Knutson Tzara svenskan i avantgardets Paris - Få kan nämna ett verk av Greta Knutson. Men när Norrköpings konstmuseum bestämde sig för att rädda henne ur skuggorna lyckades de lokalisera över 200 målningar, teckningar och skulpturer.
- Vår ambition är att hon ska bli en av de konstnärer som det är självklart att referera till från den här tiden. Det finns en frihet och en styrka i många av hennes verk och en friskhet i komposition och penselföring, säger utställningskommissarie Helena Scragg.
1920 reste Greta Knutson till Paris, där hon levde med sin man Tristian Tzara - dadaismens frontfigur - i ett hus som specialdesignats åt dem av arkitekten Adolf Loos. Deras hem blev ett nav för litteraturvärldens avantgarde.
- Men de idéer som surrealisterna odlade, att slumpen skulle styra och det omedvetna vara medskapande gick på tvärs mot hennes idéer. Hon tyckte att hårt arbete och intellekt skulle styra, berättar Helena Scragg.
På flera museer är Greta Knutson ändå representerad som just surrealist. I hemmet brukade avantgardisterna nämligen leka "vika gubbe", där en person ritar på ett papper, viker och låter nästa ta vid - ett uttryck som har letat sig in på flera stora museer.
Men hon sågs aldrig som en jämlike av männen i avantgardet. Talande nog glömde arkitekten också bort att rita in hennes arbetsrum när han skapade huset.
- Det är omvittnat både från Greta och andra att surrealisterna aldrig såg de kvinnor som befann sig i deras närhet som konstnärer i egen rätt. Kvinnor betraktades som sexobjekt och muser, säger Helena Scragg.
Efter äktenskapet med Tzara träffade Greta Knutson ett tag den gifte poeten René Char. När kriget bröt ut flyttade hon till Provence och gick med i franska motståndsrörelsen. Hon organiserade en cell som tillverkade förfalskade pass åt judiska flyktingar.
Det var framför allt stilleben, porträtt och landskapsmåleri Greta Knutson ägnade sig åt, samtidigt som hon skrev poesi och skönlitteratur. Hon knyter an till modernistiska tendenser som postkubism, abstraktion och surrealism - Helena Scragg ser bland annat vissa likheter med Picasso.
Ändå väljer Greta Knutson hela tiden sin egen väg.
- Jag uppfattar henne som en konstnär som vill uttrycka något evigt.
- Hennes konst är som ett spa för ögat och själen. Hon har en otrolig säkerhet i färg och komposition och det är väldigt angenämt att titta på hennes bilder, säger Helena Scragg.
När Greta Knutson äntligen fick sitt genombrott i Sverige, 1946, började hon dock kritisera sig själv och bytte spår. Mot slutet av sin karriär målar hon drömska motiv som för tankarna till surrealismen. Hon gjorde också idylliska landskap, inspirerad av de venetianska mästarna, berättar Helena Scragg.
- Hon var helt i osynk med sin tid. Omvärlden förstod inte vad hon höll på med men hon gjorde sin grej och sökte hela tiden motstånd. Det är därför resultatet blir så mångfacetterat och rikt.