Låt de ungdomar som kom före 2016 få stanna - Att nu skicka tillbaka barn och ungdomar till de länder de med risk för sina liv flydde ifrån, och som fortfarande präglas av krig och elände, skulle vara både grymt och omänskligt. Det skriver Elisabeth Hellmo, god man till två ensamkommande ungdomar.
Jag vädjar till samtliga partier, oavsett partifärg, att ställa sig bakom ett beslut att låta alla ensamkommande barn och ungdomar, som kom till vårt land fram till den 31 december 2015 få stanna i Sverige av framför allt humanitära skäl.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det är viktigt att lyfta fram följande:
1. Gruppen av ensamkommande barn och ungdomar, som kom till Sverige till och med 2015, lockades hit genom de mycket generösa regler vi då hade för mottagning av ensamkommande barn och ungdomar.
2. Ungdomarna, som riskerade sina liv genom den farofyllda flykten till vårt land, har nu varit i Sverige i cirka två år och det största flertalet av dem har anpassat sig till vårt samhälle förvånansvärt snabbt och blivit en viktig och värdefull del av det nya Sverige. Att nu skicka tillbaka dem till de länder de flydde ifrån och som fortfarande präglas av krig och elände skulle vara både grymt och omänskligt.
Till och med 2015 hade Sverige en mycket generös flyktingpolitik, som flertalet politiska partier vid den tidpunkten hade ställt sig bakom. Tack vare denna generösa inställning, som snabbt spred sig bland de unga i krigshärjade länder som Afghanistan och Syrien lockades väldigt många barn och ungdomar att med sina liv som insats ta sig den långa och farofyllda vägen till vårt land. Målet var att äntligen få möjlighet att leva ett liv i trygghet utan bomber och beskjutning och få chans till utbildning.
Men flykten till vårt land innebar också priset att flertalet av barnen och ungdomarna måste klara sig helt på egen hand, utan sina föräldrar eller andra släktingar. De kom ensamma till ett nytt land långt borta med annorlunda kultur och annorlunda förhållningssätt i många frågor.
De ensamkommande ungdomarna har nu i många fall varit i Sverige i mer än två år. En del har fått göra sin slutliga intervju hos Migrationsverket, andra väntar fortfarande på den. Under tiden har ungdomarna fått bo i olika former av hvb-hem eller hemma hos svenska familjer. De går i skolan, de har lärt sig svenska, de har fått nya kompisar och knutit kontakter med sina gode män, skolpersonal och kontaktpersoner. De har engagerat sig i olika idrottsföreningar både som utövare och som tränare och har idag smällt in som ett viktigt, omtyckt och värdefullt tillskott till invånarna i många av våra orter.
Flertalet av ungdomarna har helt enkelt anpassat sig förvånansvärt snabbt och vill nu inget hellre än att få fortsätta sin utveckling i Sverige, få fortsätta sin skolgång och få en utbildning och ett jobb i Sverige.
I många år har vi från politiskt håll fått höra att Sverige behöver mycket invandring framöver för att få samhället att fungera på bästa sätt. Här har vi nu en grupp ungdomar, som visat sig kapabla att på egen hand ta sig runt halva jordklotet, som snabbt har kommit in i vårt svenska samhälle, som redan pratar svenska förvånansvärt bra och som lägger ner stor energi på sin skola och utbildning.
Det dröjer inte många år förrän flertalet av de här ungdomarna är färdigutbildade och kan då, om de får stanna i Sverige, bidra till en positiv utveckling på den svenska arbetsmarknaden.