Kvinnor kan, vill, vågar. Och retar.

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Kvinnor kan, vill, vågar. Och retar. - Kvinnor kan. Och kvinnor får kunna. Det är ju 2016, för sjutton, för att låna lite av Kanadas omhuldade premiärminister Justin Trudeau. Men den kvinna som inte bara kan, utan låter världen veta det, som inte bara vill utan talar om det, gör hon det inte svårt för sig?

Duktig och skicklig får en kvinna i offentligheten vara, så länge hon är ödmjuk.

Som Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Hon duckar för öppna strider och jobbar på, envetet. Som Malmös kommunstyrelseordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh. Stridbar, men inte påstridig. Och som veckans favorit, i alla läger: Anna Ekström (S), Skolverkets generaldirektör som återvände till politiken och blev gymnasie- och kunskapslyftsminister.

Henne är det alltid tryggt att hitta i en debatt om skolfrågor; kvick och kunnig. Ingen lär heller ha missat att hongick till final tillsammans med förre KD-ledaren Göran Hägglund i SVT:s På spåret. Samtidigt är Anna Ekström prestigelös och medger att hon inte alltid har svaret. Hur än frågan om gymnasieskolan ska bli obligatorisk formulerades i Aktuellt (13/9) så svarade hon bara att det är "klokt och viktigt" att satsa på gymnasieutbildning och att frågan är "trixig". Utan att det ens verkade medietränat och stolpigt.

Det verkar faktiskt som att ingen vill säga något negativt om henne. Ännu.

Men så finns det kompetenta kvinnor som alldeles för tydligt visar att de inte bara kan utan också vill.

Som Mona Sahlin (S) som inte väntade på att trugas till partiledarposten efter Ingvar Carlsson hösten 1995 utan räckte upp handen och sade "jag vill". Som Maj Britt Theorin (S) som aldrig slutade reta gallfeber på folk med sina högljudda krav på jämställdhet och fred. Som Hillary Clinton som har mage att försöka bli USA:s president.

Sällan har väl en lunginflammation kommit olägligare än hennes nu när valkampanjen går in på slutspurten. DN:s kulturchef Björn Wiman noterade i veckan att berlusconifieringen av amerikansk politik nu är total:

"Hatet mot en 'stark kvinna' övertrumfas bara av hatet mot en svag kvinna. "

Också i offentligheten utanför politiken stör kompetenta kvinnor som tar plats:

Litteraturprofessor Ebba Witt Brattström som menar att kvinnliga författare har en berättigad plats i litteraturhistorien. Artisten Zara Larsson som tycker att mannen som våldtagit en kvinna under hennes konsert "förtjänar att brinna i helvetet". Varje kvinnlig programledare som ställer sig på en scen, från Petra Mede till Gina Dirawi. Till och med SVT:s nedtonade superproffs får sig en släng av kärringsleven.

Men någothåller på att ändras. Veckans batalj i Liberalerna är lite upplyftande. Av flera skäl.

Birgitta Ohlsson (L) tiggde om stryk redan när hon röstade emot partilinjen i flyktingfrågan. Nu gick hon först offentligt emot ordförande Jan Björklunds utspel i Ekot (10/9) att regeringen borde bjuda in SD till samtal över blockgränsen och sedan hans krav på att förbjuda religiösa friskolor (DN Debatt 11/9). De halvtunga kollegerna Anna Starbrink och Tina Acketoft gick i taket och krävde att Ohlsson skulle petas från partiledningen. Efter ett megamöte i onsdags var beskedet att hon lämnar förtroenderådet. Där kunde punkten ha suttit, om inte L i Kronoberg då krävt att hela ledningen ska ställa sina platser till förfogande och landsmötet tidigareläggas. Som lök på laxen kom fredagens krav på att Starbrink avgår.

Så mycket konflikt i ett så litet parti.

Birgitta Ohlsson själv låg lågt i veckan, men under fredagsmorgonen fanns hon i de stora nyhetskanalerna och medgav att hon "forcerat för snabbt i vissa frågor". Utan att backa i sak.

En ovanlig politiker: opinionsbildare och aktivist med en tydlig - socialliberal - agenda. Den liberal som de som aldrig röstar på Liberalerna älskar mest. Men också en som många i partiet står upp för:

Handelskommissionär Cecilia Malmström kallar henne "en oerhört modig och passionerad politiker" med en självklar plats i ledningen. EU-parlamentarikern Cecilia Wikström talar om en "god ideolog" och "intellektuell stjärna". Den liberala transaktivisten Amanda Brihed skrev på Facebook: "Beklagar, vänner partiledning och partistyrelse. Nu är det krig!"

Feminist och kvinna - och en som fortsatte jobba som minister också när hon fick barn. Men det som retar med Birgitta Ohlsson är ändå snarare att hon är Liberalernas svar på Håkan Juholt (S), en entusiast för yvig för att kunna stå i raka led. Medan somliga tycker som gamle VPK-ledaren CH Hermansson att "någon jävla ordning får det vara i ett parti".

Fast nu handlar det om ett liberalt parti.

Om vad Liberalerna är - och borde vara.

Falangstrid.

Liberal är mer än socialliberal, Birgittaliberal. Men med tanke på hur litet partiet är idag och hur stor hon är så borde det vara ren överlevnadsinstinkt att hålla hårt i henne. Trots bångstyrigheten. Att hon försöker hålla kvar partiet i det socialliberala - annars ett tomrum på den politiska kartan - är en bonus.

För Liberalerna och för Sverige.

Birgitta Ohlsson har möjligen tröttnat på att vara ständig kronprinsessa i ett parti som kanske aldrig vågar välja en så färgstark ordförande. Eller så vill hon förändra partiet och agerar ultimativt. Hur som helst så finns det något bra i denna sorglustiga röra:

Svensk politik är på väg att bli jämställd på riktigt när också bråkiga kvinnor tas på allvar.

Källa - 2016-09-16 13:58

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+