Kulturen är central för demokratin lär av Euripides

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Kulturen är central för demokratin lär av Euripides Senaste nytt om flyktingkrisen

Kulturen är central för demokratin lär av Euripides - Krigen är ändlösa. Kvinnor utsätts alltjämt för övergrepp. Och politikerna slåss om att skära mest i kulturens budget. Hur ska vi förhålla oss till en dyster samtid? Ida Östenberg hittar svar i "Trojanskorna" - verket som fick tyranner att gråta redan under antiken.

Det är en av världslitteraturens mest drabbande scener. Troja har fallit, och de tillfångatagna kvinnorna Andromache, Kassandra och Hekabe begråter sin stad, sina döda och sina öden. När vi möter dem i Euripides drama Trojanskorna skall de snart tvingas ombord på fiendeskepp för att fraktas som slavinnor och älskarinnor till de grekiska erövrarnas palats.  

Då kommer det fasansfulla budet. Odysseus har övertalat de andra grekerna att lille Astyanax, Andromaches son med Hektor, måste dö. Hon tvingas lämna ifrån sig det gråtande barnet, som med våldets rätt dömts att kastas ned från Trojas höga murar. Förtvivlad omfamnar hon sonen en sista gång: “Mitt lilla barn, att krama dig är ljuvligt, / huden doftar underbart. Förgäves har jag / ammat dig och vakat över dig. / Ja, kyss din mor, lägg dina armar runt min hals / och dina läppar mot min kind en sista gång. " (översättning Agneta Pleijel och Jan Stolpe)

Det går inte att värja sig mot Andromaches avskedsord till sonen. Inte när man läser dem, och i synnerhet inte när man ser dem iscensatta som det drama Euripides skapade: den förtvivlade modern, det dödsdömda barnet, den åldrade farmodern Hekabe, den ofrivillige budbäraren Talthybios och den klagande kören. Så var också Euripides enligt Aristoteles “den mest tragiske av diktare", sannolikt eftersom hans dramer besitter en så stark förmåga att väcka mänskligt medlidande. Faktum är att "Trojanskorna" kan beröra den mest hårdhudade tyrann. Så skall Alexander av Pherai, ökänd för sin grymhet (när han inte brände sina fiender levande klädde han dem i djurhudar och bussade jakthundar på dem), ha tvingats lämna en uppsättning av Euripides drama, gråtande av sorg inför Hekabe och Andromaches öden.  

"Trojanskorna" är ett drama för vår tid. I de till synes ändlösa krig som pågår runt omkring oss utsätts kvinnor dagligen för grova övergrepp, familjer skiljs åt med våld, barn dödas. Andromache, Kassandra och Hekabe tvingar oss att vända vår bortvända blick mot tragedins smärtpunkt, det mänskliga umbärande som drabbar de mest utsatta.  

Euripides pjäs har inte alltid uppskattats. Under efterantiken kritiserades den ofta; "Trojanskorna" ansågs statisk, episodisk och bristande i känslomässig förlösning. Dramat beskrevs som en enda utdragen outhärdlig kvinnlig veklagan. Lite too much, som vi skulle säga idag.

Sedan kom 1900-talet, världskrigen och uppgörelsen med imperialistiska förtryck. "Trojanskorna" blev ett av Euripides mest spelade dramer, återkommande iscensatt för att belysa samtidens konflikter och maktmissbruk. Jean-Paul Sartres bearbetning från 1965 är en vidräkning med franska koloniala övergrepp i Algeriet. Mikhalis Kakogiannis filmproduktion med Katharine Hepburn som Hekabe och Vanessa Redgrave som Andromache (1971) tolkas som en kritisk kommentar till kriget i Vietnam. Tre år senare satte Tadashi Suzuki för första gången upp Euripides pjäs i Tokyo; här är Troja och Hiroshima ett.  

2000-talet har inte gjort pjäsen mindre aktuell. Mest uppmärksammad är den arabiska bearbetning som en grupp kvinnliga syriska flyktingar premiärvisade i Amman 2013. Gruppen, Queens of Syria, bildades i de jordanska flyktinglägren och har trots initialt motstånd nu uppträtt med "Trojanskorna" i både Geneve och Storbritannien. De femton skådespelande kvinnorna har uttalat sig om pjäsens terapeutiska effekter. Dramat har bidragit till ett stärkt självförtroende, brutit deras isolering och gett dem en ny livsmening, berättar de. Ensemblen, helt draperad i svart, förmedlar på scenen en kraftfull manifestation av kvinnlig utsatthet, förlust och exil, på samma gång tidlös och akut.  

Var "Trojanskorna" tänkt som ett krigskritiskt inlägg redan då dramat sattes upp första gången, i Aten år 415 f. Kr. ? En huvudtolkning har sedan 1900-talets början hävdat att pjäsen anklagar atenarna själva för oförsonlig grymhet emot underkuvade fiender. Som ett led i det pågående peloponnesiska kriget mot Sparta hade man året dessförinnan erövrat Melos, låtit avrätta öns hela manliga befolkning och förslavat dess kvinnor och barn. Menade Euripides att åskådarna skulle förstå trojanskorna som meliska kvinnliga krigsoffer och läsa Odysseus och hans kamrater som grymma atenare?

Forskningen har idag nyanserat bilden. Antikens krig var brutala, och spartanerna straffade liksom atenarna sina fiender hårt under kriget. "Trojanskorna" tar inte heller ställning för kvinnor generellt. Skulden för kriget och stadens ödeläggelse läggs i första hand på Helena; hon är en hatad kvinna, en dödsande. Vidare ligger det attiska dramats storhet i förmågan att ställa centrala frågor kring människans villkor och samhällets styre utan att ge definitiva svar. Grekerna må ha vunnit kriget, men av Euripides förstår man att gudarna kommer att straffa också dem. Pjäsen ingick dessutom i en trilogi, vars tema inte frikänner Trojas kungahus från skuld.  

Inte desto mindre - Euripides ger de drabbade kvinnorna en röst. Det går inte heller att komma ifrån att "Trojanskorna" ifrågasätter krigssegrarnas rättigheter att utöva oblidkeligt våld. Detta är anmärkningsvärt i en tid och plats som förhärligade möjligheten att dö ung i krig och som kraftfullt inskränkte kvinnors frihet. Demokratin i Aten har både förskönats (som Västerlandets vagga) och kritiserats (eftersom kvinnor, slavar och inflyttade främlingar saknade rösträtt). Dock, om vi avstår ifrån att dömande recensera den äldre historien, går det utmärkt att konstatera en sak - framväxten av den atenska demokratin var intimt förknippad med utvecklingen av dramat. Medborgarna i Aten var förpliktade att bevista teatern. De styrande, själva närvarande, häcklades i komedin, och i tragedierna avhandlades tidens mest brännande frågor: krig, fred, tyranni, demokrati, ödets roll, hämndens nödtvång och pliktens ansvar, människans och gudarnas lag och rätt. Teatern i Aten hade en utbildande roll, där medborgarna tvingades vrida och vända på grundläggande samhälleliga, religiösa och politiska spörsmål.

Jag tänker på "Trojanskorna", på Euripides, på Sartre och på Queens of Syria när jag ser hur dagens politiker slåss om att skära mest i kulturens budget. När varje partiledardebatt är renons på kulturfrågor och när övriga politiska partier lägger så liten vikt vid kultur att de lämnar fältet fritt för Sverigedemokraternas nationalistiska, exkluderande kulturella agenda. När unga marknadsfixerade politiker jublande lägger fram förslag om att dra in allt statligt stöd till kulturen, likställd med och avfärdad som “överklassens intressen som opera och teater". Vilket häpnadsväckande förakt för såväl alla människors förmåga att tillägna sig konst som teaterns genomgripande kraft.

Det är knepigt att använda historien som vår tids läromästare. Men kanske kan Euripides ändå bidra med en påminnelse om att teatern i varken retorik eller praktik får reduceras till en hobby reserverad för de få. Kulturen är en pulserande ifrågasättande existentiell hjärtpunkt i varje vitalt samhälle. Om vi vill ha en levande demokrati måste vi konfrontera Andromaches klagan.  

Tf vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Anna Careborg

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Redaktionell chef för digitala prenumerationer
och stf ansvarig utgivare: Martin Ahlquist

Chef SvD Nyheter: Maria Sundén Jelmini

Chef SvD Näringsliv: Daniel Kederstedt

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2019-01-02 10:15

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Kuratorn mobulbostäder MKB
  5. Angela merkels efterträdare
  6. Bilda regering efter valet
  7. Flyktingkaravanen
  8. Fabian fjälling
  9. Ibrahim Nasrulleyev
  10. Nya lagar 2017

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+