Ledningen mötte oss med respektlöshet - Socionomen Ann-Katrin Johansson väljer lägre lön och längre pendling istället för Malmö stad.
-Vi hade arbetsplatsträffar där delar av personalen grät, säger hon.
Ann-Katrin Johansson, 33 år, tog socionomexamen i juni 2013 och gick direkt till sjukvikariat hos Malmö stad. Den ordinarie socialsekreteraren var långtidssjukskriven.
Hon började som socialsekreterare för ekonomiskt bistånd till unga vuxna. Första jobbet blev närmast en chock.
-Extremt kompetenta kollegors stöttning är skälet att jag orkade stanna i åtta månader.
Ann-Katrin Johansson valde att gå vidare till timanställning som behandlingsassistent vid ett av Malmö stads boenden för ensamkommande ungdomar. Meningen var att hon och hennes kollegor skulle stötta, vägleda och hjälpa ungdomarna.
-Relationsbyggande är viktigast i arbetet. Men det blev svårt för mig som vikarierade på timmar.
Boendet som Ann-Katrin Johansson arbetade på var tänkt för ungdomar med permanenta uppehållstillstånd. Men när gruppen nyanlända ökade kraftigt förra året, bytte boendet profil. Plötsligt hade huvuddelen av ungdomarna inte fått sin asylansökan prövad.
-De hade genomgått extremt svåra situationer under sin flykt till Sverige och många hade svår psykisk ohälsa. Till det kom ovissheten i asylprocessen.
Ann-Katrin Johansson och hennes kollegor fick allt oftare köra ungdomar till barn- och ungdomspsykiatrin och till teamet för krigs- och tortyrskadade.
Fler nyanlända gjorde att Malmö i höstas akut behövde nya övernattningsplatser. Inom en vecka lades 38 nya ungdomar att sova på madrasser i boendets konferensrum.
-Vi hade tur. Det inträffade inga allvarliga incidenter, förutom att personalen blev helt utmattad. Sedan förbjöd räddningstjänsten madrassboende.
Ann-Katrin Johansson lämnade sin timanställning och blev schemalagd vikarie med fasta arbetstider.
-Jag kände mig väldigt motiverad och blev kontaktperson med ansvar för ett par ungdomar.
-Men redan efter några månader märkte jag att boendet var för stort och ungdomarna för många för att kunna bedriva ett professionellt socialt arbete.
Problemet förstärktes av boendet nya målgrupp, ungdomar som ännu inte fått besked om en eventuell framtid i Sverige.
-Jag mötte ungdomar som mådde väldigt dåligt och kollegor som också mådde dåligt. Skulden bara växte.
-Jag och kollegorna sa gång på gång: det behövs mer personal. Men ledningen mötte oss bara med arrogans och respektlöshet.
Varje vecka uppmuntrades personalen att betygssätta och utvärdera arbetsbelastning och arbetstillfredsställelse.
-Det var som ett hån att sitta med på möten. Mätpunkterna redovisades, men de betydde ingenting. Vi fick inget gehör för våra synpunkter.
-Vi hade arbetsplatsträffar där delar av personalen grät, men oftast kom gråten utanför mötena. Ingenting förändrades. Då tappar man motivationen.
-Jag upplevde att allt hade blivit mycket sämre. Alla mådde sämre, både personalen och ungdomarna.
Ann-Katrin Johansson sade upp sig i slutet av december 2015. Med en månads uppsägningstid tjänstgjorde hon januari månad ut.
Sedan dess har hon levt på intjänade pengar och innestående semester. Nu i april börjar Ann-Katrin Johansson på ett boende för ensamkommande ungdomar i Landskrona. Boendet drivs av en vän till Ann-Katrin Johansson.
Pendlingsvägen blir längre och månadslönen ett par tusenlappar lägre.
-Men boendet i Landskrona har färre ungdomar och mer personal. Svårare än så är det inte.
Vad betyder det för arbetsmiljön?
-Det betyder att jag kan göra ett bra socialt arbete. Nu räknar jag med att bli tagen på allvar när jag har förbättringssynpunkter.
Hur summerar du dina tre och ett halvt år som socionom hos Malmö stad?
-Jag känner över 25 socionomer som har blivit sjukskrivna i socialt arbete. Nästan alla hos Malmö stad. Jag sa upp mig för att jag inte ville bli en av dem. I vilken annan yrkeskategori förekommer så höga sjukskrivningstal?
Vilka är huvudproblemen?
-Allt handlar om att det är ett kvinnodominerat arbete där det alltid är resursbrist. Kvinnodominerade arbetsområden har sämre arbetsmiljö, lägre löner och högre sjukskrivningstal.
Vad ger resursbristen för konsekvenser?
-Situationen i Malmö stad drabbar personalen, klienterna och i förlängningen kommunens ekonomi. Bättre förutsättningar för personalen ger också bättre förutsättningar för klienterna. Arbetsbelastningen och kostnaderna minskar på sikt. Och alla mår bättre.
Så du vill inte arbeta för Malmö stad igen?
-Jag hoppas att jag inte behöver göra det.
Malmö stad har 24 000 anställda.
Förra året uppmättes den högsta personalomsättningen någonsin, 11,3 procent. Det var en ökning med 2,3 procentenheter jämfört med 2013.
För socialsekreterare har uppsägningarna i stort sett fördubblats på ett år, till 20,6 procent under helåret 2015.