämpat för att nå över fyrasträcket och som, med viss draghjälp av Centerpartiet fått in Alf Svensson i riksdagen via valteknisk samverkan redan 1985 under omdiskuterade former, var nu inne i riksdagen.
- Människosynen och vårdfrågan, svarade Alf Svensson efter valresultatet om vilka frågor som fört dem in i riksdagen.
Första motionen som lämnades in skulle handla om vårdlönen.
Siffrorna från 1991 känns långt borta för KD när nu SvD/Sifo:s väljarbarometer för juni visar 2,4 procent. Skulle den siffran stå sig i valet bryts nästan tjugo års deltagande i riksdagen.
Men KD har balanserat på kanten förr.
Det var på håret att partiet hamnade under 4-procentsspärren i riksdagsvalet 1994 när partiet sjönk till 4,07.
- Det var frågan om EU-medlemskapet som gjorde att KD gick bakåt vid valet 1994, säger Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö.
Partiet var för ett EU-medlemskap men majoriteten av deras väljare, var emot.
- De hade inte väljarna med sig. Många stannade hemma eller röstade på andra som var emot ett medlemskap, säger Magnus Hagevi, som konstaterar att partiet läckte väljare till Miljöpartiet den gången, vilket var ovanligt.
Skillnaderna mellan partiernas väljarbas var flera: KD:s väljare var äldre, kyrkligt aktiva och bodde i större utsträckning i glesbygden medan MP hade yngre väljare som inte var lika kyrkligt aktiva och mestadels storstadsbor.
Efter succévalet 1998 har partiet dalat ner mot de 4 procenten igen - enligt statsvetaren Magnus Hagevi en naturlig utveckling.
- Det är det naturliga, de har bildats för att tillvarata frikyrkligt aktiva intressen och då blir det en liten grupp, då slåss man.
I dag är partiet väldigt splittrat, menar Hagevi, och det finns väljare som inte längre känner igen sig medan det finns de som gillar nyorienteringen mot mer hårda tag.
- Efter Göran Hägglunds avgång har man profilerat sig som ett parti långt åt höger, men som också är ganska långt åt det mer traditionellt auktoritärt nationalistiska, där man kräver hårdare tag mot brottslingar, har en tuffare ton i migrationspolitiken och betonar de mer hårda värdena.
- Det är nytt för Kristdemokraterna. Istället för Nato-medlemskap har man till exempel tidigare propagerat för pacifism.
"Inga roliga siffror" kommenterade nyligen KD:s vice partisekreterare och valledare Peter Kullgren den senaste SvD/Sifo-undersökningen där KD backar till 2,4 procent.
"Det gäller att hålla huvudet kallt och jobba på målmedvetet utifrån vår strategi och politik och inte utifrån olika opinionsmätningar. Vi såg att valrörelsearbetet lönade sig förra valet och vi har stor tillförsikt när det gäller vår politik"
Men vilken politik vill partiet föra? Vård- och omsorgsfrågor pratar andra partier om, även arbetsmarknadsfrågor, som KD haft ambitionen att lyfta. Hårdare tag mot brottslighet och en åtstramad flyktingpolitik likaså.
Enligt Magnus Hagevi har partiet svårt att få gehör för en av sina traditionella kärnfrågor.
- Helst av allt tror jag att KD skulle vilja prata familjepolitik men om man tittar på tabellerna om viktiga frågor inför valet, som redovisats, så ligger den frågan oerhört långt ner för väljarna.
I artikeln "Klappa mig inte på huvudet" från april 2016 i SvD pratar Ebba Busch Thor om utmaningarna att lyfta andra frågor än de om familjepolitik:
- Det finns frågor där vi inte har synts och hörts. Hur låter ekonomi på kristdemokratiska? Vad har vi för arbetsmarknadslösningar? Vi behöver bredda oss, sade hon då.